I 1991 års energipolitiska beslut avsattes 240 miljoner
kronor till stöd för vindkrafts-utbyggnad. Medlen avsågs
täcka perioden fram till 1 juli 1996. Bidrag kunde utbetalas
med högst 25 procent av investeringskostnaden. I januari
1993 höjdes stödet till 35 procent. I maj 1994 ändrades stödet
så att det även kan utgå till teknikutveckling och forskning
om vindkraft samt teknikupphandling. Vid
teknikupphandling är bidraget högst 50 procent av
investeringskostnaden. Transformatorstationer och andra
elprodukter som är serietillverkade ges nu ett stöd om högst
50 procent.
Företag som har investeringsfond hos Riksbanken har
möjlighet att skattefritt ta medel ur dessa fonder för att
investera i vindkraftverk. Just den investeringen ger inte
någon märkbar regionalpolitisk effekt eller
sysselsättningseffekt eftersom det oftast är utländska företag
som tillverkar och monterar verken. Vindkraftverk som är i
drift sköts med jämna mellanrum av tillrest servicepersonal.
Till dem som producerar vindkraftsel, så kallad grön el,
betalas en miljöbonus motsvarande hushållens
energibeskattning. Eldistributörerna är dessutom skyldiga att
ta emot vindkraftselen till en prisnivå som fastställs enligt de
bestämmelser som finns enligt lagen om
alternativkostnadsersättning. Räntorna är enligt gängse
regler avdragsgilla.
Lägger man samman alla dessa bidrag visar det sig att
byggandet av vindkraftverk subventioneras med dryga 60
procent. För ett nytt verk om 500 KWh som idag är den helt
dominerande typen och kostar 4 miljoner kronor utgår en
subvention på 2,4 miljoner kronor.
Runt om i Europa, i Danmark, Tyskland, England m fl
länder, växer nu motståndet i bl.a. natur- och
kulturvårdskretsar mot vindkraft. Den bullrar, ändrar
landskapsbilden, stör flyttfåglar o.s.v. Här i Sverige finns
också klara tecken på att den ökande utbyggnad som är en
följd av de höga direkta och indirekta subventionerna leder
till att väsentliga naturvård- och kulturintressen åsidosätts.
Detta sker samtidigt som vi är på väg in i en gemensam
europeisk elmarknad där tanken är att elen skall fritt säljas
på marknadsmässiga villkor.
Förutom att subventionerna sätter alla sunda
marknadsprinciper ur spel står det helt klart att vindkraften
i stort sett saknar betydelse för den framtida
energiförsörjningen. I Danmark, som har den mest utbyggda
vindkraften, svarar denna för endast ca 2,4 procent av landets
elproduktion.
Vindkraftsproducerad el utgör ändå ett i många delar
intressant och miljövänligt alternativ till andra energikällor.
Försurande eller klimatpåverkande utsläpp förekommer inte,
vilket innebär att vindkraften bör premieras inom ramen för
ett energibeskattningssystem med miljöprofil. Mot bakgrund
av det kärva ekonomiska läget är det emellertid tveksamt om
dagens mycket frikostiga subventioner till vindkraften är
motiverade. De stöd till utbyggnad av vindkraften som
tidigare beslutats inom ramen för 1991 års energipolitiska
beslut bör därför ses över redan inför budgetåret 1995/96 i
syfte att väsentligt sänka subventionsgraden. Ett riktmärke
bör vara att den totala subventionsgraden ej bör överstiga en
tiondel av investeringskostnaden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att minska subventionerna till
vindkraftsutbyggnaden.