I propositionen behandlas bl.a vilka lagstiftningsåtgärder som erfordras vid ett svenskt medlemskap i unionen. I propositionen föreslås inte att svensk domstolsprövning skall ske innan kommissionen hos företag gör undersökningar som företagen motsätter sig eller kan förväntas motsätta sig. De undersökningar som här är i fråga har sin grund i en misstänkt överträdelse av konkurrensreglerna i art 85 eller 86 i Romfördraget. Enligt den föreslagna ordningen behöver kommissionen alltså inte vända sig till svensk domstol för beslut innan den vidtar en sådan undersökning, trots att en ordning med svensk domstolsprövning inte skulle strida mot EU-rätten.
Därför bör det ställas krav på att svensk domstolsprövning skall införas i dessa fall, av två skäl:
1) En prövning i svensk domstol ökar rättssäkerheten för de företag hos vilka undersökningar med tvångsåtgärder kan komma att göras.
2) Sverige bör inte i onödan ge ifrån sig nationell bestämmanderätt på områden som är väsentliga för företag i Sverige.
Ökad rättssäkerhet
Enligt den svenska konkurrenslagen krävs domstolsprövning innan Konkurrensverket får genomföra undersökningar hos företag. Jag kan utifrån rättssäkerhetsaspekter inte se några skäl till varför procedurkraven bör sättas lägre om det gäller fall då ett företag motsätter sig att en undersökning görs (s k tvångsundersökning) vid misstanke om överträdelse av art 85 eller art 86.
Enligt den svenska konkurrenslagen skall domstolen pröva bl a om det över huvud taget föreligger ett behov av en undersökning hos ett företag. EU-rätten medger inte en lika omfattande prövning från en svensk domstols sida av en begäran från kommissionen att företa en undersökning hos ett företag, som inkluderar tvångsåtgärder.
Otvetydigt finns det dock ett visst utrymme för prövning från nationella domstolars sida när kommissionen vill göra en undersökning som inkluderar tvångsåtgärder hos ett företag i ett EU-land.
I det s k Hoechst-fallet (EU-domstolens dom dnr 46/87, 227/88) nämns att en nationell domstol inte kan motsätta sig kommissionens bedömning av att det behövs en undersökning (''investigation''). Dock kan domstolen pröva huruvida de förutsedda tvångsmässiga åtgärderna vid en undersökning är godtyckliga eller för långtgående, och försäkra sig om att de nationella lagreglerna följs vid tillämpning av dessa tvångsåtgärder (st 35).
Av domen i övrigt torde det vara klart att det domstolen menar med ''investigation'' är både undersökningar som företagen inte motsätter sig och sådana där tvång erfordras.
En nationell domstol skall alltså inte -- till skillnad mot vad som gäller enligt den svenska konkurrenslagen -- pröva behovet av en undersökning. Däremot får den enligt min mening pröva om det är motiverat att tillgripa tvångsåtgärder eller om tillgripandet av tvångsåtgärder är en godtycklig eller för långtgående åtgärd. Stöd för denna bedömning kan också hämtas från vad domstolen uttalar i slutet på st 35 ''... it is within the powers of the national body ... to ensure that the rules of national law are complied with in the applicaton of those measures (of constraint).'' De nationella reglerna vad gäller krav på att åtgärden inte får vara godtycklig eller för långtgående måste uppenbarligen respekteras.
Enligt min bedömning bör sådana svenska regler kunna utformas efter förebild från den s k proportionalitetsbestämmelsen i konkurrenslagen. I specialmotiveringen till den bestämmelsen görs en hänvisning till relevanta bestämmelser i rättegångsbalken.
Stöd för bedömningen att nationella domstolar i vissa fall kan stoppa tvångsåtgärder vid undersökningar hos företag kan fås av den omfattande lagkommentaren till EUs konkurrensrätt ''EEC Competition Law'', Ritter m fl, 1991, (s 636--637).
En svensk domstol bör alltså kunna bedöma om en undersökning med tvång är en godtycklig eller alltför långtgående åtgärd. En faktor som bör kunna ha betydelse vid en sådan bedömning är t ex om tvångsåtgärder verkligen behövs för att uppnå målet med undersökningen. En annan faktor som möjligen kan ha betydelse är om den misstänkta överträdelsen är att anse som alltför ringa för att motivera tvångsåtgärder. Den exakta gränsdragningen vilka faktorer som får tillmätas betydelse får avgöras av rättstillämpningen.
Enligt min uppfattning bör det vara Stockholms Tingsrätt som prövar en begäran från kommissionen om undersökning med tvångsåtgärder. Den ordningen har också valts när Konkurrensverket vid tillämpning av den svenska konkurrenslagen önskar vidta undersökningar hos företag.
Avslutningsvis under denna punkt vill jag peka på att det får anses klart att en nationell domstol kan göra en bedömning i förväg om en åtgärd är godtycklig eller för långtgående (jfr i Hoechst-domen st 32, och st 35 (särskilt ordet ''envisaged'').
Nationell bestämmanderätt
När det gäller det andra skälet, att Sverige inte i onödan skall avhända sig nationell beslutanderätt, skulle en möjlig invändning kunna vara följande. Konkurrensverket och Kronofogdemyndigheten skall vara kommissionen behjälpliga vid undersökningar hos företag där tvångsåtgärder förutses. Eftersom dessa myndigheter har att göra en bedömning att inte godtycke och maktmissbruk sker vid myndighetsutövning är kravet på nationell beslutanderätt tillgodosett. Mot detta skall dock anföras att en prövning i svensk domstol ofta skulle innebära en bedömning i förväg av om, och i sådana fall vilka, tvångsåtgärder som är berättigade, medan åtminstone Kronofogdemyndighetens bedömning sker på platsen och allt eftersom tvångsundersökningen fortskrider. Det är således fråga om beslut utifrån skilda bedömningssituationer. En domstolsprövning innebär dessutom en bedömning av en objektiv instans, som inte själv är inblandad i fallet.
För att integritetsingrepp av det slag det här är fråga om skall få göras, skall det således enligt min uppfattning krävas svensk domstolsprövning. En sådan ordning skulle innebära ett bidrag till att Sverige värnar om den s k närhetsprincipen inom EU. Principen innebär att beslut skall fattas på så låg nivå som möjligt, och endast om en fråga inte kan lösas tillfredsställande på nationell nivå skall den tas upp för beslut på EU-nivå.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett omarbetat lagförslag, så att det finns ett krav på prövning i Stockholms tingsrätt när EU-kommissionen vill göra undersökning med tvångsåtgärder hos företag verksamma i Sverige vid misstanke om överträdelse av artiklarna 85 eller 86.
Stockholm den 21 november 1994 Kjell Ericsson (c)