Motion till riksdagen
1994/95:N5
av Kjell Ericsson (c)

med anledning av prop. 1994/95:48 Tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler, m.m.


I propositionen behandlas bl.a vilka lagstiftningsåtgärder
som erfordras vid ett svenskt medlemskap i unionen. I
propositionen föreslås inte att svensk domstolsprövning
skall ske innan kommissionen hos företag gör
undersökningar som företagen motsätter sig eller kan
förväntas motsätta sig. De undersökningar som här är i fråga
har sin grund i en misstänkt överträdelse av
konkurrensreglerna i art 85 eller 86 i Romfördraget. Enligt
den föreslagna ordningen behöver kommissionen alltså inte
vända sig till svensk domstol för beslut innan den vidtar en
sådan undersökning, trots att en ordning med svensk
domstolsprövning inte skulle strida mot EU-rätten.
Därför bör det ställas krav på att svensk domstolsprövning
skall införas i dessa fall, av två skäl:
1) En prövning i svensk domstol ökar rättssäkerheten för
de företag hos vilka undersökningar med tvångsåtgärder kan
komma att göras.
2) Sverige bör inte i onödan ge ifrån sig nationell
bestämmanderätt på områden som är väsentliga för företag i
Sverige.
Ökad rättssäkerhet
Enligt den svenska konkurrenslagen krävs
domstolsprövning innan Konkurrensverket får genomföra
undersökningar hos företag. Jag kan utifrån
rättssäkerhetsaspekter inte se några skäl till varför
procedurkraven bör sättas lägre om det gäller fall då ett
företag motsätter sig att en undersökning görs (s k
tvångsundersökning) vid misstanke om överträdelse av art
85 eller art 86.
Enligt den svenska konkurrenslagen skall domstolen pröva
bl a om det över huvud taget föreligger ett behov av en
undersökning hos ett företag. EU-rätten medger inte en lika
omfattande prövning från en svensk domstols sida av en
begäran från kommissionen att företa en undersökning hos
ett företag, som inkluderar tvångsåtgärder.
Otvetydigt finns det dock ett visst utrymme för prövning
från nationella domstolars sida när kommissionen vill göra
en undersökning som inkluderar tvångsåtgärder hos ett
företag i ett EU-land.
I det s k Hoechst-fallet (EU-domstolens dom dnr 46/87,
227/88) nämns att en nationell domstol inte kan motsätta sig
kommissionens bedömning av att det behövs en
undersökning (''investigation''). Dock kan domstolen pröva
huruvida de förutsedda tvångsmässiga åtgärderna vid en
undersökning är godtyckliga eller för långtgående, och
försäkra sig om att de nationella lagreglerna följs vid
tillämpning av dessa tvångsåtgärder (st 35).
Av domen i övrigt torde det vara klart att det domstolen
menar med ''investigation'' är både undersökningar som
företagen inte motsätter sig och sådana där tvång erfordras.
En nationell domstol skall alltså inte -- till skillnad mot
vad som gäller enligt den svenska konkurrenslagen -- pröva
behovet av en undersökning. Däremot får den enligt min
mening pröva om det är motiverat att tillgripa tvångsåtgärder
eller om tillgripandet av tvångsåtgärder är en godtycklig eller
för långtgående åtgärd. Stöd för denna bedömning kan också
hämtas från vad domstolen uttalar i slutet på st 35 ''... it is
within the powers of the national body ... to ensure that the
rules of national law are complied with in the applicaton of
those measures (of constraint).'' De nationella reglerna vad
gäller krav på att åtgärden inte får vara godtycklig eller för
långtgående måste uppenbarligen respekteras.
Enligt min bedömning bör sådana svenska regler kunna
utformas efter förebild från den s k
proportionalitetsbestämmelsen i konkurrenslagen. I
specialmotiveringen till den bestämmelsen görs en
hänvisning till relevanta bestämmelser i rättegångsbalken.
Stöd för bedömningen att nationella domstolar i vissa fall
kan stoppa tvångsåtgärder vid undersökningar hos företag
kan fås av den omfattande lagkommentaren till EUs
konkurrensrätt ''EEC Competition Law'', Ritter m fl, 1991,
(s 636--637).
En svensk domstol bör alltså kunna bedöma om en
undersökning med tvång är en godtycklig eller alltför
långtgående åtgärd. En faktor som bör kunna ha betydelse
vid en sådan bedömning är t ex om tvångsåtgärder verkligen
behövs för att uppnå målet med undersökningen. En annan
faktor som möjligen kan ha betydelse är om den misstänkta
överträdelsen är att anse som alltför ringa för att motivera
tvångsåtgärder. Den exakta gränsdragningen vilka faktorer
som får tillmätas betydelse får avgöras av rättstillämpningen.
Enligt min uppfattning bör det vara Stockholms Tingsrätt
som prövar en begäran från kommissionen om undersökning
med tvångsåtgärder. Den ordningen har också valts när
Konkurrensverket vid tillämpning av den svenska
konkurrenslagen önskar vidta undersökningar hos företag.
Avslutningsvis under denna punkt vill jag peka på att det
får anses klart att en nationell domstol kan göra en
bedömning i förväg om en åtgärd är godtycklig eller för
långtgående (jfr i Hoechst-domen st 32, och st 35 (särskilt
ordet ''envisaged'').
Nationell bestämmanderätt
När det gäller det andra skälet, att Sverige inte i onödan
skall avhända sig nationell beslutanderätt, skulle en möjlig
invändning kunna vara följande. Konkurrensverket och
Kronofogdemyndigheten skall vara kommissionen
behjälpliga vid undersökningar hos företag där
tvångsåtgärder förutses. Eftersom dessa myndigheter har att
göra en bedömning att inte godtycke och maktmissbruk sker
vid myndighetsutövning är kravet på nationell beslutanderätt
tillgodosett. Mot detta skall dock anföras att en prövning i
svensk domstol ofta skulle innebära en bedömning i förväg
av om, och i sådana fall vilka, tvångsåtgärder som är
berättigade, medan åtminstone Kronofogdemyndighetens
bedömning sker på platsen och allt eftersom
tvångsundersökningen fortskrider. Det är således fråga om
beslut utifrån skilda bedömningssituationer. En
domstolsprövning innebär dessutom en bedömning av en
objektiv instans, som inte själv är inblandad i fallet.
För att integritetsingrepp av det slag det här är fråga om
skall få göras, skall det således enligt min uppfattning krävas
svensk domstolsprövning. En sådan ordning skulle innebära
ett bidrag till att Sverige värnar om den s k närhetsprincipen
inom EU. Principen innebär att beslut skall fattas på så låg
nivå som möjligt, och endast om en fråga inte kan lösas
tillfredsställande på nationell nivå skall den tas upp för beslut
på EU-nivå.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett
omarbetat lagförslag, så att det finns ett krav på prövning i
Stockholms tingsrätt när EU-kommissionen vill göra
undersökning med tvångsåtgärder hos företag verksamma i
Sverige vid misstanke om överträdelse av artiklarna 85 eller
86.

Stockholm den 21 november 1994

Kjell Ericsson (c)