Enligt den 6:e paragrafen i lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet är det förbjudet att utarbeta
konstruktionsritningar, göra kostnadskalkyler, beställa
utrustning eller vidta andra åtgärder med syftet att uppföra
kärnkraftsreaktorer i landet.
Brott mot denna ''tankeförbudsparagraf'' kan leda till
fängelse och i praktiken straffas lika hårt som t.ex. vållande
till annans död.
Av lagens förarbeten framgår att regeringens syfte med
''tankeförbudet'' var rent politiskt, nämligen att: ''...
ytterligare klargöra att de energipolitiska riktlinjerna ligger
fast.''
Genom tankeförbudet skulle också betonas
''att eventuella förberedelser för ytterligare reaktorer utgör
ett onödigt slöseri med resurser.''
Varför denna markering skulle behöva en egen paragraf i
lagen är svårt att förstå eftersom det av paragraf 5 framgår
att tillstånd att uppföra fler kärnreaktorer inte får lämnas.
Kärntekniklagen är en säkerhetslag. Förbudet mot att göra
ritningar på kärnkraftverk har inget som helst med
säkerheten i existerande svenska kärnkraftverk att göra. I
utredningsbetänkandet ''Översyn av lagstiftningen på
kärnenergiområdet'' föreslogs därför också att paragrafen
skulle avvecklas.
''Tankeförbudsparagrafen'' riskerar att lägga en hämsko
på delar av framtidens konstruktiva energipolitiska debatt,
eftersom det är osäkert om det skulle vara tillåtet att ta fram
t.ex. kostnadsberäknade förslag på kärnreaktorer baserade på
ny teknik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avskaffa 6 § lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet,
2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 -- avskaffar
straffansvaret vid överträdelse av 6 § lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet genom en ändring av 25 § samma
lag.