Det finns många svenskar som arbetar ute i världen som biståndsarbetare eller missionärer, utsända av enskilda organisationer. De gör stora insatser i utvecklingsländer i Afrika, Asien och Latinamerika helt i linje med svensk bistånds-policy. Det bistånd som ges av enskilda organisationer sker på gräsrotsnivå och är väl förankrat lokalt i mottagarländerna. Den insamlingsverksamhet som de enskilda organisationerna utför för att stötta sina projekt bidrar till kunskaper om och förtroende för det svenska biståndet bland svenska folket.
Därför är det viktigt och en stor rättvisefråga att se till att de människor som, ofta under svåra och osäkra förhållanden, lägger ner stort arbete ute i världen inte missgynnas för detta i de svenska trygghetssystemen. Särskilt aktuellt just nu är det reformerade pensionssystemet. Det får inte bli så att biståndsarbetare och missionärer hamnar utanför det trygghetssystem som arbetande i Sverige har. Åren i utlandstjänst bör få tillgodoräknas i pensionshänseende annars blir det allt svårare att rekrytera människor till sådana uppdrag. Följande frågor måste klarläggas i pensionsberedningsgruppen:Enligt paragraf 6c i AFL ska utlandsvistelse för denna grupp räknas som bosättning i Sverige om utlandsvistelsen inte överstiger tre år. Den regeln bör flyttas över till det nya pensionssystemet.Regler för tolkning av begreppet försäkringslön behöver utarbetas. Klarhet måste nås om hur den pensionsgrundande inkomsten beräknas.
Dessutom är det angeläget att reda ut de oklarheter som råder beträffande regler för inbetalning av egenavgifter för de utlandsarbetare som med gällande skatteregler är befriade från skatt i Sverige.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndsarbetares och missionärers pensioner.
Stockholm den 23 januari 1995 Marianne Andersson (c) Ingbritt Irhammar (c)