§ tandvårdslagen erbjuda en god tandvård åt dem som är
bosatta inom landstinget. Vidare har folktandvården, dvs den
tandvård som landstinget bedriver i egen regi, bl.a. till
uppgift att avgiftsfritt tillhandahålla barn och ungdomar
fullständig tandvård t.o.m. det år de fyller 19 år.
Riksdagen beslutade under 1992 (prop 1992/93:43) om en
ändring av tandvårdslagen. Syftet var att klargöra att
landstinget kan sluta avtal med annan om att utföra
landstingets uppgifter. Lagändringen, som trädde i kraft den
1 januari 1993, skapar emellertid inga garantier för att
åstadkomma fritt tandläkarval inom barn- och
ungdomstandvården. Frågan om att införa valfrihet för barn
och ungdomar överlåts till det enskilda landstinget att fatta
beslut om.
Riksdagen har tidigare behandlat motioner om fritt
tandläkarval för barn och ungdomar. Socialutskottet
behandlade i betänkande 1992/93:SoU9 en motion i denna
fråga och uttalade följande: ''Utskottet utgår från att
landstingen följer intentionerna i propositionen om att barn
och ungdomar skall få frihet att välja tandläkare.''
Vid behandlingen av regeringens prop 1993/94:93 om nytt
ersättningssystem för vuxentandvården uttalade
socialförsäkringsutskottet att ''utskottet lägger synnerlig vikt
vid att denna fråga får en lösning och att man inom
regeringskansliet överväger de förändringar som kan anses
nödvändiga för att monopoliseringen av barn- och
ungdomstandvården avskaffas'' (1993/94: SfU10).
Trots den korta tiden sedan riksdagens tydliga
viljeförklaring, finns det flera skäl att på nytt väcka frågan
om att principen om fritt tandläkarval skall lagregleras.
I mars 1993 genomfördes på uppdrag av
socialdepratementet en consensuskonferens om
kvalitetsindikatorer inom barn- och ungdomstandvården där
en av slutsatserna bland den samlade expertisen blev att ett
fritt tandläkarval är en prioriterad kvalitetsindikator inom
barn- och ungdomstandvården.
Konkurrensverket har i sin utredning Konkurrens inom
tandvården (juni 1993) lämnat förslag till åtgärdsprogram
för att åstadkomma konkurrens på lika villkor inom
tandvården. I detta åtgärdsprogram ingår att förmå samtliga
tandvårdshuvudmän att införa någon form av
valfrihetsmodell för barn- och ungdomstandvård.
Socialstyrelsen redovisade i september 1994 en
utvärdering av systemet med tandvårdspeng inom barn- och
ungdomstandvården i Stockholms läns landsting. Rapporten
visar att det är möjligt att åstadkomma ett system med
möjlighet för patienterna att välja mellan de två
vårdsektorerna utan att den organiserade tandvården
äventyras. Farhågorna att landstingen inte skulle leva upp till
sitt ansvar att erbjuda alla invånare i aktuella åldersgrupper
kontinuerlig vård tillbakavisas av Socialstyrelsen.
Principen om fritt tandläkarval inom barn- och
ungdomstandvården har införts inom sju
huvudmannaområden (Stockholm, Malmöhus, Värmland,
Uppsala, Östergötland och Malmö stad samt Göteborg, det
senare dock enast i begränsad omfattning). I övriga delar av
landet har landstingen endera beslutat att inte införa fritt
tandläkarval eller avvakta i frågan. Detta betyder att
möjligheten till fritt tandläkarval idag endast står öppen för
ca 40 %
av landets barn och ungdomar i åldern upp till 19 år.
I sin regeringsförklaring i oktober 1994 betonade
statsminister Ingvar Carlsson att ''patienternas rättigheter
kommer att stärkas. I detta ingår den självklara rätten att den
enskilde skall kunna välja läkare''. Det som nu krävs är
initiativ från riksdagens sida för att garantera hela
befolkningen fritt tandläkarval.
Det är mot denna bakgrund motiverat att det i
tandvårdslagen införs en skyldighet för landstingen att
erbjuda barn och ungdomar fritt tandläkarval.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär ett lagförslag om rätt till
fritt tandläkarval för barn och ungdomar.