Många människor blir varje år sjuka och arbetsskadade. En
del blir kortvarigt sjuka och kan med eller utan rehabilitering
återgå till sitt gamla arbete eller ett lättare arbete. Men många
blir långtidssjuka. Bland dessa ställs det ofta krav på
kvalificerade utredningar för att man ska kunna hitta de rätta
åtgärderna för en framgångsrik rehabilitering och hel eller
delvis återgång till ett arbete.
För att den sjukskrivna ska ha en rimlig möjlighet till en
framgångsrik rehabilitering krävs det att hon kommer till
''rätt'' läkare, som är kompetent att ställa rätt diagnos. Denna
måste dessutom skriva utlåtandet på ett sådant sätt att det inte
kan misstolkas av andra behandlande läkare och inte heller
av försäkringskassans handläggare och förtroendeläkare.
Den sjukskrivna måste också komma till ''rätt''
handläggare inom försäkringskassan, dvs. en person som är
både kompetent och intresserad av personen ifråga. Även
den i regel inblandade förtroendeläkaren måste ha en sådan
kompetens, att han har förmåga att förstå vad den
behandlande läkaren, ofta specialist, ställer för diagnos.
Nu är det tyvärr ofta förekommande, att den sjukskrivna
känner sig missförstådd, överkörd, ja t.o.m. hotad och/eller
lurad av försäkringskassan. Ett talande bevis för detta faktum
är de oroväckande starkt ökande antalen överklaganden till
länsrätterna och anmälningarna för tjänstefel till
Justitieombudsmannen, ja t.o.m. polisanmälningar för
tjänstemissbruk är inte ovanligt idag.
Det stora antalet anmälningar till länsrätterna innebär att
det inte är ovanligt att det tar över ett år innan ärendet är
avgjort där. Under denna tid kan det t.ex. vara så att en
person, som genom beslut av försäkringskassan fråntagits
sjukersättningen, får gå från hus och hem på grund av den
indragna sjukpenningen och på grund av den långa
handläggningstiden. När klaganden sedan får rätt i länsrätten
är tragedin sedan länge ett faktum, en totalt sönderslagen
ekonomi för att inte tala om söndertrasade nerver och ofta
också skilsmässor.
Den som är sjuk har inte råd att betala dyra arvoden till ett
juridiskt ombud. Rättshjälpen omfattar inte
förvaltningstvister. Anledningen till att man idag inte kan få
vare sig rättshjälp eller rättsskydd om man råkar i tvist med
försäkringskassan är den utredningsskyldighet som åvilar
förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar.
Dessutom är det inte många jurister som arbetar med
förvaltningsrättsliga frågor.
Det är alltså mycket angeläget att det blir ett bättre
rättsskydd i förvaltningsrättsliga tvister.
Förvaltningsrätten reglerar förhållandet mellan enskilda
och myndigheter. Skatterätten är kanske den mest kända,
men här under faller en mängd andra viktiga rättssystem t.ex.
socialförsäkringssystemet.
Som det nu är omfattas endast skattetvister av rättsskyddet.
Och anledningen till att man idag inte kan få vare sig
rättshjälp eller rättsskydd, om man råkar i tvist med t.ex.
försäkringskassan är, som sagt, den utredningsskyldighet,
som åvilar förvaltningsmyndigheter och
förvaltningsdomstolar.
Denna utredningsskyldighet ska enligt bestämmelserna ta
tillvara såväl det allmännas som den enskildes intressen. För
skatterättens vidkommande har man emellertid för länge
sedan insett det orimliga i ett sådant system. Det är väl ingen
idag som inbillar sig, att en taxeringsintendent i en skattetvist
ser till den enskilde skattebetalarens intressen i någon
nämnvärd utsträckning. Är det inte också för mycket begärt
av en handläggare på försäkringskassan att göra en
avvägning där den enskildes intressen väger lika tungt som
statens sparkrav t.ex.?
Det är många med mig som har svårt för att tro, att
försäkringskassans företrädare ser till den enskilde
försäkrades intressen i lika stor utsträckning som till statens
krav. Därför är det viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt att
fristående läkare och jurister får möjlighet att arbeta som
patientombudsmän. Dessa ger patienten en möjlighet till en
rättvisare hantering i en tvist i och med att hon får tillgång till
en obunden medicinsk och juridisk kompetens. Vi ska också
komma ihåg att lagar och avtal idag ofta är så komplicerade,
att det är fullständigt omöjligt för vanligt folk att förstå.
Systemet med fristående patientombudsmän kommer
också att innebära, att både försäkringskassa, länsrätt och
kammarrätt kommer att avlastas långdragna ärenden och
överklaganden. Det kommer också att bli färre anmälningar
för tjänstefel till Justitieombudsmannen i och med att
ärendena kan klaras av i ett tidigare skede och även polis och
åklagare avlastas.
Kostnaderna för det föreslagna systemet med fristående
läkare och jurister som patientombudsmän, föreslår jag, kan
lösas genom att en mycket liten del av de många hundra
miljoner kronor som varje år betalas till landsting,
riksförsäkringsverk och försäkringskassor betalas till en
stiftelse, vilken i sin tur får hand om
patientombudsmannaorganisationen.
Dessa fristående patientombudsmän kan också utvidga sin
verksamhet genom att hjälpa de olycksdrabbade
försäkringstagare som råkat i tvist med försäkringsbolag.
Även här är problemen både stora och svåra för många
människor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en fristående patientombudsman.