med anledning av prop. 1994/95:179 Ändringar i utlänningslagen (1989:529)
Propositionen
I propositionen föreslås en rad ändringar i utlänningslagen,
bl.a. bestämmelser om att utlänningars förväntade
levnadssätt skall beaktas vid prövningen av
uppehållstillstånd och vidgade möjligheter att återkalla ett
uppehållstillstånd vid bristande skötsamhet och hederlighet.
Det föreslås även en viss uppmjukning av det generella
kravet att uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresa till
Sverige samt något vidgade möjligheter att bifalla en ny
ansökan om uppehållstillstånd.
Inledning
Det är en utomordentligt olämpligt vald tidpunkt att just nu
genomföra viktiga förändringar av vilken betydelse vandeln
skall tillmätas vid beviljande och återkallande av
uppehållstillstånd. Den flyktingpolitiska kommittén har till
uppgift att bl.a. göra en översyn av grunderna för beviljande
av uppehållstillstånd och kan förväntas föreslå betydande
förändringar på detta område. Kommittén borde i detta
sammanhang också se över vandelsreglerna eftersom dessa
har ett mycket nära samband med hur reglerna om
uppehållstillstånd utformas.
Ett liknande resonemang skulle i och för sig kunna föras
om de föreslagna förändringarna av reglerna om
uppehållstillstånd efter inresa. Tillämpningen av dessa regler
har emellertid mycket ofta kommit i konflikt med
grundläggande humanitära principer varför en uppmjukning
av bestämmelserna inte kan anstå.
Allmänt om vandelsregler och uppehållstillstånd
Vid tillämpningen av förordningen den 14 april 1994 om
uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden (den s.k.
barnpraxisförordningen) har de sökandes vandel kommit att
tillmätas en betydelse som i många fall lett till orimliga
konsekvenser. FARR har gjort mycket belysande
sammanställningar av utlänningsnämndens praxis på
området.
Uppehållstillstånd för asylberättigade utlänningar
Det är bra att det blir klargjort att det inte är ett särskilt
skäl mot att få uppehållstillstånd som de factoflykting att ha
''verkat för organisation som gjort sig skyldig till grova
övergrepp''. Den förra regeringen utvecklade en sådan praxis
i strid med utlänningslagens förarbeten.
Det framgår inte av lagtexten att andra allvarliga
anmärkningar mot utlänningens levnadssätt inte ensamt
utgör grund för avslag när det gäller de factoflyktingar och
krigsvägrare. De uttalanden som görs i propositionen måste
återspeglas i lagtexten för att de rättstillämpande
myndigheterna skall få tillräckligt tydlig vägledning om
lagens innebörd. 3 kap
4
§ 2 st 2
bör därför ges följande lydelse: ''...det beträffande en
utlänning som omfattas av 1
§ 2 eller 3 på grund av brottslighet eller brottslighet i
förening med någon annan omständighet finns särskilda skäl
att inte bevilja asyl''.
Uppehållstillstånd för andra än asylberättigade
Här föreslås att det vid prövningen av ansökan om
uppehållstillstånd skall beaktas om utlänningen kan
förväntas leva skötsamt och hederligt. Denna regel kan vid
ett hastigt påseende förefalla rimlig. Men det är nödvändigt
att i detta sammanhang ta hänsyn till att Sverige gör en
oerhört restriktiv tolkning av 1951 års flyktingkonvention.
Det får här räcka med att peka på att av asylsökande från
Bosnien har Sverige givit flyktingstatus till mellan 2 och 3 procent
medan Frankrike har givit flyktingstatus till ca 60 procent
och Nederländerna till mellan 80 och 90 procent.
Bland asylsökande som i Sverige fått status som
humanitära fall finns många som våldtagits eller torterats på
annat sätt av polis eller militär i hemlandet. Att det skulle
vara möjligt att med stöd av utlänningslagen vägra en sådan
människa uppehållstillstånd med hänvisning till förväntad
bristande skötsamhet vore förödande för det normsystem
som vårt samhälle hittills byggt på. Vilka signaler ger det
våra ungdomar om människovärdet? Vilken trovärdighet
kommer politikers uttalanden om kamp mot
främlingsfientlighet och rasism att få om en sådan lag antas?
Det bör också noteras att regeringen i lagrådsremissen
föreslog en helt annan lydelse av bestämmelsen, nämligen
krav på en förväntad hederlig vandel. Lagrådet föreslog en
förändrad lydelse och tillägg av krav också på skötsamhet.
Det har emellertid inte någonstans preciserats vad
skötsamhet betyder. Är det t.ex. slarvig städning, dålig
läxläsning eller upprepade felparkeringar? Den föreslagna
regeln är ett gungfly -- det är fullständigt omöjligt för
lagstiftaren att ha någon uppfattning om i vilken riktning
tillämpningen kan komma att utvecklas.
Tidsbegränsade tillstånd
I propositionen föreslås att tidsbegränsade tillstånd skall
meddelas i större utsträckning än idag när tveksamhet råder
om den sökandes skötsamhet och hederlighet. En särskild
bestämmelse om detta föreslås införas i utlänningslagen. Det
vore olyckligt om dessa förändringar genomförs. Sannolikt
får den som meddelas ett tidsbegränsat tillstånd ännu större
svårigheter på arbetsmarknaden än andra invandrare. Risken
är att man härigenom bidrar till en utslagningsprocess.
Återkallelse av uppehållstillstånd
I propositionen föreslås vidgade möjligheter till
återkallelse av uppehållstillstånd. Allvarliga anmärkningar
mot vederbörandes levnadssätt är den föreslagna
återkallelsegrunden. Detta preciseras i propositionen bara
med att det skall vara fråga om ett fängelsestraff av avsevärd
längd eller otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om
levnadssättet. Det anges inte från vem anmärkningarna skall
komma eller om de skall vara allvarliga. Om en rasistisk
grupp otvetydigt har anmärkt på mosaiska trosbekännares
vana att besöka synagogan på lördagar och undvika att äta
fläskkött så är det fråga om en otvetydigt konstaterad
anmärkning i fråga om levnadssättet. Regeringen har säkert
inte avsett ett sådant fall men exemplet visar att det vore
farligt att införa en bestämmelse formulerad på detta sätt.
Regeringen föreslår att den tid under vilken ett
uppehållstillstånd får återkallas skall utsträckas från två till
tre år. Anledningen anges vara att SIV får kännedom om
anmärkningar i utlänningens levnadssätt alltför sent. Detta
problem kan enbart vara av administrativ art och föranleder
därför inte en utsträckning av tidsfristen. Vänsterpartiet
motsätter sig den föreslagna förlängningen av tidsfristen.
Utredning i ärenden om uppehållstillstånd
För att underlätta utredningar föreslår regeringen att
Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden skall få
terminalåtkomst till vissa uppgifter ur polisregistret.
Vänsterpartiet motsätter sig detta. All dataregistrering kan
missbrukas och därmed kränka individens integritet.
Levnadssättets betydelse i medborgarskapsärenden
Här föreslås en förändring av 6 § 1 st 3 1 p så att lydelsen
blir: ''... har levt skötsamt och hederligt och kan förväntas
även i framtiden iaktta ett sådant levnadssätt.'' Genom dessa
förändringar ges ökat utrymme för godtycke och
rättsosäkerhet dels genom att kravet på hederlig vandel byts
mot levt skötsamt och hederligt, dels genom att krav på
förväntat sådant levnadssätt införs. Hederlig vandel betyder
enligt svensk ordlista hederligt levnadssätt. Om lagrådet
anser att ''hederlig vandel'' är ett uråldrigt begrepp bör det
ersättas med hederligt levnadssätt''. Ett hederligt levnadssätt
innebär laglydighet. Begreppet ''skötsamhet'' lämnar
utrymme fritt för tolkningar eftersom det säkert finns lika
många uppfattningar om vad skötsamhet är som det finns
människor. Det har inte visats några starka skäl för att införa
dessa kautschukbestämmelser i medborgarskapslagen och
förslaget bör därför avvisas.
Uppehållstillstånd efter inresa
Vänsterpartiet välkomnar den förändring av
utlänningslagen som innebär att uppehållstillstånd skall
kunna beviljas efter inresan till Sverige om det är uppenbart
att tillstånd på grund av anknytning skulle ha beviljats om
prövningen skett före inresan till Sverige.
Förslaget om en begränsad utvidgning av möjligheten att
få en ny ansökan om uppehållstillstånd beviljad är ett steg i
rätt riktning, men steget borde ha varit något längre.
Grundorsaken till de nuvarande stora humanitära problem
som särskilt föreningen Återföreningen lyft fram och belyst
är en orimligt restriktiv praxis beträffande bedömningen av
asylansökningar.
Propositionens uttalanden om vad som skulle strida mot
humanitetens krav tar inte tillräckliga humanitära hänsyn.
Verkställighet av ett avlägsnandebeslut varigenom ett
minderårigt barn åtskiljs från en av sina föräldrar bör endast
få ske om det föreligger synnerliga skäl.
Om vistelsetiden i Sverige efter lagakraftvunnet
avvisningsbeslut blivit längre än sex månader utan den
sökandes förskyllan bör ny ansökan bifallas. Samma sak bör
gälla om den sökande riskerar att kvarhållas i sitt hemland
längre tid än två år på grund av militärtjänst.
Om det begärs av den sökande i ett ärende om ny ansökan
att anknytningsutredning skall göras bör en sådan alltid
genomföras här i landet före en eventuell verkställighet.
Regleringen i utlänningslagen av återreseförbud bör
förändras så att de av Återföreningen påtalade
konsekvenserna undanröjs. F.n. beviljar Statens
invandrarverk inte uppskjuten invandringsprövning om det
föreligger ett återreseförbud.
Det har visat sig föreligga ett mycket stort behov av
rättshjälp i ärenden gällande rätt till uppehållstillstånd efter
ny ansökan på grund av anknytning. Regeringen bör utfärda
tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av rättshjälpen
för att kommittén skall utreda denna fråga.
Vänsterpartiet välkomnar regeringens försök till att
retroaktivt lösa de problem Återföreningens medlemmar
upplever. Vänsterpartiet vill dock peka på två olika
omständigheter som särskilt bör uppmärksammas. En
utlänning som efter lagakraftvunnet beslut gömmer sig anses
ha begått ett brott och beviljas därför inte uppehållstillstånd.
För många av de utlänningarna med anknytning till Sverige
har det varit nödvändigt att ''gå under jorden'' för att även
fortsättningsvis kunna leva ihop med sin familj. För dessa
får inte de nu föreslagna förändringarna någon verkan. Om
undanhållande även fortsättningsvis skall betraktas som
kriminellt måste karenstiden för dylik ''kriminalitet'' vara 0 dagar
om regeringens förslag skall få avsedd verkan.
I skälen för regeringens förslag står: ''Tillstånd bör
självfallet heller inte beviljas om det finns anledning att anta
att sökanden har verkat för en organisation som gjort sig
skyldig till övergrepp av olika slag...''. Vänsterpartiet anser
att det måste krävas att utlänningen själv medverkat vid
sådana handlingar. Det måste också krävas betydligt starkare
bevis än ''anledning att anta'' för att avslå en ansökan. Vissa
regimer efterlyser människor på falska anklagelser. Det
måste också tas med i bedömningen om utlänningen numera
tagit avstånd från organisationen eller inte. Det finns fall där
svenska myndigheter stämplat utlänningar som terrorister
trots att utlänningens hemland frikänt vederbörande.
Karenstider
Regeringen anger olika karenstider för när en utlänning
kan tas upp till svensk medborgare. I t.ex. en nyligen utförd
studie visas att domstolarnas rättstillämpning vad gäller
rattfyllerilagen inte är tillfredsställande. Sålunda döms
utländska medborgare till strängare straff än svenska
medborgare för samma brott. Vänsterpartiet delar
Hovrättens för Skåne och Blekinge och flera
frivilligorganisationers åsikt att karenstider inte skall gälla
vid påföljd i form av penningböter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår de föreslagna ändringarna av 2
kap. 4
§, 2
kap. 11
§ 1 och 2 och 3
kap. 4
§ samt den föreslagna nya 4
b
§ utlänningslagen,
2. att riksdagen beslutar att 3
kap. 4
§ andra stycket
2 skall ha följande lydelse: ''...det beträffande en utlänning
som omfattas av 1
§ 2 eller 3 på grund av brottslighet eller brottslighet i
förening med någon annan omständighet finns särskilda skäl
att inte bevilja asyl'',
3. att riksdagen avslår förslaget att förlänga tidsfristen för
återkallelse av uppehållstillstånd i 2 kap. 11
§ 3 utlänningslagen från två till tre år,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om terminalåtkomst för Statens
invandrarverk och Utlänningsnämnden till vissa uppgifter ur
polisregistret,
5. att riksdagen avslår förslaget till ändrad lydelse av lagen
om svenskt medborgarskap 6
§ första stycket 3 p
1,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på synnerliga skäl för att
åtskilja ett barn från en av dess föräldrar genom
verkställighet av ett avlägsnandebeslut,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vistelsetid i Sverige efter
lagakraftvunnet avvisningsbeslut utan den sökandes
förskyllan som grund för bifall till ny ansökan om
uppehållstillstånd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om risk för kvarhållande i hemlandet
för militärtjänstgöring som grund för bifall till ny ansökan
om uppehållstillstånd,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om genomförande av
anknytningsutredning här i landet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utlänningslagens reglering av
återreseförbud,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rättshjälp genom offentligt biträde
i ärenden om rätt till uppehållstillstånd efter ny ansökan på
grund av anknytning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om karenstiden grundad på att
sökanden levt gömd i Sverige,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av att sökanden verkat
för organisation som gjort sig skyldig till övergrepp av olika
slag som grund för avslag på en ny ansökan om
uppehållstillstånd.
Stockholm den 19 april 1995
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Ulla Hoffmann (v)