Kärnkraften skall avvecklas. Dess nuvarande
energiproduktion skall successivt ersättas med förnybar
energi i olika former samt energihushållning i stor
omfattning.
För att underlätta introduktionen av förnybara
energiformer har bl.a. investeringsbidrag till installation av
solfångare och vindkraftverk beslutats av riksdagen under en
begränsad tid. För tiden efter den 1 juli 1996 saknas ännu
beslut om hur fortsatt stöd skall utformas. Det är därför nu
hög tid att förbereda och besluta om de mer långsiktiga
formerna av åtgärder, som säkrar ett genomförande av
kärnkraftsavvecklingen enligt folkomröstningens resultat.
Samtidigt behöver svensk industri ges klara signaler om
överfasningen till den ''gröna energi'', som mycket snart
kommer att krävas i ökad omfattning. Beslut om en snar
övergång till förnybar energi kommer att medföra
innovationer, investeringar, nya arbetstillfällen och
konkurrensfördelar. Paralleller finns inom svensk
massaindustri, där omställningen till klorfri massa redan nu
ger exportfördelar på en miljömedveten marknad.
I Sverige upprättades år 1919 en ''Vattenkraftlånefond'',
som tillfördes medel från pågående elproduktion och lånade
ut pengar till vattenkraftobjekt till låg ränta och med långa
amorteringstider. Ett stort antal projekt kunde därmed få en
för branschen väl avpassad finansiering.
Vattenkraftlånefonden framstår som en mycket lyckad
satsning för nationens ekonomi och välstånd. Den hade
dessutom fördelen att inte behöva tillföras medel över statens
budget, utan klarade sin finansiering ''inom branschen''.
Det är nu dags att finansiera den nödvändiga
omställningen av vårt energisystem på ett likartat sätt. Det
kan ske genom att vi inrättar en ''Energiförnyelsefond'' som,
likt en gång Vattenkraftlånefonden, kan låna ut pengar till
investeringar i förnybar energi.
Energiförnyelsefonden bör kunna stå för upp till 70 % av
totalkostnaden för ett projekt, medan resterande minst 30 %
får finansieras på annat sätt. Beträffande säkerheten för givna
lån bör den i första hand utgöras av respektive anläggning
och endast i begränsad omfattning av säkerhet av annan
form. Finansieringen av Energiförnyelsefonden föreslås ske
genom att en avgift på ca 3 öre/kWh snarast läggs på all
kärnkraftsproducerad el samtidigt med att fonden inrättas.
Mindre del av avgiften kan alternativt läggas på el
producerad av större vattenkraftverk.Fonden tillförs första
året, vid en produktion av 60 TWh kärnkraftel, ca 2 miljarder
kronor.
Förutom ökade förutsättningar för tillkomsten av ren
förnybar energi medför en satsning enligt ovan ett
utomordentligt stöd för att öka svensk industris
konkurrenskraft på en allt mer miljömedveten internationell
marknad, där kunderna vill veta både varifrån råvarorna
kommer och hur insatt energi i produktionen är producerad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att inrätta en
energiförnyelsefond.
Stockholm den 20 januari 1995
Sivert Carlsson (c)
Agne Hansson (c)