av Marianne Carlström m.fl. (s, c, fp, v, mp, kds)
Den kooperativa företagsformen
De kooperativa företagsformerna är en väsentlig del av
svensk ekonomi. Omsättningen i de konsument- och
producentkooperativa företagen och ömsesidiga
försäkringsbolagen motsvarade 1992 och 1993 cirka 14 %
av BNP. Hälften av landets hushåll är medlemmar i en
konsumentkooperativ förening. Många medborgare har sin
utkomst från kooperationen och den spelar som bekant en
växande roll för välfärdssamhällets förnyelse.
Trots kooperationens starka förankring på marknaden och
bland sina medlemmar har den ofta blivit föremål för
diskriminerande lagstiftningsåtgärder. Dessa åtgärder har
sällan varit direkt riktade mot kooperationen utan snarare
berott på bristande insikt och förståelse för kooperationens
speciella särart. Den kooperativa idén och företagsformen
bygger på ett dubbelt uppdrag genom en kombination av
ekonomisk verksamhet och sociala mål och verksamheter.
Det innebär att den genom ekonomisk verksamhet för sina
medlemmar strävar mot en långsiktig relation i förhållande
till sina medlemmar. Alla kooperativ arbetar enligt de
internationella kooperativa principerna. Mål och principer
utgår inte endast från medlemmarnas intressen utan
sammanfaller också oftast med i samhället allmänt
förekommande värderingar, t.ex. rättvis fördelning,
demokratiskt inflytande osv. De är personassociationer och
kan av bl.a. dessa skäl inte jämställas med näringsidkare eller
privata företag vilka som helst.
Dessa basala skillnader mellan olika företagsformer är
enligt vår mening dessvärre fortfarande inte fullt ut erkända
i vare sig lagstiftning eller opinionsbildning.
Utredningen (dir. 1994:149) om de kooperativa
företagsformernas ställning i förhållande till andra
företagsformer
Den 13 april 1994 (rskr. 1993/94:222) biföll riksdagen
näringsutskottets hemställan om ett uttalande till regeringen
där det klarlades att de kooperativa företagen skall behandlas
likvärdigt med andra företag. Regeringen borde också, enligt
riksdagens uttalande, göra en skyndsam utredning av i vilka
avseenden kooperativa eller liknande företagsformer
missgynnas i befintliga lagar och förordningar.
Regeringen har härefter i beslut den 22 december 1994
antagit direktiv för utredningen. Utredaren skall bl.a.
undersöka och beskriva vilka väsentliga skillnader och
eventuella missgynnanden som genom bestämmelser i lag
och andra författningar eller på något annat sätt föreligger
mellan kooperativa företag och andra företagsformer.
Utredningen skall bedrivas skyndsamt och vara avslutad
senast under februari 1996.
I en av de motioner som låg bakom riksdagens
ovannämnda uttalande till regeringen framhölls sex exempel
på lagar och förordningar som, i strid med EU:s regler,
diskriminerar den kooperativa företagsformen direkt eller
indirekt.
1. Småföretagarlån kan endast ges till aktiebolag 2.
Krediter får endast beviljas genom aktiebolag 3.
Regler om offentlig upphandling går längre än EU-
reglerna och riskerar lokala, folkliga lösningar 4.
Bankgarantin omfattar inte de sparformer som bedrivs
inom konsumentkooperationen, t.ex. KF:s sparkassa och
HSB:s och Riksbyggens bosparkassor 5.
Ny företagsbeskattning med slopad avdragsrätt för
insatsräntor 6.
Den nya konkurrenslagen
I en annan motion anfördes, att lagstiftningen gynnar
koncerner och missgynnar federationer. Det är t.ex. tillåtet
att genom koncernbildning eliminera konkurrens mellan
ingående enheter, medan däremot samverkan mellan
ekonomiska föreningar i en federation i samma skala drabbas
av förbud.
Såvitt vi har kunnat finna, kvarstår samtliga dessa
diskriminerande regler trots riksdagens ovannämnda
uttalande.
Under innevarande riksdagsår har det från kooperativt håll
dessutom anförts att ytterligare diskriminerande regler
införts:återinförandet av dubbelbeskattningen på aktier och
andelar har inte följts av samtidigt återinförande av
avdragsrätten på insatsräntor trots slopad stämpelskatt för
aktiebolagkompensationen för kommuner och landsting
för den höjda arbetsgivaravgiften riskerar att medföra
merkostnader för bl.a. kooperativa entreprenörer och därmed
snedvriden konkurrens i förhållande till offentligt bedriven
verksamhet.
Detta är enligt vår mening otillfredsställande och
motverkar konkurrens och kooperativa alternativ i flera
branscher. Riksdagen bör därför uppmana regeringen att
genom tilläggsdirektiv till utredningen skyndsamt framlägga
konkreta förslag i dessa delar i syfte att undanröja redan
kända diskrimineringar. Utredningen bör därefter
koncentrera sig på en mer total genomgång av lagar och
förordningar. Riksdagen bör dessutom ge regeringen till
känna att den, för undvikande av fortsatta ej avsedda
diskriminerande åtgärder, bereder relevanta ärenden i
samråd med kooperativt kompetent handläggare, t.ex. i
finansdepartementet, samt genom Kooperativa rådet.
Som direktiven till ovannämnda utredning riktigt anför,
framhålls det ofta från kooperativa organisationer att en stor
del av de problem organisationerna möter i sina kontakter
med övriga sektorer i samhället bottnar i bristande kunskaper
om villkoren för kooperativt företagande. Utredaren skall
därför ta reda på om det kan finnas ett samband mellan
kunskaper och attityder kring kooperativt företagande å ena
sidan och den undervisning som förmedlas främst i ämnet
företagsekonomi i gymnasieskolan och på universitet samt
högskolor å andra sidan.
Kännedom och kunskap om den kooperativa
företagsformen är utomordentligt väsentlig inte bara för
framtida regelsystem, utan också för kooperationens och
därmed samhällets möjligheter att förbli en väsentlig och
kanske ökande del av såväl näringsliv som välfärdssamhälle.
Enligt vår mening bör utredningen därför inte inskränka
denna fråga till att avse den i och för sig viktiga
ekonomiutbildningen. Utredningen bör också mer generellt
gripa sig an den kooperativa idéns och företagsformens
behandling i utbildning och opinionsbildning. Regeringen
bör därför i tilläggsdirektiven till utredningen beställa en
kartläggning av kooperationens behandling i
utbildningsväsendet och massmedier.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till
utredningen om de kooperativa företagsformerna i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en kompetent beredning av
kooperativa ärenden.
Stockholm den 25 januari 1995
Marianne Carlström (s)
Lennart Brunander (c)
Lennart Beijer (v)
Inger Davidson (kds)
Ronny Korsberg (mp)
Eva Eriksson (fp)