med anledning av prop. 1994/95:179 Ändringar i utlänningslagen (1989:529)
I propositionen föreslås en rad ändringar i utlänningslagen
med lite olika bakgrund.
Vissa förslag avser att något vidga möjligheterna att
bevilja uppehållstillstånd efter inresa i Sverige.
Invandrarministern följer här i allt väsentligt den inriktning
som präglade den borgerliga regeringens proposition
1994/95:21. Vi beklagade att den nya regeringen valde att
dra tillbaka denna proposition efter valet men välkomnar
självfallet att förslagen nu återkommer i nästan oförändrat
skick.
Regeringen föreslår vidare något större möjligheter än i
dag att få uppehållstillstånd för den som har ett
lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning.
Ett antal andra förslag handlar om krav på ett skötsamt och
hederligt beteende av de utlänningar som önskar bosätta sig
i Sverige.
Vi kan för vår del instämma i den allmänna grundsyn som
propositionen ger uttryck för. Det svenska samhället har rätt
att ställa krav på de utlänningar som vill bosätta sig i vårt
land. Detta har betydelse även i en rad andra sammanhang
än det nu aktuella. Kravet på att invandrare skall lära sig
svenska måste t.ex. vara entydigt och uttalat.
Alla anhängare av en flyktingpolitik som präglas av
humanitet och solidaritet har anledning att resa krav av detta
slag med avsevärd styrka. Generositet får inte förväxlas med
slapphet.
Särskilt angeläget är det givetvis att reaktionen på
brottslighet är tydlig och beslutsam. Det var bl.a. mot den
bakgrunden som den borgerliga regeringen föreslog -- och
fick riksdagens stöd för -- vidgade möjligheter för domstolar
att besluta om utvisning i brottmål.
Regeringen föreslår nu för det första att en uttrycklig
bestämmelse skall föras in i utlänningslagen om att
brottslighet kan utgöra ett särskilt skäl att inte bevilja asyl.
Vi godtar det förslaget.
I den allmänna motiveringen anförs att vad som kallas
''andra allvarliga anmärkningar mot utlänningens
levnadssätt'' får vägas in om brottsligheten ligger på gränsen
till vad som ensamt skulle kunna utgöra grund för avslag. Ett
beslut att vägra asyl är ett allvarligt och långtgående
ställningstagande. De människor som berörs av
propositionen är sådana som skulle få asyl -- och därmed
skydd i Sverige -- om inte den aktuella undantagsregeln
tillämpades. Kraven på rättssäkerhet måste då ställas mycket
högt.
Regeringen markerar visserligen att det skall vara fråga om
otvetydigt konstaterade förhållanden och att de faktiska
omständigheterna skall vara helt klarlagda. Likväl kan man
inte säga att propositionen drar några tydliga gränser för vad
som får vägas in. Det kan särskilt noteras att regeringen
skriver att gärningar som inte är straffbelagda i Sverige
''normalt'' inte bör vägas in även om de i ett annat land
föranlett fängelsestraff av avsevärd längd. Den
formuleringen reser frågan i vilka fall sådana gärningar trots
allt får vägas in. Ordet ''normalt'' visar ju att ett visst sådant
utrymme är avsett. Men någon vägledning för tillämpningen
ges inte.
Det tydligaste och mest rättssäkra sättet att klargöra vad
som får vägas in och vad som är ovidkommande är att dra
gränsen vid lagakraftvunnen dom. Vi föreslår därför att
propositionens förslag ändras i enlighet med detta. Det
föranleder såvitt vi kan förstå inget behov av ändringar i den
lagtext regeringen föreslår. Motiven bör däremot utformas
enligt vad vi anfört.
Regeringen föreslår för det andra en motsvarande regel för
andra än asylberättigade. En bestämmelse föreslås bli införd
i utlänningslagen om att utlänningens skötsamhet och
hederlighet skall beaktas vid prövningen av ansökningar om
uppehållstillstånd. Vi har inget att invända mot att
brottslighet här skall kunna väga tyngre än vid
asylprövningar beroende på omständigheterna i det enskilda
fallet. Som regeringen själv påpekar är spännvidden mellan
de skäl som olika icke asylberättigade utlänningar kan
åberopa för att få stanna i Sverige väsentligt större än vad
som gäller i gruppen krigsvägrare och de facto-flyktingar.
Det bör noteras att gruppen icke asylberättigade bl.a.
inkluderar många människor som får uppehållstillstånd av
starka humanitära skäl t.ex. de flesta som flytt hit undan
kriget i Bosnien-Hercegovina.
Regeringens förslag i denna del innebär emellertid också
att vad som kallas ''annan misskötsamhet'' skall kunna
beaktas. Vi har tidigare berört nackdelarna från
rättssäkerhetssynpunkt med detta oklara begrepp. Det
framgår av propositionen att såväl Utlänningsnämnden som
flera frivilligorganisationer i princip anser att endast lagförd
brottslighet bör ha inverkan. Vi ansluter oss till den
uppfattningen med den preciseringen att det skall föreligga
lagakraftvunnen dom. Såvitt vi kan bedöma behöver inte
heller här den föreslagna lagtexten justeras. Däremot bör
motiven utformas i enlighet med vad vi har anfört.
Regeringen föreslår för det tredje att möjligheterna att
återkalla ett uppehållstillstånd om utlänningen inte lever
skötsamt och hederligt skall vidgas. Här krävs emellertid
allvarligare anmärkningar i fråga om levnadssättet än vad
som behövs för att det första uppehållstillståndet skall
vägras: ''Återkallelse bör således komma i fråga endast om
utlänningen dömts till ett fängelsestraff av avsevärd längd
eller om det annars föreligger otvetydigt konstaterade
anmärkningar i fråga om levnadssättet.''
Enbart en brottsmålsdom där domstolen efter övervägande
avstått från att besluta om utvisning skall inte kunna leda till
återkallelse av uppehållstillstånd. Däremot förefaller en
sådan dom kunna vägas in om det också finns ''andra
allvarliga anmärkningar''. Vi återkommer här till vår
invändning vad gäller det mer allmänt hållna talet om
otvetydigt konstaterade anmärkningar och likartade
formuleringar. I detta fall skulle alltså sådana anmärkningar
tillsammans med ett lagfört brott kunna leda till utvisning --
trots att en domstol samtidigt beslutat att brottet i sig inte
föranleder utvisning som påföljd.
Man kan vidare fråga sig om det är nödvändigt att utvidga
möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd i ett läge när
förutsättningarna att döma till utvisning utvidgats och
möjligheten att bevilja tillfälligt uppehållstillstånd vid
tveksamhet om skötsamhet och hederlighet nu lagregleras.
Vi noterar samtidigt att regeringen betraktar de nuvarande
reglerna om återkallelse svåra att tillämpa. Det är också
angeläget att dessa regler på ett genomtänkt sätt är kopplade
till reglerna för beviljande av uppehållstillstånd och
domstolarnas möjligheter att döma till utvisning.
Vi föreslår därför att den nu aktuella lagändringen avslås
(förutom förlängningen av tidsfristen) och att frågan utreds
ytterligare bl.a. i ljuset av de synpunkter vi här har framfört.
Vi vill slutligen kort beröra en helt annan fråga.
Regeringen föreslår att det uttryckligen skall klargöras i
medborgarskapslagen att Utlänningsnämndens beslut i
medborgarskapsfrågor inte kan överklagas till regeringen. Vi
instämmer i det förslaget. Det ter sig dock naturligt att
nämnden har möjlighet att överlämna ärenden till
regeringen -- i analogi med vad som gäller i exempelvis
asylfrågor. Vi föreslår ett sådant tillägg.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del
beslutar att endast lagakraftvunnen dom skall beaktas vid
prövning enligt det nya stycket i 2
kap. 4
§ utlänningslagen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del
beslutar att endast lagakraftvunnen dom skall vägas in vid
prövning av skötsamhet och hederlighet vad gäller de facto-
flyktingar och krigsvägrare enligt den nya lydelsen i 3
kap. 4
§ utlänningslagen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till
ändrad lydelse i 2
kap. 11
§ första stycket utlänningslagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om återkallelse
av uppehållstillstånd,
4. att riksdagen beslutar att ge medborgarskapslagen sådan
lydelse att Utlänningsnämnden kan överlämna beslut i
medborgarskapsärenden till regeringen.
Stockholm den 19 april 1995
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Sigge Godin (fp)
Bo Könberg (fp)