Svenska elpriser är bland de lägsta i världen. Vi använder
också mer el än andra länder med liknande levnadsstandard.
En anledning till det låga priset och därmed den höga
konsumtionen kan vara att en del av kostnaderna för svensk
elproduktion betalas av befolkningen i andra länder.
Svensk kärnkraft är beroende av uran som bränsle. Vi har
i Sverige valt att inte exploatera de uranfyndigheter som
faktiskt finns inom våra gränser. Det finns inget uttryckligt
förbud, men förmodligen är uranbrytning i Sverige, med alla
de miljöproblem det skulle föra med sig, politiskt omöjligt.
Den skulle aldrig accepteras av folkopinionen.
Sverige har i stället valt att låta brytningen ske i andra
länder. Vår svenska kärnkraftsindustri köper idag uran från
i huvudsak tre områden: Australien, Kanada och Ryssland.
Ungefär 40 % av uranet kommer från Ryssland. Det har
under den senaste tiden framkommit uppgifter som tyder på
att speciellt den ryska uranhanteringen medför oacceptabla
miljö- och hälsokonsekvenser.
Det är främst radonavgång vid gruvbrytning samt
hanteringen av det avfall uranbrytningen medför som orsakar
problem. Enligt beräkningar gjorda av UNSCEAR år 1993,
uppgår stråldoserna från genomsnittliga avfallsupplag vid
urangruvor till ca 150 manSv per GW-år. Om dessa utsläpp
skulle betraktas som externa kostnader för svensk kärnkraft,
skulle det, enligt kärnbränslefondsutredningen, motsvara
drygt 1 miljard kronor per år (SOU 1994:107, s 316).
Enligt direktiven för kärnbränslefondsutredningen (Dir
1993:61) skulle utredaren ''redovisa de totala kostnaderna
för elproduktionen ... inklusive kärnbränslecykeln''.
Direktivet fastställer vidare att ''skulle det visa sig att
elproduktionen inte fullt ut täcker sina kostnader bör en
komplettring av lagstiftningen övervägas''. I utredningen
(SOU 1994:107, s 242) konstateras dock att man ''inte haft
möjlighet att behandla alla aspekter (på denna uppgift) på ett
sådant sätt som uppgiftens natur egentligen kräver''. Denna
uppgift kvarstår sålunda.
Idag krävs ingen redovisning från den som importerar
kärnbränsle av under vilka former uranet har brutits och
vilka miljö- och hälsokonsekvenser detta har orsakat. Det är
dessutom ofta omöjligt för myndigheter eller allmänheten att
få upplysningar om var uranet har brutits. Denna situation
gör det omöjligt att bedöma kärnbränslets externa kostnader.
Dessa externa kostnader betalas idag av befolkningen i
uranbrytningsområden världen över i form av försämrad
hälsa och livsmiljö. Sverige har en moralisk skyldighet att se
till att inte skador av denna typ uppstår i andra länder på
grund av verksamheter som initierats av aktörer i vårt land.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den som importerar uran bör
åläggas att öppet redovisa var och under vilka former råvaran
har utvunnits och hanterats,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
uranimportens externa kostnader, samt om hur svensk
kärnkraftsindustri kan täcka dessa kostnader.
Stockholm den 24 januari 1995
Dan Ericsson (kds)
Lennart Daléus (c)
Eva Goe s (mp)
Hanna Zetterberg (v)