I propositionen föreslås en rad ändringar i utlänningslagen med lite olika bakgrund.
Vissa förslag avser att något vidga möjligheterna att bevilja uppehållstillstånd efter inresa i Sverige. Invandrarministern följer här i allt väsentligt den inriktning som präglade den borgerliga regeringens proposition 1994/95:21. Vi beklagade att den nya regeringen valde att dra tillbaka denna proposition efter valet men välkomnar självfallet att förslagen nu återkommer i nästan oförändrat skick.
Regeringen föreslår vidare något större möjligheter än i dag att få uppehållstillstånd för den som har ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning.
Ett antal andra förslag handlar om krav på ett skötsamt och hederligt beteende av de utlänningar som önskar bosätta sig i Sverige.
Vi kan för vår del instämma i den allmänna grundsyn som propositionen ger uttryck för. Det svenska samhället har rätt att ställa krav på de utlänningar som vill bosätta sig i vårt land. Detta har betydelse även i en rad andra sammanhang än det nu aktuella. Kravet på att invandrare skall lära sig svenska måste t.ex. vara entydigt och uttalat.
Alla anhängare av en flyktingpolitik som präglas av humanitet och solidaritet har anledning att resa krav av detta slag med avsevärd styrka. Generositet får inte förväxlas med slapphet.
Särskilt angeläget är det givetvis att reaktionen på brottslighet är tydlig och beslutsam. Det var bl.a. mot den bakgrunden som den borgerliga regeringen föreslog -- och fick riksdagens stöd för -- vidgade möjligheter för domstolar att besluta om utvisning i brottmål.
Regeringen föreslår nu för det första att en uttrycklig bestämmelse skall föras in i utlänningslagen om att brottslighet kan utgöra ett särskilt skäl att inte bevilja asyl. Vi godtar det förslaget.
I den allmänna motiveringen anförs att vad som kallas ''andra allvarliga anmärkningar mot utlänningens levnadssätt'' får vägas in om brottsligheten ligger på gränsen till vad som ensamt skulle kunna utgöra grund för avslag. Ett beslut att vägra asyl är ett allvarligt och långtgående ställningstagande. De människor som berörs av propositionen är sådana som skulle få asyl -- och därmed skydd i Sverige -- om inte den aktuella undantagsregeln tillämpades. Kraven på rättssäkerhet måste då ställas mycket högt.
Regeringen markerar visserligen att det skall vara fråga om otvetydigt konstaterade förhållanden och att de faktiska omständigheterna skall vara helt klarlagda. Likväl kan man inte säga att propositionen drar några tydliga gränser för vad som får vägas in. Det kan särskilt noteras att regeringen skriver att gärningar som inte är straffbelagda i Sverige ''normalt'' inte bör vägas in även om de i ett annat land föranlett fängelsestraff av avsevärd längd. Den formuleringen reser frågan i vilka fall sådana gärningar trots allt får vägas in. Ordet ''normalt'' visar ju att ett visst sådant utrymme är avsett. Men någon vägledning för tillämpningen ges inte.
Det tydligaste och mest rättssäkra sättet att klargöra vad som får vägas in och vad som är ovidkommande är att dra gränsen vid lagakraftvunnen dom. Vi föreslår därför att propositionens förslag ändras i enlighet med detta. Det föranleder såvitt vi kan förstå inget behov av ändringar i den lagtext regeringen föreslår. Motiven bör däremot utformas enligt vad vi anfört.
Regeringen föreslår för det andra en motsvarande regel för andra än asylberättigade. En bestämmelse föreslås bli införd i utlänningslagen om att utlänningens skötsamhet och hederlighet skall beaktas vid prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd. Vi har inget att invända mot att brottslighet här skall kunna väga tyngre än vid asylprövningar beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Som regeringen själv påpekar är spännvidden mellan de skäl som olika icke asylberättigade utlänningar kan åberopa för att få stanna i Sverige väsentligt större än vad som gäller i gruppen krigsvägrare och de facto-flyktingar.
Det bör noteras att gruppen icke asylberättigade bl.a. inkluderar många människor som får uppehållstillstånd av starka humanitära skäl t.ex. de flesta som flytt hit undan kriget i Bosnien-Hercegovina.
Regeringens förslag i denna del innebär emellertid också att vad som kallas ''annan misskötsamhet'' skall kunna beaktas. Vi har tidigare berört nackdelarna från rättssäkerhetssynpunkt med detta oklara begrepp. Det framgår av propositionen att såväl Utlänningsnämnden som flera frivilligorganisationer i princip anser att endast lagförd brottslighet bör ha inverkan. Vi ansluter oss till den uppfattningen med den preciseringen att det skall föreligga lagakraftvunnen dom. Såvitt vi kan bedöma behöver inte heller här den föreslagna lagtexten justeras. Däremot bör motiven utformas i enlighet med vad vi har anfört.
Regeringen föreslår för det tredje att möjligheterna att återkalla ett uppehållstillstånd om utlänningen inte lever skötsamt och hederligt skall vidgas. Här krävs emellertid allvarligare anmärkningar i fråga om levnadssättet än vad som behövs för att det första uppehållstillståndet skall vägras: ''Återkallelse bör således komma i fråga endast om utlänningen dömts till ett fängelsestraff av avsevärd längd eller om det annars föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.''
Enbart en brottsmålsdom där domstolen efter övervägande avstått från att besluta om utvisning skall inte kunna leda till återkallelse av uppehållstillstånd. Däremot förefaller en sådan dom kunna vägas in om det också finns ''andra allvarliga anmärkningar''. Vi återkommer här till vår invändning vad gäller det mer allmänt hållna talet om otvetydigt konstaterade anmärkningar och likartade formuleringar. I detta fall skulle alltså sådana anmärkningar tillsammans med ett lagfört brott kunna leda till utvisning -- trots att en domstol samtidigt beslutat att brottet i sig inte föranleder utvisning som påföljd.
Man kan vidare fråga sig om det är nödvändigt att utvidga möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd i ett läge när förutsättningarna att döma till utvisning utvidgats och möjligheten att bevilja tillfälligt uppehållstillstånd vid tveksamhet om skötsamhet och hederlighet nu lagregleras.
Vi noterar samtidigt att regeringen betraktar de nuvarande reglerna om återkallelse svåra att tillämpa. Det är också angeläget att dessa regler på ett genomtänkt sätt är kopplade till reglerna för beviljande av uppehållstillstånd och domstolarnas möjligheter att döma till utvisning.
Vi föreslår därför att den nu aktuella lagändringen avslås (förutom förlängningen av tidsfristen) och att frågan utreds ytterligare bl.a. i ljuset av de synpunkter vi här har framfört.
Vi vill slutligen kort beröra en helt annan fråga. Regeringen föreslår att det uttryckligen skall klargöras i medborgarskapslagen att Utlänningsnämndens beslut i medborgarskapsfrågor inte kan överklagas till regeringen. Vi instämmer i det förslaget. Det ter sig dock naturligt att nämnden har möjlighet att överlämna ärenden till regeringen -- i analogi med vad som gäller i exempelvis asylfrågor. Vi föreslår ett sådant tillägg.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del beslutar att endast lagakraftvunnen dom skall beaktas vid prövning enligt det nya stycket i 2
kap. 4
§ utlänningslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del beslutar att endast lagakraftvunnen dom skall vägas in vid prövning av skötsamhet och hederlighet vad gäller de facto- flyktingar och krigsvägrare enligt den nya lydelsen i 3
kap. 4
§ utlänningslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till ändrad lydelse i 2
kap. 11
§ första stycket utlänningslagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återkallelse av uppehållstillstånd,
4. att riksdagen beslutar att ge medborgarskapslagen sådan lydelse att Utlänningsnämnden kan överlämna beslut i medborgarskapsärenden till regeringen.
Stockholm den 19 april 1995 Karl-Göran Biörsmark (fp) Sigge Godin (fp) Bo Könberg (fp)