Reglerna om utvisning på grund av ringa brott
När propositionen om utvisning på grund av brott behandlades i justitieutskottet i april 1994 yrkade socialdemokraterna avslag i sitt yttrande till socialförsäkringsutskottet. Förslaget ansågs vara för långtgående och lämna utrymme för godtycke och olikformig rättskipning. Utvisningsutredningen hade arbetat alltför kort tid och hela frågan behövde utredas djupare. Samma synpunkter framkommer i reservation 1 i 1993/94:SfU17.
Det som befarades har besannats. Bagatellartade brott som snatterier av engångskaraktär kan vara utlänningsnämndens skäl till att utvisa t.o.m. de barnfamiljer som sökt asyl före den 1 januari 1993 och som enligt regeringsbeslut skall få stanna av humanitära skäl. Andra brott som kan leda till utvisning av hela familjer är identitetsförfalskning (ändrat födelseår) för att komma in på disco med åldersgräns, rattfylleri och stöld av kläder ur en container för kläderinsamling på gatan. Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd, FARR, har gjort en sammanställning av ringa brott som varit skäl för utlänningsnämndens utvisningsbeslut.
Enligt riksdagsbeslutet skall en person vara dömd för brott, men i praktiken kan ett strafföreläggande vara skäl för utvisning och den misstänkte/skyldige vet inte alltid vad det innebär. Uppmaningen är ofta: ''Betala nu, så är saken ur världen!''
Den 16 december 1994 undanröjde Ljusdals tingsrätt ett strafföreläggande som fått till följd att en familj på sju personer enligt utlänningsnämndens beslut skulle utvisas för snatteri till ett värde av 88 kronor.
Reglerna för utvisning på grund av brott måste snarast utvärderas, tydliggöras och eventuellt ändras så att de inte får orimliga konsekvenser eller ger utrymme för godtycke och olikformig rättskipning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna om utvisning på grund av ringa brott.
Stockholm den 11 januari 1995 Sigrid Bolkéus (s)