Läkemedelsförsörjningsutredningen (LFU) har i sitt slutbetänkande ''Omsorg och konkurrens'' (SOU 1994:110) på eget initiativ lagt ett förslag till ett nytt läkemedelsförmånssystem. Det kan ur vissa aspekter vara motiverat för helhetens skull att ta med en diskussion om läkemedelsförmånen i LFU:s slutbetänkande. Vänsterpartiet har heller inga synpunkter på förslaget i sin helhet. Vi koncentrerar oss på faktumet att i den modell för läkemedelsförmånssystem som LFU föreslår som grund för vidare utredning skall den fria listan avskaffas för vuxna. Inför de förslag som kan komma av utredningen och eventuella beslut vill vi redovisa vårt ställningstagande. Vänsterpartiet anser att den fria listan över läkemedel skall finnas kvar.
Vänsterpartiets ståndpunkt
Vi anser att ''Principen om de fria läkemedlen'' handlar om solidaritet. Alla skall solidariskt över skattsedeln dela på kostnaderna för de kroniskt sjukas behov av bl.a. livsnödvändiga mediciner. Det är så vi tolkar beslutet om de kostnadsfria läkemedlen från 1955 och riksdagens uttalande att ''de vedertagna principerna om kostnadsfria läkemedel skall stå fast''.
Den fria listan är ett uttryck för ett synsätt som utgår från att samhället skall upprätthålla rättvisa mellan människor med funktionshinder och icke-funktionshindrade. Ett synsätt som till exempel Handikapputredningen ger uttryck för. Denna principiella fråga går dock LFU helt förbi.
LFU:s motivering till avskaffandet av fria listan är dock inte främst ekonomisk enligt egen utsago. I utredningen hävdas att det främsta skälet till att avskaffa den fria listan är medicinsk: ''Förslaget innebär att de fria läkemedlen för vuxna faller bort. Motiveringen är inte i första hand ekonomisk utan medicinsk. Dessvärre har den 'fria listan' haft en tendens att permanenta föråldrad terapi. Den marginella ekonomiska försämring som eventuellt kan drabba redan hårt belastade kronikergrupper torde för flertalet mer än väl uppvägas av de ovan beskrivna fördelarna, särskilt med det förslag till betalningssystem för läkemedelsförmånen som utredningen föreslår.''
Vi menar att direktiven till en ny utredning om läkemedelsförmånen skall slå fast att den fria listan av rättviseskäl skall vara kvar utifrån det principiella resonemang vi fört ovan. Men det betyder inte att det saknas skäl att titta närmare på hur listan fungerar. LFU pekar till exempel på faktumet att listan inte har reviderats sedan 1984. (Det senare är inte helt korrekt, vi känner till två undantag.) Det innebär att man använder sig av omodern terapi på grund av att läkemedlen är kostnadsfria oaktat att nyare och effektivare mediciner har tillkommit.Det finns också diagnosgrupper som inte kommit in på listan och som med fog kan hävda att de borde tillhöra den.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär tillsättande av en utredning med direktiv vari slås fast behovet av en fri läkemedelslista och en uppdatering av listan.
Stockholm den 19 januari 1995 Stig Sandström (v) Charlotta L Bjälkebring (v) Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) Tanja Linderborg (v) Eva Zetterberg (v) Hanna Zetterberg (v) Alice Åström (v)