I folkomröstningen 1981 beslutade svenska folket att avveckla kärnkraften till år 2010. Hittills har väldigt lite gjorts för att förbereda denna avveckling och för att hitta nya alternativa energikällor.
För att Sverige över huvud taget skall kunna nå den dag då kärnkraften är avvecklad, krävs det nu att man sätter press på aktörerna inom energiområdet genom att under denna mandatperiod stänga av och avveckla en reaktor, samtidigt som planerna för en avveckling av reaktor nr 2 sätts i sjön.
För att en kärnkraftsavveckling skall bli trovärdig hos el- producenter, el-distributörer och el-konsumenter krävs det till viss del nya energikällor. Och för att öka på farten i studierna runt nya energiområden krävs det ökade insatser från både staten Sverige och från el-producenter, el- distributörer och oss el-konsumenter. Hur skall man då få alla dessa parter att dra åt samma håll? Ja, börjar man att avveckla nu så kommer parterna att tillsammans se att nu måste vi hitta på någonting. Gör man ingenting åt kärnkraften, ja, då fortsätter vinstintresset att dominera över sunt förnuft, nämligen att vi handskas med den miljöfarligaste energiframställningen. Den är till och med så farlig att den energi vi producerar i kärnkraftverken i dag hotar generationer flera hundra år framåt genom sitt otroligt svårförvarade avfall.
Dessutom måste man ju belysa demokratiaspekten i att följa ett folkomröstningsbeslut i frågan, inte minst med tanke på hur svenska folket reagerade under valrörelsen inför den senaste folkomröstningen i Sverige, EU-omröstningen. Folk tog då gång efter annan upp hur de beslutande partierna handskas med folkomröstningens beslut, och man lyfte fram omröstningen angående kärnkraftsavvecklingen som ett avskräckande exempel. Det är alltså också i demokratisyfte av allra största vikt att man åtminstone följer de intentioner som kärnkraftsfolkomröstningen gav, nämligen att en avveckling skall ske snarast möjligt. Det är dock också en otroligt stor fråga för hur svenska folket skall uppfatta ordet demokrati i framtiden.
Återigen, för att Sverige skall kunna avveckla kärnkraften krävs dels att vi börjar hushålla med energiförbrukningen i Sverige, dels att vi får fram nya alternativa energikällor.
Efter folkomröstningen ställde riksdagen krav på nya alternativa energikällor. Riksdagen sade att de nya energikällor som skulle ersätta kärnkraften skulle vara rena, effektiva, inhemska och förnyelsebara.
Med anledning av riksdagens beslut ser vi bland annat en alternativ energikälla som uppfyller dessa krav och detta är vattenkraften.
Det är dock viktigt att komma ihåg att de vattenkraftverk som finns i dag är väldigt gamla och att man, när dessa kraftverk byggdes, inte hade vare sig det tekniska kunnande eller den insikt om miljön som vi i dag har. Vi tror att redan i dag kan man med ny teknik utnyttja vattenkraften som energikälla med mycket mindre åverkan på miljön.
Vattenkraften är inte en konstgjord energikälla. Vattnet har funnits här på jorden så länge människan har funnits här och till och med ännu längre. Vattnet är rent och det smutsar inte ner luften. Det är inte vattnet i sig som förstör miljön. Det är de uråldrigt gamla vattenkraftverken som gjort det. Därför måste också vattenkraften ses som en ny energikälla för framtida utvinningar, dock med ny teknik.
Det är givetvis inte bara vattenkraften som vi ser som en tänkbar alternativ energikälla. Det finns även andra energikällor som är rena och ''inhemska'' som bör utredas, till exempel vindkraft, solenergi och biogas. Men man vet ju inte vad exempelvis framtidens studier för med sig på energiområdet. Kanske vi i framtiden har lärt oss att tygla och kontrollera fusionskraften, kanske har vi hittat ytterligare nya energikällor.
Vi tycker över huvud taget att det är viktigt att satsa mer resurser på forskning och teknikutveckling på energiförsörjningen om vi skall kunna avveckla kärnkraften.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitiken.
Stockholm den 25 januari 1995 Lena Sandlin (s) Ulrica Messing (s) Tomas Eneroth (s) Carina Moberg (s) Urban Ahlin (s) Nalin Baksi (s) Annika Nilsson (s) Anders Ygeman (s) Eva Persson Sellin (s)