Livsmedelsindustrin i Sverige är en mycket viktig
näringsgren. Den omsätter mellan 90 och 100 miljarder
kronor, vilket motsvarar ca 14 % av den totala
tillverkningsindustrin i vårt land.
Det betyder att livsmedelsindustrin är den tredje största
industrisektorn i landet. Den sysselsätter omkring 70 000
personer. Inklusive primärproduktion och
handelsledet sysselsätter sektorn ungefär 500 000
människor.
Mot bakgrund av den betydelse som livsmedelsindustrin
har för sysselsättning och Sveriges ekonomi är det viktigt att
det skapas goda utvecklingsmöjligheter för denna
näringsgren. Framförallt behövs det kraftfulla FoU-insatser
om näringen i en framtid skall kunna klara den förväntade
ökade konkurrensen från EG-länderna.
Studier som gjorts visar att vi i Sverige satsar allt för lite
på FoU inom livsmedelssektorn. Jämförelser har gjorts med
Danmark och Frankrike. De privata FoU-insatserna har t.ex.
i Danmark och Frankrike under de senaste åren ökat mycket
kraftigt. I Sverige har motsvarande insatser, enligt
tillgängliga uppgifter, minskat med 16 % mellan 1989 och
1991. Antalet personer inom FoU har under samma period i
Sverige minskat med 28 %. Neddragningarna har framför
allt gått ut över den högutbildade forskningspersonalen.
Ser man på den statligt finansierade FoU-satsningen blir
jämförelsen med Danmark och Frankrike lika dyster. Sedan
1989 har den statliga FoU-satsningen i Sverige resursmässigt
varit relativt konstant. I Danmark och Frankrike har däremot
stora satsningar gjorts på olika ramprogram.
Danmark och Frankrike har utvecklat mycket klart
målformulerade ramprogram. I Sverige har vi tyvärr ännu
inte preciserat hur livsmedelssektorn bör utvecklas och
vilken roll och inriktning som FoU skall ha. Det är mycket
otillfredsställande.
En satsning på FoU är väl använda pengar. Det visar
resultat från Danmark. 1987 startades ett
produktutvecklingsprogram, initierat och finansierat av den
danska staten, med syfte att stärka utvecklingen inom
jordbrukets förädlingsindustri. Totalt satsades 22,7 miljoner
DKK på 241 projekt.
Vid en utvärdering gjord 1991 av Landbruksministeriet
(Jordbruksdirektoratet) kunde konstateras att en (1) satsad
krona resulterat i 18 DKK i omsättningsökning. I
utvärderingen menade man att ramprojekt liknande detta kan
bli ett unikt näringspolitiskt instrument och bidraga till att
dansk livsmedelsindustri tar ett ''tigersprång'' i
utvecklingen. Behovet av liknande satsningar framöver
poängterades särskilt.
En viktig uppgift för framtiden är att öka svensk
livsmedelsindustris förmåga att konkurrera på en fri
europeisk marknad. Detta är särskilt viktigt för
livsmedelsektorn i södra Sverige. 30 % av antalet anställda
finns i de sex sydligaste länen. Södra Sverige har
förutsättningar att bli en dynamisk region vad det gäller
livsmedel. Det är också här som konkurrensen från EG-
länderna först kommer att bli kännbar. En fri europeisk
marknad och närheten till denna måste ses som en utmaning
och en möjlighet att utveckla en livskraftig
livsmedelsindustri i södra Sverige.
För att klara den uppgiften krävs emellertid kraftfulla
satsningar på FoU-området. Sverige kommer annars vid ett
närmande till EG i ett underläge. Det blir särskilt kännbart i
södra Sverige där jordbruk och livsmedelsindustri utgör en
väsentlig del av näringslivet.
I södra Sverige finns en stor koncentration av
livsmedelsindustri, jordbruk samt företag med stor
anknytning till dessa näringar. Som tidigare nämnts finns
drygt 30 % av näringens anställda i de sex sydligaste länen.
De är för sin utkomst helt beroende av att livmedelsindustrin
i Sverige utvecklas på ett tillfredsställande sätt.
För att klara den uppgiften måste, enligt vår uppfattning,
statliga insatser till för att den svenska livsmedelsindustrins
långsiktiga konkurrenskraft skall kunna stärkas. I samverkan
med livsmedelsindustrin måste därför staten utarbeta
nationella mål och ramprogram där båda parter bidrar med
såväl ekonomiska som personella resurser. Även regionala
program och strategier bör utarbetas för att tillvarata de
skilda förutsättningar som finns för livsmedelssektorn i olika
regioner i Sverige.
För att möta den ökade konkurrensen från EG-länderna i
södra Sverige måste ett särskilt regionalt livsmedelsprogram
utarbetas för de sex sydligaste länen. Detta för att tillvarata
de särskilt goda förutsättningar som finns att utveckla och
öka konkurrenskraften inom livsmedelsektorn där. Det gäller
bl.a. att bygga upp kompetenscentra för koordinering av FoU
vid de olika universiteten och högskolorna, satsa på
utbildning inom marknadsföringsområdet, skapa samverkan
mellan företag och forskning och på så sätt utveckla nya
affärsidéer.
Genom att förbättra kontaktnät och förmedling av kunskap
mellan universitet/högskolor och företag samt genom en
kraftigt ökad satsning på FoU-insatser har sydsvenskt
jordbruk och livsmedelsindustri alla förutsättningar att
utvecklas till en betydande och konkurrenskraftig näring i ett
internationellt perspektiv. Dessa förutsättningar måste tas till
vara.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om FoU-satsningar inom svensk
livsmedelssektor.
Stockholm den 25 januari 1995
Kurt Ove Johansson (s)
Lars-Erik Lövdén (s)