Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit
besparingar vid Sveriges geologiska undersökning (SGU)
på, förutom en generell neddragning, 7,5 miljoner kronor på
12 månader genom en neddragning av satsningar inom
prospekteringsintressanta områden och på 13 miljoner
kronor på 12 månader genom en nerläggning av den
maringeologiska verksamheten och dessutom en försäljning
av SGU:s undersökningsfartyg Ocean Surveyor.
Prospekteringsneddragningen är en halvering av den extra
utökning på 15 miljoner kronor som beslöts av riksdagen
våren 1994 fr.o.m. innevarande budgetår.
Nedläggningen av den maringeologiska verksamheten
skulle få mycket olyckliga konsekvenser. Eftersom förslaget
dessutom tycks bygga på att regeringen är felinformerad om
huvudmotivet till att Sverige bedriver en systematisk
maringeologisk undersökningsverksamhet av landets
kontinentalsockelområde (man skriver i propositionen att
''det huvudsakliga motivet för den maringeologiska
verksamheten som i dag bedrivs är inventering av landets
marina sand- och grusresurser'') är det ännu angelägnare att
riksdagen inte bifaller regeringens förslag.
Intresset för våra havsområdens nyttjande och skydd har
ökat starkt sedan mitten av 1980-talet. Kravet på en mer
planmässig samordning har alltmer accentuerats. Sedan 1
juli 1987 regleras den fysiska planeringen av svenskt
havsområde enligt plan- och bygglagen (PBL) och
naturresurslagen (NRL). Denna typ av kustplanering
framhålls också i Agenda 21, kapitel 17. En av
förutsättningarna för en god framtida planering är tillgången
på underlagsmaterial som belyser bakgrundsförhållandena i
våra havsområden. Ett av de viktigaste underlagen i detta
sammanhang är, enligt den s.k. LINFO-kustutredningen, den
av SGU producerade maringeologiska kartan. Den belyser
inte enbart geologin utan ger också svar på frågor om de
bottendynamiska förhållandena, vissa
industrimineraltillgångar, möjligheter till
recipientutnyttjande och miljöövervakning. Kartan utgör
också ett väsentligt underlag för biologiska inventeringar,
vattenbruk, fiskerinäring, försvaret, kabelförläggning m.m.
Allt större betydelse har det miljökemiska program som
ingår i den maringeologiska kartläggningen och som
omfattar över hundra miljögifter och grundämnen. 85
procent av det svenska kontinentalsockelområdet återstår att
kartera. Målåret för denna verksamhet har av SGU satts till
år 2060.
Enligt flera av de konventioner som Sverige har ratificerat
och som berör miljön i havet (bl.a. FN:s
havsrättskonvention) är en förutsättning för ett effektivt
skydd och nyttjande av det egna havsområdet att varje stat
har kunskap om sin ekonomiska zon och kan bedriva en
effektiv miljökontroll inom denna. En avveckling av den
maringeologiska karteringen kommer starkt att påverka
Sveriges möjligheter att leva upp till dessa konventioner.
Dessutom försvåras uppföljningen av effekterna av de
pengar som Sverige satsar bl.a. på Östersjöns hotade miljö,
vilket är ett mångdubbelt större belopp än kostnaden för
karteringen.
Därför är t.ex. Naturvårdsverket en varm tillskyndare av
den maringeologiska verksamheten. Även försvaret har ett
stort intresse av att de maringeologiska undersökningarna
fortsätter.
Den maringeologiska verksamheten har medverkat i
utvecklingen av och investerat i ett ultramodernt datorbaserat
karteringssystem för insamling, bearbetning, lagring och
presentation av maringeologisk information (GIS-baserat),
vilket innebär att man i dag genomför arbetet med helt
digitala och interaktiva arbetsmetoder. Det datorbaserade
systemet utgör tillsammans med det högteknologiska
undersökningsfartyget ett av världens modernaste system för
denna typ av undersökningsverksamhet. De diskussioner
som pågår med Sjöfartsverket om ett samarbete skulle kunna
leda till ett totalt sett effektivare fartygsutnyttjande och totalt
en besparing för statskassan.
Regeringens förslag att undersökningsfartyget skall säljas
måste avvisas. Det är mycket osäkert om en sådan
försäljning kan ge något större överskott. Visserligen köptes
fartyget mycket förmånligt och låneskulden är därför
förhållandevis låg, men det visar bara att även då rådde
köparens marknad och den norske säljaren var tvungen att
acceptera ett lågt pris. På den punkten har situationen inte
förändrats tills i dag. Hur läget är om och när SGU en gång
i framtiden efter en avyttring skulle köpa ett nytt fartyg låter
sig inte bedömas, kostnaderna kan riskera att bli avsevärda.
Om den maringeologiska verksamheten avvecklas och
undersökningsfartyget säljs blir Sverige den enda kuststat i
Europa (Baltikum delvis undantaget) som inte bedriver en
kartläggning av de geologiska/sedimentologiska
förhållandena inom sitt havsområde och ett av de få i-
länderna i världen som försätter sig i denna situation.
Skulle regeringens förslag i budgetpropositionen
förverkligas skulle det innebära en mycket stor
resursförstörelse för landet och dessutom totalt rasera
riksdagens intentioner och mångåriga arbete med att
åstadkomma en rimlig maringeologisk karteringstakt av
Sveriges havsområde och målsättningen med det av
riksdagen införda miljökemiska sedimentprogammet. Det
kan ur inga synpunkter vara klokt och ansvarsfullt att först
genom stora investeringar bygga upp en verksamhet, helt i
enlighet med samhällets uttryckta behov, för att när den
börjat fungera genast börja avveckla den. Det är svårt att tro
att detta bygger på ''en noggrann genomgång av de olika
verksamheterna'' som det står i propositionen. Riksdagen
har en fin tradition när det gäller att korrigera felaktiga
regeringsförslag kring maringeologin. Den traditionen bör
fullföljas även denna gång.
Anslag
Kostnaden för den maringeologiska verksamheten för 18
månader budgetåret 1995/96 är 19,5 miljoner kronor. Denna
kostnad kan delvis finansieras genom att även resten av
utökningen för de prospekteringsintressanta områdena tas
bort. Det skulle för budgetåret innebära en besparing på
11,25 miljoner kronor. Merkostnaden uppgår därigenom till
8,25 miljoner kronor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att bibehålla den
maringeologiska verksamheten vid SGU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anslag skall utgå med
ytterligare 8,25 miljoner kronor för att täcka kostnaderna för
ett bibehållande av den maringeologiska verksamheten.
Stockholm den 25 januari 1995
Jan Backman (m)
Lennart Fridén (m)
Lennart Hedquist (m)
Ola Karlsson (m)
Kent Olsson (m)