Motion till riksdagen
1994/95:Sf211
av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s)

Optimering av rehabiliteringsinsatser


Individens förmåga att bidra till samhällets utveckling
beror på många olika saker. Människan är en komplex
varelse. Inte bara vad avser hennes inre behov och samband,
utan också hennes roll som samhällelig varelse i samspel
med andra, miljö, arbete och ekonomi.
Människorna är också vårt samhälles främsta resurs.
Individens vilja att arbeta och bidra till sin egen växt och
samhällets liv är förnäma insatser. Ibland orkar eller kan inte
människan bidra med det hon kan. Arbetslöshet,
förslitningar, sociala störningar och mycket annat kan
minska såväl hennes förmåga som riskera att sänka henne
själv.
Samhället -- stat, landsting och kommun, arbetsmiljö,
arbetskamrater och arbetsgivare såväl som familj och
vänner -- är delar av det nätverk som ger varje människa
skydd och vård, hjälp och stöd. Det är viktigt att dessa olika
instanser kan samverka i sina respektive insatser.
Särskilt blir detta tydligt vid långvariga sjukskrivningar,
arbetslöshet eller andra orsaker till att människan inte kan
bidra i nivå med sin förmåga.
Samhällets insatser därvidlag fördelar sig mellan olika
ansvariga myndigheter; försäkringskassa, sjukvårdssystem,
arbetslöshetskassa och arbetsförmedling samt i vissa fall
kommunens socialtjänst.
Företagens ansvar är centralt och viktigt
Idag ligger det initiala ansvaret för en människas
rehabilitering avseende sjukskrivning på
företagen/arbetsgivaren. Där ligger i dag ansvaret för att
upprätta en plan för rehabiliteringen som kan omfatta såväl
den enskilda människans behov och förutsättningar men
också de miljöer och omständigheter som påverkar hennes
förmåga. Denna plan för rehabilitering tar i sikte just de
frågor som kan förbättra förutsättningarna för den enskilda
människan att leva i socialt samspel samt hennes förmåga till
att ta ansvar för sin försörjning och bidra till samhällets liv.
Därvid värderar man och tar hänsyn till det komplexa
samband som också omfattar arbetsmiljö, arbetsuppgifter
och relationer på arbetsplatsen.
För den enskilda individen kan det dock vara
problematiskt med många insatsnivåer för hennes
rehabilitering. För dem som riskerar att slås ned av sitt
rehabiliteringsbehov finns också risk att oönskade skarvar
mellan insatserna uppkommer.
Långvarig frånvaro ökar hotet om ett utanförskap. Modern
forskning visar dessutom att en lång arbetslöshet eller
rehabiliteringssituationen tenderar till försämrad förmåga att
åter anknyta till arbetslivet.
Företagshälsovård och förebyggande insatser är i dessa
sammanhang väsentliga. Bristande resurser i
företagshälsovården är i sig ett hot mot den enskilde
individen.
Samtidigt är inte avsikten med samhälleliga insatser att
kontrollera den enskilda människan eller att frånta henne sitt
ansvar för sig själv och sin egen situation.
Samordna resurserna
Vi skulle därför vilja se ett antal försöksverksamheter i
vilka de av samhället kontrollerade insatserna prövar att mer
konsekvent samla sina insatser och samordna dem i avsikt
att nå en mera långtgående individanpassning och därmed
skapa reala förutsättningar för en kraftfull och meningsfull
rehabilitering.
Sådana försöksområden kan därför omfatta en kommuns,
eller kommundels, insatser inom försäkringskassa,
arbetsförmedling och kommunens socialtjänst som i
samarbete med vårdinstitutioner, arbetslöshetskassor etc.
tillsammans genomför beslutat rehabiliteringsprogram.
Vid en sådan försöksverksamhet skulle dels
myndigheternas och organisationernas samlade resurser
kunna tas tillvara, och en för individen avpassad insats kan
göras. Dels skulle den rehabiliteringssökande enkelt och
obyråkratiskt kunna mötas av den arsenal av insatser som de
olika verksamheterna förfogar över.
För att utveckla en sådan verksamhet anser vi det
nödvändigt med stort upplagda och konsekvent genomförda
försöksverksamheter.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om försöksverksamhet för optimering av
rehabiliteringsinsatser.

Stockholm den 19 januari 1995

Pär-Axel Sahlberg (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Alf Eriksson (s)

Majléne Westerlund Panke (s)