Det finns många svenskar som arbetar ute i världen som
biståndsarbetare eller missionärer, utsända av enskilda
organisationer. De gör stora insatser i utvecklingsländer i
Afrika, Asien och Latinamerika helt i linje med svensk
bistånds-policy. Det bistånd som ges av enskilda
organisationer sker på gräsrotsnivå och är väl förankrat
lokalt i mottagarländerna. Den insamlingsverksamhet som
de enskilda organisationerna utför för att stötta sina projekt
bidrar till kunskaper om och förtroende för det svenska
biståndet bland svenska folket.
Därför är det viktigt och en stor rättvisefråga att se till att
de människor som, ofta under svåra och osäkra förhållanden,
lägger ner stort arbete ute i världen inte missgynnas för detta
i de svenska trygghetssystemen. Särskilt aktuellt just nu är
det reformerade pensionssystemet. Det får inte bli så att
biståndsarbetare och missionärer hamnar utanför det
trygghetssystem som arbetande i Sverige har. Åren i
utlandstjänst bör få tillgodoräknas i pensionshänseende
annars blir det allt svårare att rekrytera människor till sådana
uppdrag. Följande frågor måste klarläggas i
pensionsberedningsgruppen:Enligt paragraf 6c i AFL ska
utlandsvistelse för denna grupp räknas som bosättning i
Sverige om utlandsvistelsen inte överstiger tre år. Den regeln
bör flyttas över till det nya pensionssystemet.Regler för
tolkning av begreppet försäkringslön behöver utarbetas.
Klarhet måste nås om hur den pensionsgrundande inkomsten
beräknas.
Dessutom är det angeläget att reda ut de oklarheter som
råder beträffande regler för inbetalning av egenavgifter för
de utlandsarbetare som med gällande skatteregler är befriade
från skatt i Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om biståndsarbetares och missionärers
pensioner.
Stockholm den 23 januari 1995
Marianne Andersson (c)
Ingbritt Irhammar (c)