Dental kvicksilverförgiftning är kvicksilverförgiftning
som främst orsakas av kvicksilver som frigjorts ur dentalt
amalgam. Kvicksilver kan i olika kemiska former komma in
olika vägar i kroppen. Det kan inandas, sväljas och tränga in
genom slemhinnor och hud. Man kan utsättas både av akut
förgiftning, dvs större mängder under en kort tid samt
kronisk förgiftning, dvs under längre tid små mängder, vilka
ackumuleras i kroppen.
Kvicksilver är sedan flera decennier väl känt som
miljöförorening och det står också i regeringens proposition
1993/94:110, Bättre kontroll över miljöfarligt avfall, bl.a. på
sidan 12 ''Kvicksilver i miljön. Regeringens förslag: För att
begränsa skadorna på Sveriges miljö av kvicksilver bör inte
bara vidtas åtgärder internationellt och nationellt som
minskar nyanvändning. Också kvicksilver som finns utspritt
i samhället i varor och produkter bör samlas in effektivt och
tas om hand säkert''.
I kemiska risker på gränsvärdeslistan AFS 1981:8 beskrivs
kvicksilver som ett gift och hur det ska behandlas. I ett
särtryck beskrivs att amalgam ska behandlas med samma
riskbedömning som kvicksilver.
Den arbetsmiljöpåverkan som oskyddat arbete med
kvicksilver kan innebära för tandvårdspersonal har hittills
nonchalerats. Att personalen noggrant bör skydda sig med
bl.a. handskar, effektiv utsugning och andningsskydd har
först på senare år uppmärksammats. Tandvårdspersonal har
alltså under ett stort antal år dagligen arbetat med amalgam,
som innehåller 50 % kvicksilver utan tillräckligt skydd mot
giftpåverkan.
Det finns i dag ett stort antal tandsköterskor, som fått
sådana hälsoproblem av sina arbeten att de inte kan fortsätta.
De allra flesta av dessa tandsköterskor har förgäves försökt
få sina skador klassade som arbetsskador. Trots intyg från
läkare, som är tungmetallexpert har sjukkassan underkänt
detta intyg. Dessa tandsköterskor får alltså trots ytterst
kvalificerade läkarintyg inte sina skador klassade som
arbetsskador. Detta innebär att yrkesgruppen tandsköterskor
utsätts för en helt annan kontroll och bedömning än andra
yrkesgrupper och att de i helt annan grad än övriga ställs
utanför arbetsskadeersättning.
I enlighet med nuvarande praxis, även med det nya
arbetsskadebegreppet, skall med skadlig inverkan förstås
varje i arbetsmiljön förekommande faktor som kan påverka
den fysiska eller psykiska hälsan ogynnsamt.
Med anledning av ovanstående anser jag att det omgående
måste utredas varför tandsköterskor särbehandlas i sina
sjukdomsfall och att åtgärder vidtas på ett sådant sätt att
tandsköterskor inte diskrimineras framför andra
yrkesgrupper.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om särbehandling av tandsköterskor vid
sjukdomsfall samt åtgärder för att hindra särbehandling av
denna yrkesgrupp.