Regler om pappamånad infördes 1994, vilket innebär att föräldraförsäkringen fick en särskild regel som kräver att för fullt utnyttjande av föräldraförsäkringen skall pappan oberoende av familjens förhållande ta ut en månad av föräldraförsäkringen. Givetvis kan familjen avstå från att ta ut den sista månaden i familjeförsäkringen men detta innebär då att den familj som gör en sådan avvägning kommer att ekonomiskt diskrimineras. Det kan hävdas att diskrimineringen i detta fall är förhållandevis ringa.
Detta är emellertid inte kärnpunkten utan de är principerna:
1. Enligt min uppfatting skall lagar utformas så att de ger hushållen största möjliga handlingsfrihet. Det är absolut inte önskvärt att genom politiska beslut styra människors liv på områden, där den politiska styrningen inte är nödvändig.
2. Den reglering som pappamånaden innebär har inte motiverats med ett spritt och allmänt framfört krav från hushållen om att skapa ''någons slags skyddslagstifting'' så att papporna ''vågar ta ut föräldraledighet''. I stället har hela lagstiftnigen initierats av en relativt liten grupp som genom lagstiftning vill ändra folks beteende.
Barnomsorgslagen som stadgar att kommunerna skall tillhandahålla kommunal barnomsorg för alla berättigade barn är ett problem ur andra synpunkter. Här knyts stora ekonomiska resurser upp i kommunerna utan att de berättigade har något reellt alternativ att välja mellan. Vårdnadsbidraget -- även om det var otillräckligt -- gav betydligt mer flexibilitet för hushållen och också för olika barnomsorgsalternativ. De som för fram kraven om en barnomsorgslag har säkerligen gjort det med utgångspunkt från en rad motiv, inte minst skyddet av vissa särintressen. Ett elitistiskt synsätt har sannolikt också påverkat avvägningarna. Makthavare vet bäst vad som är bra för familjerna.
Dessvärre fattades de nu nämnda besluten som ett led i en större kompromiss som ju bl.a. också innefattade beslut om vårdnadsbidraget och viss avdragsrätt från inkomst för kostnader av vård av barn.
Politiska kompromisser får i vissa fall en utformning som ger upphov till stor inkonsekvens. När sedan de delar av kompromissen genom ändrade majoritetsförhållanden i riksdagen avskaffas kan det inte finnas någon intellektuellt godtagbar anledning att stå kvar vid beslut som går emot några av de grundläggande värderingar jag representerar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avskaffa särbestämmelsen i föräldraförsäkringen om pappamånad,
2. att riksdagen beslutar att avskaffa barnomsorgslagen.1
Stockholm den 23 januari 1995 Margit Gennser (m) 1 Yrkande 2 hänvisat till SoU