Skogsnäringen har mycket stor betydelse för den svenska
ekonomin. Skogsindustrin är en ryggrad i svensk
utrikeshandel; den utgör ca 20 % av vår sammanlagda export
vilket motsvarar ca 70 miljarder kronor.
Skogsnäringen är av naturliga skäl förlagd till skogsbygder
i olika delar av landet. Regionalpolitiskt är därför
skogsnäringen av stor betydelse.
62 % av skogen finns i Norrland och sysselsätter ca 60 000
norrlänningar.
För närvarande består näringen i huvudsak av massa- och
pappersindustri, sågverk, trämanufakturindustri och
skogsbruk. Förutom det inbördes sambandet och
beroendeförhållandet har skogsindustrin haft stor betydelse
för verkstadsindustrin och ''high-tech''-industrin.
Möjligheten för utveckling av skogsindustrin är god.
Genom aktivt och framsynt skogsbruk är tillväxten i våra
skogar högre än någonsin.
Även med hänsyn tagen till ökad naturvårdshänsyn för att
klara den biologiska mångfalden finns utrymme för att öka
användningen av skogsråvaran. FoU-insatser behövs för att
hitta nya kompletterande användningsområden för
skogsråvaran.
En ökad användning av denna förnybara råvara ökar
möjligheten att minska koldioxidutsläppen.
Skogsindustrin är en av de få branscher som till stor del
ingår i ett naturligt kretslopp och klarar Rio-konferensens
mål om uthållig utveckling och vars slutprodukt kan
återanvändas som råvara eller energi.
Svensk massa- och pappersindustri måste även framgent
tillverka produkter med hög och jämn kvalitet.
Tillverkningen måste vara resurssnål, högeffektiv samt
miljö- och kretsloppsanpassad. Behovet är därtill stort av att
utveckla helt nya produkter med anpassade processer.
Det kan vara bättre papper och kartong,
kartongbarriäregenskaper helt från förnybara råvaror,
kombinationer av fibrer och polymerer från förnybara
råvaror i kompositer och organiska kemikalier.
Sammantaget behöver FoU inom massa- och
pappersindustrin en resursförstärkning när det gäller grund-
och tillämpad forskning. Vidare behövs en förstärkning på
utbildningssidan, inrättande av fler professurer och
doktorandtjänster för att klara de långsiktiga kraven på FoU
och kompetens inom branschen.
Därför föreslås att ett statligt utvecklingsprogram för
sågverksindustrin inrättas som får till uppgift att dels
samordna och förmedla resultat till företagen av de insatser
som genomförs på olika områden, dels initiera och
genomföra egna studier och ''pilotprojekt'' till stöd för
branschen. Den övergripande målsättningen måste vara att
långsiktigt stärka konkurrenskraften såväl mot
sågverksindustrin i andra länder som mot industrin inom
andra materialslag. Programmet skulle ta ett övergripande
ansvar för att utvecklingsmöjligheterna tas till vara på ett
optimalt sätt.
Ett avgörande problem i de tidigare branschprogrammen
för den träbearbetande industrin har varit att de finansiella
och personella resurserna varit helt otillräckliga med
avseende på de målsättningar som uppställts. I utvärderingar
av branschprogrammen har konstaterats att resurserna varit
av så begränsad omfattning att det har varit tveksamt om
staten över huvud taget har givit industrin något ekonomiskt
stöd.
Behoven av ökade FoU-insatser när det gäller områden
som kvalitetssäkring, leveransprecision och
produktspecifikation blir alltmer påtagliga inom
byggnadssnickerier och trähusindustri.
Den småskaliga strukturen har varit en avgörande faktor
bakom de låga FoU-insatser som kännetecknat dessa
branscher. Företagen har varit alltför finansiellt svaga för att
på egen hand tillräckligt satsa på produkt- och
teknikutveckling. Kunskapen är bristfällig exempelvis när
det gäller individuella kundkrav och trä i kombination med
andra material. De FoU-områden som bör prioriteras som
berör snickerier och trähustillverkning är utvecklingen av
nya produkter, kvalitetssäkring och logistik, kompetens- och
marknadsutveckling.
FoU-insatser inom trämöbelindustrin bör i huvudsak
beröra produktutveckling, där design, funktion och
miljöpåverkan är viktiga faktorer. Införande av ny teknik och
nya processer gör möblerna billigare och mer
konkurrenskraftiga.
Det finns ett stort forskningsbehov inom olika sektorer
inom skogsnäringen och resurser måste komma ifrån såväl
näringen som staten. Det ansträngda budgetläget gör det
angeläget att finna resurser utanför budgeten. De medel som
togs ifrån löntagarfonderna och placerades i
forskningsstiftelser bör kunna användas för detta syfte.
Möjligheterna för detta bör grundligt undersökas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FoU-insatser för att hitta nya,
kompletterande användningsområden för skogsråvaran,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grundforskning och tillämpad
forskning inom massa- och pappersindustrin,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FoU-insatser inom den
trämekaniska och träbearbetande industrin,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett
utvecklingsprogram för sågverksindustrin.
Stockholm den 25 januari 1995
Leif Marklund (s)
Georg Andersson (s)
Berit Andnor (s)
Leo Persson (s)
Bo Holmberg (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Karl Hagström (s)