Kärnsäkerhetsfrågorna har kommit att få stor
uppmärksamhet i den nordiska debatten. Flera
rekommendationer inom detta område har antagits av
Nordiska rådet. Förbättrande av säkerheten hos de
bristfälliga anläggningarna i Nordens närområden har
kommit att bli en av de viktigaste frågorna på rådets
dagordning. Det är dock angeläget att kärnsäkerheten
uppmärksammas även i de nordiska länderna. Enligt
Nordiska rådet krävs garantier för en ansvarsfull och säker
hantering av allt avfall från olika former av kärnteknisk
verksamhet i de nordiska länderna. Detta är inte enbart en
fråga om strålsäkerhet. I Norden producerar inte bara
kärnkraftverken utan även vissa andra verksamheter
högaktivt kärnavfall som kan vara intressant bland annat för
kärnvapenframställning. Sådant material får inte komma i
orätta händer. Det är därför viktigt att hantering och
förvaring av detta avfall är föremål för en strikt kontroll.
En viktig förutsättning för att kontroll skall vara effektiv
är att en fullständig redovisning finns tillgänglig av allt
kärnavfall, hög-, medel- och lågaktivt, som produceras i
olika former av kärnteknisk verksamhet i de nordiska
länderna. Detta inkluderar sådant kärnavfall som produceras
i industriell verksamhet, forskningsreaktorer och medicinsk
och odontologisk verksamhet. En sådan redovisning måste
innefatta volym, användningsområde samt avfallets
nuvarande och framtida hantering, t.ex. om avtal finns med
bränsleleverantörer om återlämnande av avfallet till
upparbetning eller förvaring, också vad gäller länder utanför
Norden.
De nordiska remissinstanserna har i stort sett tillstyrkt att
en fullständig redovisning tas fram. En av Nordisk
kernesikkerhedsforskning (NKS) gjord preliminär
inventering har därvid ansetts kunna utgöra ett gott underlag.
Rådets miljöutskott har vidare instämt med SSIs synpunkt
att redovisningen bör kompletteras med en prognos över de
framtida avfallsmängderna.
Miljöutskottet har också noterat KASAMs påpekanden
rörande svårigheterna att utföra en liknande (framtida)
inventering i de östeuropeiska länderna. Miljöutskottet har
haft förståelse för synpunkten, men menat att ett sådant
arbete torde bli oundvikligt i ett senare skede, om det skall
bli möjligt att få kontroll över verksamheten och minska
riskerna för att avfallet stjäls eller felbehandlas.
Nordiska rådet har därför rekommenderat Nordiska
ministerrådet att till Nordiska rådets höstsession i Tromsö
1994 lämna en fullständig redovisning av allt avfall och dess
hantering från alla former av verksamheter som ger
kärnavfall inom de nordiska länderna samt en prognos över
de framtida avfallsmängderna. Denna fullständiga
redovisning avsågs även omfatta sådant avfall som enligt
avtal förts eller avses föras till land utanför Norden.
Vid Nordiska rådets session den 15--16 november 1994 i
Tromsö konstaterades från miljöutskottets sida att Nordiska
ministerrådets redovisning dessvärre var bristfällig då
ländernas avfall inte redovisades på enhetligt sätt och detta
omöjliggjorde jämförelser mellan länderna. Vidare saknades
uppgifter om destination och slutanvändning av från Finland
och Sverige exporterat avfall. Vad gällde Sverige framgick
någon svensk export överhuvudtaget inte. Mot denna
bakgrund krävde miljöutskottet en ny redovisning med
enhetlig specifikation av årlig producerad mängd avfall
respektive total producerad mängd avfall samt andel
högaktivt avfall i dessa båda hänseenden. Vidare krävde
utskottet specifikation av exporterad mängd avfall respektive
beräknad mängd exporterat avfall samt redogörelse för dess
behandling vid slutdestinationen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om medverkan till skyndsam redovisning
av allt kärntekniskt avfall i Norden och dess hantering.
Stockholm den 25 januari 1995
Sigrid Bolkéus (s)
Karl Hagström (s)