Läkemedelsförsörjningsutredningen (LFU) har i sitt
slutbetänkande ''Omsorg och konkurrens'' (SOU 1994:110)
på eget initiativ lagt ett förslag till ett nytt
läkemedelsförmånssystem. Det kan ur vissa aspekter vara
motiverat för helhetens skull att ta med en diskussion om
läkemedelsförmånen i LFU:s slutbetänkande. Vänsterpartiet
har heller inga synpunkter på förslaget i sin helhet. Vi
koncentrerar oss på faktumet att i den modell för
läkemedelsförmånssystem som LFU föreslår som grund för
vidare utredning skall den fria listan avskaffas för vuxna.
Inför de förslag som kan komma av utredningen och
eventuella beslut vill vi redovisa vårt ställningstagande.
Vänsterpartiet anser att den fria listan över läkemedel skall
finnas kvar.
Vänsterpartiets ståndpunkt
Vi anser att ''Principen om de fria läkemedlen'' handlar
om solidaritet. Alla skall solidariskt över skattsedeln dela på
kostnaderna för de kroniskt sjukas behov av bl.a.
livsnödvändiga mediciner. Det är så vi tolkar beslutet om de
kostnadsfria läkemedlen från 1955 och riksdagens uttalande
att ''de vedertagna principerna om kostnadsfria läkemedel
skall stå fast''.
Den fria listan är ett uttryck för ett synsätt som utgår från
att samhället skall upprätthålla rättvisa mellan människor
med funktionshinder och icke-funktionshindrade. Ett synsätt
som till exempel Handikapputredningen ger uttryck för.
Denna principiella fråga går dock LFU helt förbi.
LFU:s motivering till avskaffandet av fria listan är dock
inte främst ekonomisk enligt egen utsago. I utredningen
hävdas att det främsta skälet till att avskaffa den fria listan
är medicinsk: ''Förslaget innebär att de fria läkemedlen för
vuxna faller bort. Motiveringen är inte i första hand
ekonomisk utan medicinsk. Dessvärre har den 'fria listan'
haft en tendens att permanenta föråldrad terapi. Den
marginella ekonomiska försämring som eventuellt kan
drabba redan hårt belastade kronikergrupper torde för
flertalet mer än väl uppvägas av de ovan beskrivna
fördelarna, särskilt med det förslag till betalningssystem för
läkemedelsförmånen som utredningen föreslår.''
Vi menar att direktiven till en ny utredning om
läkemedelsförmånen skall slå fast att den fria listan av
rättviseskäl skall vara kvar utifrån det principiella
resonemang vi fört ovan. Men det betyder inte att det saknas
skäl att titta närmare på hur listan fungerar. LFU pekar till
exempel på faktumet att listan inte har reviderats sedan 1984.
(Det senare är inte helt korrekt, vi känner till två undantag.)
Det innebär att man använder sig av omodern terapi på grund
av att läkemedlen är kostnadsfria oaktat att nyare och
effektivare mediciner har tillkommit.Det finns också
diagnosgrupper som inte kommit in på listan och som med
fog kan hävda att de borde tillhöra den.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos
regeringen begär tillsättande av en utredning med direktiv
vari slås fast behovet av en fri läkemedelslista och en
uppdatering av listan.
Stockholm den 19 januari 1995
Stig Sandström (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Hanna Zetterberg (v)
Alice Åström (v)