TWh enl. NUTEKs rapport, Energiläget 1994, olja, kol och
naturgas tillgodosåg 41 %
av användningen och biobränslen inkl. torv 18 %.
Endast 3
TWh eller 1 %
av energianvändningen kom från torv. Torvbränslet
användes företrädesvis i fjärrvärmeproduktionen som i sig
var 11 %
av den totala energianvändningen på 374
TWh. Torv användes också i växtförädling med ungefär
lika stor mängd som den som åtgick för energiproduktion.
I Sverige är ca 1/4 eller ca 10 miljoner ha av landarealen
täckt av torv. Den totala bruksarealen är endast ca 0,1 %
av den torvtäckta arealen. Hälften av den torv som
används för energiproduktion kommer från Härjedalen.
Detta torvbränsle används för el- och värmeproduktion i
Uppsala.
Torv betraktades i början på 1980-talet som ett mycket
intressant bränsle och stora insatser gjordes för att bygga
värmeproducerande anläggningar baserade på torv. Motivet
till satsningarna var främst att torven uppfyllde kraven på att
vara ett inhemskt och förnyelsebart bränsle. Under senare
delen av 1980-talet startade debatten om växthuseffekten
och i samband därmed om torvens påverkan på densamma.
Många ifrågasatte om torv var att betrakta som biobränsle
och påstod att torven bidrog negativt till växthuseffekten.
Andra påvisade att utdikning och brytning av torv minskade
utsläppen av växthusgaserna koldioxid och metan. Tyvärr
har inte någon fullständig utredning gjorts som beaktar alla
delar i processen och vilka antaganden som krävs för att dra
säkra vetenskapliga slutsatser. En speciell svårighet i
utvärderingen av torvens påverkan på växthuseffekten är
också den långa tiden, ca 1 000
år, för bildande av mossa och torv.
En aspekt som tyvärr har kommit bort i diskussionen är
vikten av hushållning och effektiv resursanvändning. Ett
ökat användande av inhemska bränslen som torv innebär att
man kan ytterligare minska importen av fossila bränslen
vilket är gynnsamt för svensk ekonomi och för att skapa nya
arbetstillfällen. Detta var ju grundbulten i omställningen i det
svenska energisystemet och måste så förbli i framtiden.
Ett problem som tagits upp i samband med torvbrytning är
dennas påverkan på växt- och djurliv. Detta bör noga beaktas
och tas hänsyn till när nya bryttillstånd skall lämnas. Med
den mycket måttliga brytning som det kan bli frågan om
jämfört med den totala torvarealen, kan inte ens en 10-
dubbling av brytarealerna innebära besvärande störningar i
den svenska naturen. Av den torv som bryts i Härjedalen
avsätts omkring 1 miljon
kronor per år för efterbehandlingsåtgärder. Dessa
pengar kommer att användas för att återställa våtmarker eller
plantera skog där det går. Djur- och växtlivet kommer
därmed att åter disponera de ytor som används till
torvbrytning när produktionen är avslutad. En utökad
torvbrytning innebär att man tar ytterligare tillgängliga och
lämpliga små delar av mycket stora naturtillgångar och
åstadkommer nyttigheter med så liten negativ påverkan som
möjligt på naturen. Andra alternativ som står till buds är ofta
sämre ur natursynpunkt.
I dag finns närmare ett 50-tal små och stora
värmeproducerande anläggningar som kan använda torv.
Dessa tillkom under 1980-talet, men med senare tids debatt
har tveksamheter uppstått om torv är ett framtidsbränsle eller
inte. Det har medfört att torvanläggningar byggs i betydligt
mindre omfattning än tidigare. Detta är naturligtvis
olyckligt, eftersom en mycket snabbare minskning av
fossilbränsleanvändningen annars hade kunnat ske.
Torv är en inhemsk, rikt förekommande, naturlig och
förnyelsebar energiråvara. Med ett begränsat torvuttag och
med krav på återplantering av skog får man tillräckliga
säkerheter för att inte bidra negativt till växthuseffekten.
Torvens roll i det svenska energisystemet behöver
tydliggöras. Skatter, avgifter och bidragsmöjligheter bör
utformas så att torv blir konkurrensneutralt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att torvens roll i
energisystemet görs tydlig.
Stockholm den 25 januari 1995
Tone Tingsgård (s)
Rune Berglund (s)