Regionen runt Oskarshamn är hårt belastad av kärnteknisk
verksamhet. Där finns tre kärnkraftsreaktorer, CLAB
(centrala lagret för använt kärnbränsle), Äspö laboratorium
och ev. tillkommer en inkapslingsstation för högaktivt
kärnavfall. Trycket på folket är hårt och motståndet mot
kärnkraften finns trots de glättade annonserna om Rena
fakta.
Sårbara reaktorer i väst
I en rapport från WISE, World Information on Service, den
21 oktober 1994, deklareras alla incidenter i reaktorer i väst.
Ca 6000 incidenter vid atomanläggningar, varav 1500
allvarliga incidenter, har rapporterats under en sexårsperiod
mellan 1988 och 1993. De sistnämnda utgjorde allvarliga
säkerhetsrisker. I Sverige kan man följa via tertialrapporter
från SKI att samma tendens finns här. De senaste åren har en
märkbar uppgång skett och några mycket allvarliga tillbud
har inträffat, bl a i Barsebäck och Ringhals. Kärnkraften är
osäker och sårbar. Alla kärnkraftverk har genomgått översyn
och i samband med säkerhets- och provningsarbeten, har
arbetarna utsatts för höga stråldoser. Det är mycket
alarmerande. Dosökningen började 1992 och ökade mera
under 1993. Arbetare utsätts allt snabbare för den ötillåtnaö
dosen och förbrukas i rask takt.
Förlängning av tillstånd
Under årens lopp har dessutom effekten höjts i de svenska
reaktorerna, så att de tolv reaktorerna idag motsvarar fjorton
reaktorer. Detta ökar också säkerhetsrisken. Strax före jul
1994 förlängde regeringen flera tidsbundna tillstånd för
kärnkraftverk. Oskarshamn 3, Ringhals 1 och Forsmark 2
körs med förhöjd effekt. Vid en ev. olycka blir följderna
mycket större med förhöjd effekt. Det var därför man sänkte
effekten på Ignalina för att minimera riskerna. I Sverige
handlar det mer om att maximera. De alarmerande
rapporterna om höjning av stråldoser, där Oskarshamn
särskilt har utmärkt sig, kan inte godkännas som normala.
Driftsäkerheten har gått ner överlag och ålderstecken gör sig
gällande. Vi anser att strålskyddet och rutinerna vid
reparation radikalt skall skärpas. Miljöpartiet de gröna
föreslår att stråldosen för en arbetare på kärnkraftverk skall
sänkas med en tiopotens. Detta förslag baserar sig på nya
forskningsrön som säger att den joniserande strålningen är
tio till tjugo gånger farligare än tidigare bedömningar.
Fenixprojektet är en felsyn
I Oskarshamn är läget alldeles speciellt. Här har skett så
omfattande reparationer så att utsläppen har varit särskilt
stora. Oskarshamn 1 har stått sedan 26 augusti 1992 för
översyn och genomgår numera en helrenovering, s. k. Fenix-
projektet. Detta har kostat ca 2,5 miljarder kronor inklusive
stillestånd. Vi menar att detta är en felsyn att starta och satsa
på O1-reaktorn. Oskarshamn 1 som blir 25 år om två år,
borde i stället ha tagits ur drift. Det är mycket allvarligt om
regering och riksdag tillåter återstart av Oskarshamn 1. Enda
sättet att stoppa detta, är att införa en lag om avveckling av
kärnkraften.
Moderniserad reaktor
Denna reaktor har moderniserats, heter det. Frågan är, när
kallas något för säkerhetsåtgärd eller nykonstruktion. Bilden
kompliceras av att OKG, Oskarshamns kraftgrupp, är ägare.
Om reaktorn varit statligt ägd, hade det om den politiska
viljan funnits, stängts momentant. Det var i samband med
olyckshändelsen i Barsebäck 2, som alla äldre reaktorer
stängdes för översyn av nödkylssystemet. Att man skulle gå
in och göra en sådan total förändring av O1 är något
överrumplande, eftersom Sveriges riksdag vid upprepade
tillfällen sagt att avvecklingen av kärnkraften skall vara
slutförd till år 2010.
Privatiserade vinster, men socialiserade risker
Vi anser att avvecklingen måste börja omgående, därför
skall alla reaktorer förstatligas, så att kärnkraftsavvecklingen
kan bli verklighet. Kärnkraftsägarna skall stå för
avfallskostnaderna för det avfall som producerats under
deras tid som ägare. Felet idag är att riskerna med
kärnkraften är socialiserade medan vinsterna privatiserats.
Antingen skall kärnkraften vara helt förstatligad eller
privatiserad, så att marknadskrafterna får verka med full
kraft. Det har visat sig att när Storbritannien skulle sälja ut
sina reaktorer, fanns inga spekulanter. Att köra gamla
reaktorer och sedan stå för rivning av desamma, kräver
enorma summor. I USA har man konstaterat att rivningen
kostar tre gånger mera än vad svenska myndigheter beräknat.
Vi anser vidare att kärnkraften skall stå för sina totala
försäkringskostnader.
Sjukjournal
Egentligen skulle man göra en sjukjournal över de svenska
kärnkraftverken. När man har följt kärnkraftverkens historia
ett tag, upptäcker man hur ofta det uppstår incidenter i dem.
Det kan vara en spricka i en smidesring på en
huvudcirkulationskrets, en större nötningsskada, ett hål på
ledröret till en bränslepatron, rostande skruvar och muttrar,
sprickor i rörböjar, försprödning osv. Den rena kärnkraften
är inte ren. Den läcker hela tiden och det den läcker är så
mycket farligare än någon annan process. När bränslet tas ut
efter att det använts i reaktorn har radioaktiviteten höjts tre
miljoner gånger om.
CLAB
Detta bränsle skall sedan mellanlagras i CLAB. På sistone
har det kommit på tal att även LEU (low enriched uranium)
skulle föras från Studsvik till CLAB: det är alarmerande.
Detta uran har en mycket hög radioaktivitet och skall inte
förvaras i CLAB utan återföras till USA. CLAB är inte byggt
eller avsett för dessa element.
Inkapslingsstation
Det högaktiva kärnbränslet skall omhändertas, men ännu
har ingen metod godkänts. Ändå har allmänheten blivit
informerad av SKB, Svensk kärnbränslehantering AB, om
detta. Åtta miljoner kronor har avsatts för att informera
allmänheten under fyra år. Vi anser att detta är bakvänt. Först
måste man veta vilken metod som skall användas. SKBs
FUD-program har fått mycken kritik -- inte minst
inkapslingen -- som beskrivits i dessa handlingar. Vi anser
att alla reaktorer måste stoppas inom tre år, eftersom det inte
finns någon godkänd metod att ta hand om avfallet.
Dessutom skall inte mera kärnavfall produceras. Det är
oförsvarligt mot kommande generationer som skall ta över
efter oss nu levande.
Propaganda
SKBs propaganda anser vi inte vara seriös och välgrundad.
Detta har vi påtalat för olika myndigheter. SKI och SSI har
skärpt tillsynen något och börjat ta fram egenhändig
information, så att informationen om kärnteknisk hantering
inte bara framförs av företaget SKB. Vi anser att även
miljörörelsen skall bidra med information som bekostas via
statliga anslag, så att oberoende information kan föras ut till
befolkningen. Likaså bör bidrag utgå till lokalbefolkningen,
så att de kan anlita oberoende expertis vid dessa
informationstillfällen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inte återstarta Oskarshamn 1,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förstatliga alla reaktorer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de höga stråldoserna i
Oskarshamnsverken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkt strålskyddsvärde,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpta rutiner vid Oskarshamn,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Fenixprojektet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Svensk kärnbränslehantering
AB:s propaganda,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel till lokalbefolkningen för
möjlighet att nyttja oberoende expertis,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kapslarna och inkapslingsstation,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de sårbara reaktorerna i väst,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avveckla kärnkraften senast år
1998,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagring av LEU-element.