Investeringsbidrag till små elproduktionsanläggningar
Elproduktionsanläggningar är mycket kapitalintensiva
men har i allmänhet en lång avkastningstid. Investeringar i
sådana anläggningar ger låg avkastning på investerat kapital
men är ur nationalekonomisk synpunkt lönsamma under
förutsättning att de nyttjar inhemska energikällor. I synnerhet
små produktionsanläggningar har låg avkastning på
investerat kapital och lider dessutom av brist på lämplig
finansiering.
Eftersom storskalig vattenkraft i praktiken har belagts med
utbyggnadsförbud är en icke oväsentlig del av de framtida
krafttillskotten från inhemska energikällor att hämta från
produktionsanläggningar under 1 500 kW. Men dessa har
svårt att utvecklas av flera skäl, där lönsamhetsskälet är det
som har störst betydelse.
Vid sekelskiftet beräknas Sverige behöva tillskott av ny
kraft och dessutom måste kärnkraftsavvecklingen inom
överskådlig tid påbörjas. Ny kraft kan tillföras genom ny
fossilbaserad elproduktion, genom ökad import eller genom
produktion baserad på inhemsk förnybar energi. Fossil
elproduktion i Sverige torde vara utesluten genom vårt
accepterande av Riokonventionens krav på minskade
koldioxidutsläpp. Importerad kraft blir också i huvudsak
fossil om den inte importeras från Norge, men importen av
kraft från Norge beräknas inte kunna öka i framtiden. Dessa
två alternativ är därför inte önskvärda och ej heller
realistiska.
Av den förnybara energin är det den småskaliga som har
svårast att utvecklas, men är också den som ur samhällets
synpunkt är mest angelägen, då den skapar fler
arbetstillfällen per producerad kWh och dessa arbeten
dessutom uppstår i glesbygd. Det ligger därför i statens
intresse att stödja dessa produktionsanläggningar, och en del
produktionsformer har f n stöd i form av investeringsbidrag,
nämligen vindkraft, biobränsledriven kraftvärme samt
solenergi. Tidigare under 80-talet hade även småskalig
vattenkraft investeringsbidrag.
Det har visat sig att investeringsstöd har haft en gynnsam
inverkan på utvecklingen av dessa produktionsformer under
stödperioderna. Nedläggningen av små vattenkraftverk
hejdades under 80-talet med stöd av investeringsbidraget,
vindkraften utvecklas nu positivt liksom biobränsledriven
kraftvärme.
För småskalig elproduktion bör det inrättas en mer
långsiktig investeringsperiod, minst 7 år, där stödet har
samma utformning för alla elproduktionsanläggningar under
6 500 kW och som utnyttjar förnybara energikällor. Stödet
bör vara minst 25 % av godkänd investeringskostnad och
även utgå som förprojekteringsbidrag med 50 %. Prövningen
bör åläggas NUTEK på sedvanligt sätt. Stödet görs
tillgängligt för småskalig vattenkraft fr.o.m. 1995-07-01 och
för övriga produktionsformer när nuvarande investeringsstöd
upphör.
Investeringsstödet finansieras genom en höjning av
kärnkraftsavgiften med 0,2 öre/kWh samt genom en höjning
av miljöavgifterna. Dessa höjningar bedömes årligen kunna
tillföra stödet 140+160=300 Mkr. Med en
investeringskostnad av 3--4 kr per årskWh skulle stödet ge
upphov till ett årligt tillskott av 0,3--0,4 TWh.
Ett sådant stöd skulle dessutom få en betydelse för
konsultföretag och den tillverkande industrin. Den
tillverkande industrin i denna bransch är också småskalig
och belägen i landsorten. Inom vindkraften är flera
tillverkare beredda att ta upp en tillverkning så snart
efterfrågan ökar och tillverkarna av vattenturbiner går på
sparlåga i den mån de inte lagt ned tillverkninggen, vilket
tyvärr inträffat i fem fall de senaste åren.
Dansk vindkraftsindustri kan tjäna som föredöme där en
av tillverkarna uppgivit ett behov att anställa 300 personer
för att tillgodose den ökande efterfrågan. Med vår
fördelaktiga växelkurs kunde svensk industri med säkerhet
konkurrera med den danska om den inhemska marknaden
gjorde en industriell utveckling möjlig.
På vattenkraftssidan var svensk industri ända till för ca 15
år sedan en av de främsta i världen och skulle åter kunna bli
det eftersom kompetens och tradition ännu inte försvunnit.
I Europa och även USA vill man nu satsa på förnybar
energi. En av målsättningarna inom EU i det s k
Altenerprogrammet är att fördubbla produktionen från
förnybar energi, storskalig vattenkraft undantagen, under en
15-årsperiod med utgångspunkt i produktionsnivån år 1991.
Med Sveriges inträde i EU bör även vårt land antaga
samma målsättning men för detta krävs då
stimulansåtgärder. Av de möjliga stimulansåtgärderna torde
investeringsbidrag samt en höjd ersättning för levererad kraft
vara de mest effektiva.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av investeringsbidrag för små
elproduktionsanläggningar.
Stockholm den 24 januari 1995
Kjell Ericsson (c)
Sigge Godin (fp)