Skogsindustrin och skogsbruket är av stor betydelse för
Sverige som nation och det som framför allt skiljer oss
industriellt från många andra länder i Europa.
Skogsindustrin är en ryggrad i svensk utrikeshandel och
kommer att så förbli under överblickbar tid. Cirka 20
procent, eller 70 miljarder kronor, av Sveriges sammanlagda
export härrör ur skogsindustrin, och nästan hela summan
utgör nettoexport eftersom importandelen är låg.
Skogsindustrin blir därför livsviktig för Sveriges förmåga att
upprätthålla och utveckla sitt välstånd.
Totalt sysselsätts direkt cirka 130 000 personer och
indirekt cirka 80 000 personer. Skogsnäringen är av naturliga
skäl förlagd till skogsbygder i olika delar av landet.
Regionalpolitiskt är därför skogsnäringen av stor betydelse.
För många av Sveriges cirka 300 000 privata skogsägare är
inkomsten från skogen det som möjliggör en fortsatt utkomst
på hemorten.
Skogsnäringen består idag i huvudsak av massa- och
pappersindustri, sågverks- och trävarumanufakturindustri
samt skogsbruk. För lönsamhet i skogsbruket behövs
avsättning för såväl timmer som massaved men också för
andra biprodukter som inte efterfrågas av skogsindustrin.
Sverige har tillsammans med Finland världens högsta
råvarupriser och utsätts för hård konkurrens från andra
material och returfibrer. Långsiktigt måste därför kostnaden
för råvaran minska som andel av färdigvarupriset. Detta kan
bland annat ske genom en högre vidareförädlingsgrad.
Förutom det inbördes sambandet och
beroendeförhållandet har skogsindustrin haft stor betydelse
för verkstadsindustri och ''high-tech''-industri. Det är fel att
betrakta skogsindustrin som en gammal industri bara för att
slutprodukterna har existerat länge. Pappers- och
massaindustrin är en av de mest högteknologiska
industrierna.
Den svenska basindustrin spelar därför en viktig roll för
många av våra andra högteknologiska industrier i
utvecklandet av effektiva transportsystem, avancerade
processtyrningar och resurssnål energianvändning, områden
där svensk verkstadsindustri ligger långt framme. Den
svenska massa- och pappersindustrin är världsledande när
det gäller att minimera utsläpp till luft och vatten. Vår
processtekniska kunskap kan bli en viktig framtida
tjänsteexport och ett bidrag i det globala miljöarbetet.
Potentialen för utvecklandet av skogsindustrin är god sedd
från råvarusidan. Genom ett aktivt och i huvudsak framsynt
skogsbruk är tillväxten i våra skogar högre än någonsin.
Tillväxten är årligen 100 miljoner skogskubikmeter och det
avverkas runt 70 miljoner skogskubikmeter. Även med
hänsyn tagen till ökade krav på naturvårdshänsyn för att
klara den biologiska mångfalden finns det utrymme för en
ökad användning av skogsråvara. FoU-insatser behövs därför
för att hitta nya, kompletterande användningsområden för
skogsråvaran.
Ett ytterligare skäl för att utveckla skogsnäringen är det
globala miljöarbetet för att minska utsläppen av de s.k.
växthusgaserna. En ökad användning av förnybara råvaror är
enda möjligheten om vi skall kunna minska de globala
koldioxidutsläppen. Skogsindustrin är en av de få branscher
som till stor del ingår i ett naturligt kretslopp och klarar Rio-
konferensens mål om uthållig utveckling och vars
slutprodukter kan återanvändas som råvara eller energi.
Skogsnäringens framtida roll för sysselsättning, regional
balans och ekonomisk tillväxt avgörs av konkurrenskraften
idag och i framtiden. Ett värnande om skogsnäringen innebär
åtgärder som bidrar till dess utveckling och som förbättrar
dess konkurrenskraft. I det arbetet bör stat och näringsliv
samverka.
Det svenska skogsbruket står inför ett trendbrott av minst
samma dignitet som när det s.k. moderna skogsbruket
infördes runt 1950. Den nya skogsvårdslagen ger miljömålet
samma status som produktionsmålet. Brukningsmetoderna
måste förändras i grunden men samtidigt minskas
kostnadsutrymmet för att genomföra dessa förändringar,
förändringar som gäller både produktionsmetoder och
metoder för att anpassa sig till ett naturvårdsinriktat
skogsbruk.
Det finns i nuläget stora behov av tillämpad forskning
inom området Produktion-Miljö-Naturvård, liksom
syntesforskning i helhetsperspektivet med inriktning mot
praktisk tillämpning. Det behövs också medel för att genom
försöksverksamhet anpassa forskningsresultat till praktisk
verksamhet såsom prövning av olika metoder,
demonstrationsytor m.m. Det behövs också större satsningar
på tvärvetenskaplig forskning.
En del av denna forskning kan klaras genom
omprioriteringar inom anslagen till Statens
Lantbruksuniversitet SLU och Skogs- och Jordbrukets
Forskningsråd SJFR. Till en viss del kan det bli nödvändigt
med ytterligare resurser.
Svensk massa- och pappersindustri är i huvudsak baserad
på den dyrare färska fibern. En ständig utveckling sker dock
med inbrytningar från returfiberbaserad produktion på
områden som tidigare var förbehållna färska fibrer. Det finns
inga miljömässiga fördelar för returfiber i förhållande till
färsk fiber enligt de livscykelanalyser som genomförts.
Svensk massa- och pappersindustri måste tillverka
produkter med hög och jämn kvalitet, framför allt kvaliteter
där den färska fibern har väsentliga fördelar. Tillverkningen
måste samtidigt vara resurssnål, högeffektiv samt miljö- och
kretsloppsanpassad. Behovet är stort av att utveckla helt nya
produkter och därtill anpassade processer.
Framtidens massa- och papperstillverkning kommer
successivt att minska utsläppen till vatten för att slutligen bli
helt utsläppsfri. Utsläppen till luft har minskat så att
processen är luktfri. En väsentligt ökad förståelse av
finstrukturen i vedfiberns egenskaper krävs för att
möjliggöra en bättre funktion i framtidens fiberbaserade
produkter. Det kan vara bättre papper och kartong, kartong
med barriäregenskaper helt från förnybara råvaror,
kombinationer av fibrer och polymerer från förnybara
råvaror i kompositer och organiska kemikalier.
Den framtida forskningen måste inriktas på att kunna
utnyttja fibrerna i svensk ved för att framställa olika typer av
pappersmassor med förbättrad väldefinierad och jämn
kvalitet och på sikt helt nya produkter. Vidare måste den
inriktas på att kunna tillverka högkvalitativ oblekt och blekt
sulfatmassa, blekt helt utan klorkemikalier och utan utsläpp
till vatten och luft men med styrd återföring av oorganiskt
material till skogen.
Ett väsentligt ökat fiberkunnande är centralt för den
framtida utvecklingen mot att bättre kunna utnyttja den
svenska vedfibern. Behovet av blekning kommer att minska
avsevärt och blekningen kommer att vara baserad på icke
klorhaltiga kemikalier. Papperstillverkningen måste bli ännu
mer resurssnål än idag. Det finns en rad olika metoder som
kan utvecklas när det gäller formning, processtyrning,
torkning, m.m. för att minska energiförbrukningen.
Högskolebefattningar som verkar för skogsindustrin är
otillräckliga, detta fastslogs av den utredning som professor
Lennart Schotte gjorde för dåvarande industridepartementet
(Ds 1991:62). Utredningsresultatet äger fortfarande sin
aktualitet. Proportion saknas mellan antalet skogsindustriellt
inriktade befattningar och skogsindustrins nuvarande och
framtida betydelse.
Det har i olika sammanhang framförts att staten måste
tillskapa fler professurer med skogsindustriell inriktning
som kan bidra till grundforskning, forskarutbildning,
vidareutbildning och efter behov grundutbildning. För att
åstadkomma en bred skogsindustriell förankring inom
högskolan bör, i linje med Schottes utredning, snarast
tillskapas förutsättningar för fyra professorer i
skogsindustriella ämnen.
Sammantaget behöver FoU inom massa- och
pappersindustrin en resursförstärkning när det gäller grund-
och tillämpad forskning. Vidare behövs en förstärkning på
utbildningssidan, inrättandet av fler professurer och
doktorandtjänster för att klara de långsiktiga kraven på FoU
och kompetens inom branschen.
Sågverksindustrin har under decennier legat mycket lågt,
när det gäller satsningar på FoU. Jämförande studier visar att
tillverkningsindustrin generellt sedan 1970 uppvisat
kontinuerliga ökningar av FoU-insatserna sett som andel av
förädlingsvärdet. Maskinindustrin har ökat FoU-nivån från 5
till 10 procent och massa- och pappersindustrin satsar idag
cirka 3 procent av förädlingsvärdet på FoU, jämfört med 1
procent 1970. Sågverken har legat kvar på en FoU-nivå under
0,5 procent av förädlingsvärdet under samma period. Såväl
de statliga som de större företagens insatser för FoU inom
tränäringen måste öka väsentligt de kommande åren.
Behovet av FoU-insatser för att både förbättra
produktiviteten och öka vidareförädlingsgraden är mycket
stort. Det finns en avsevärd potential för högre produktivitet
och jämnare produktkvalitet i befintliga anläggningar.
Under andra hälften av 1990-talet måste det ske en
utveckling mot ökad vidareförädling och kundanpassning.
Förädlingsdiskussionen har pågått under ett par decennier
och måste nu omvandlas till en väl utarbetad strategi och
omsättas i produktion och marknadsutveckling. Införande av
ny teknik, nya produktionsmetoder och kundanpassade
produkter kräver ökad flexibilitet och högre kompetensnivå
inom branschen. De statliga utbildningar som berör
sågverksindustrin måste därför ses över och anpassas till de
ovan berörda utvecklingsinsatserna.
Förutom de ovan beskrivna behoven av FoU-insatser
måste det till ett bättre utnyttjande av råvaran, en förbättrad
torkningsteknik, utveckling av system för kundanpassade
produkter samt en utveckling av skonsamma transport- och
hanteringssystem.
Därför föreslås att ett statligt utvecklingsprogram för
sågverksindustrin inrättas som får till uppgift att dels
samordna och förmedla resultat till företagen av de insatser
som genomförs på olika områden, dels initiera och
genomföra egna studier och ''pilotprojekt'' till stöd för
branschen. Den övergripande målsättningen måste vara att
långsiktigt stärka konkurrenskraften såväl mot
sågverksindustrin i andra länder som mot industrin inom
andra materialslag. Programmet skulle ta ett övergripande
ansvar för att utvecklingsmöjligheterna tas till vara på ett
optimalt sätt.
Ett avgörande problem i de tidigare branschprogrammen
för den träbearbetande industrin har varit att de finansiella
och personella resurserna varit helt otillräckliga med
avseende på de målsättningar som uppställts. I utvärderingar
av branschprogrammen har konstaterats att resurserna varit
av så begränsad omfattning att det har varit tveksamt om
staten över huvud taget har givit industrin något ekonomiskt
stöd.
Behoven av ökade FoU-insatser när det gäller områden
som kvalitetssäkring, leveransprecision och
produktspecifikation blir alltmer påtagliga inom
byggnadssnickerier och trähusindustri.
Den småskaliga strukturen har varit en avgörande faktor
bakom de låga FoU-insatser som kännetecknat dessa
branscher. Företagen har varit alltför finansiellt svaga för att
på egen hand tillräckligt satsa på produkt- och
teknikutveckling. Kunskapen är bristfällig exempelvis när
det gäller individuella kundkrav och trä i kombination med
andra material. De FoU-områden som bör prioriteras som
berör snickerier och trähustillverkning är utvecklingen av
nya produkter, kvalitetssäkring och logistik, kompetens- och
marknadsutveckling.
FoU-insatser inom trämöbelindustrin bör i huvudsak
beröra produktutveckling, där design, funktion och
miljöpåverkan är viktiga faktorer. Införande av ny teknik och
nya processer gör möblerna billigare och mer
konkurrenskraftiga.
Det finns ett stort forskningsbehov inom olika sektorer
inom skogsnäringen och resurser måste komma ifrån såväl
näringen som staten. Det ansträngda budgetläget gör det
angeläget att finna resurser utanför budgeten. De medel som
togs ifrån löntagarfonderna och placerades i
forskningsstiftelser bör kunna användas för detta syfte.
Möjligheterna för detta bör grundligt undersökas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FoU-insatser för att hitta nya,
kompletterande användningsområden för skogsråvaran,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grundforskning och tillämpad
forskning inom massa- och pappersindustrin,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FoU-insatser inom den
trämekaniska och träbearbetande industrin,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att inrätta ett
utvecklingsprogram för sågverksindustrin.
Stockholm den 25 januari 1995
Leif Marklund (s)
Alf Eriksson (s)
Bengt Kronblad (s)
Ulf Kero (s)
Sven-Erik Österberg (s)
Ann-Kristine Johansson (s)