Motion till riksdagen
1994/95:Sf208
av Ulla Löfgren (m)

Läkemedelsförmånen och högkostnadsskyddet


Regeringen har i sin budgetproposition lagt förslag om att
egenkostnadstaket för det beloppsbaserade
högkostnadsskyddet för prisnedsatta läkemedel skall höjas
från lägst 1 700 kronor till 1 800 kronor. Egenavgiften för
prisnedsatta förskrivna läkemedel föreslås samtidigt höjas
till högst 135 kronor och till 35 kronor för varje ytterligare
samtidigt inköpt sådant läkemedel.
Fördelningspolitiskt är detta ingen bra väg att gå. En
höjning av egenavgiften till 135 kronor kan för en medel-
eller höginkomsttagare som blott sällan drabbas av sjukdom
som kräver medicinering uppfattas som tämligen rimlig. För
den kroniskt sjuke, sjukpensionären eller ålderspensionären
med enbart folkpension och som årligen kommer upp till
högkostnadstaket är den nuvarande nivån 1 700 kronor
troligen mycket kännbar och en höjning vore ännu
smärtsammare. I och med de besparingsförslag och
skattehöjningar som lagts i andra sammanhang och som får
effekter på de allra svagastes ekonomi, kommer
regeringsförslag att lägga ytterligare sten på börda.
Människor som har lyckan att representera den
förkrossande majoritet av svenska folket, som aldrig eller
blott undantagsvis nyttjar apotekens tjänster, har dubbel
anledning att känna sig nöjda. Förutom att de får vara
tämligen friska så kommer de vanligtvis aldrig ens i närheten
av medicinkostnader som tangerar högkostnadstaket. Den
rimliga slutsatsen av detta borde vara att finansieringen av
beparingen i budget på läkemedel först och främst borde
bekostas av dem.
En höjning av egenavgiften för inköp av prisnedsatta
förskrivna läkemedel till 200 kronor och till 50 kronor för
ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel skulle inte bara
medföra att högkostnadsskyddet kunde bibehållas
oförändrat, utan förmodligen också att högkostnadstaket
kunde sänkas. Detta skulle i sin tur innebära välkomna
lättnader för några av de allra svagaste grupperna i vårt
samhälle.
Konsekvenserna av den föreslagna förändringen skulle
möjligtvis bli att enstaka kunder som fått förskrivning från
flera läkare samtidigt eller att betalningssvaga grupper av
andra skäl, vid varje enskilt inköpstillfälle, kunde råka i
betalningssvårigheter. Enligt uppgift från Apoteksbolaget
skulle det problemet kunna lösas via ett enkelt
avbetalningssystem.
I det budgetläge som Sverige befinner sig i är det självklart
att besparingar på statsbudgeten kommer att drabba alla
människor. Men i de stora nedskärningar som med
nödvändighet måste göras i transfereringssystemen bör
tyngdpunkten av minskade subventioner läggas på dem som
har bästa förutsättningarna att bära dem, inte på de svagaste.
I läkemedelsbidragssystemet finns möjligheterna att göra
den avvägningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om läkemedelsförmånen och
högkostnadsskyddet.

Stockholm den 19 januari 1995

Ulla Löfgren (m)