Ingen uppgift i svensk politik de närmaste åren kan vara
viktigare än att avvärja hotet om en bestående
massarbetslöshet.
Sverige står inför en gigantisk utmaning. Uppgiften är att
göra det som inget annat europeiskt land lyckats med: att
radikalt minska den totala arbetslösheten från närmare 15
procent till ett läge som närmar sig full sysselsättning.
Folkpartiet liberalerna konstaterade i olika sammanhang
förra våren att detta kräver ett tillskott på en halv miljon jobb
i det privata näringslivet fram till sekelskiftet. Under
valrörelsen anslöt sig sedan en rad andra partier till detta mål.
Valdebatten gällde egentligen inte målet som sådant.
Diskussionen handlade i stället om hur det skulle kunna
uppfyllas.
Vi liberaler är starkt övertygade om att detta mål bara kan
nås om vi kan få en våg av nyföretagande och en bestående
framtidstro bland de människor som driver små och
medelstora företag i vårt land. Endast då kan vi nå upp till
de tillväxttal på 3,5--4 procent som Sverige behöver.
Det är en unik utveckling som krävs. Vår övertygelse är
att den politik som är nödvändig för att motsvara våra högt
ställda krav förutsätter en helt annan förståelse för
företagandets och företagarnas villkor än den som
socialdemokraterna visar upp.
Det är betecknande -- och djupt oroande -- att den
socialdemokratiska politiken enligt deras egna siffror leder
till arbetslöshetstal i närheten av 10 procent även i slutet av
denna mandatperiod.
Svensk politik styrs i dag från skärningspunkten mellan
socialdemokraterna, vänsterpartiet och LO. Ingenting tyder
på att det trendbrott i det enskilda småföretagandets villkor
som nu krävs skulle kunna åstadkommas av politiska krafter
som i årtionden låtit sitt handlande styras av misstro mot det
privata näringslivet.
I denna motion vill vi dra upp riktlinjerna för en annan
politik -- en liberal strategi för fler och växande företag.
2. Sverige behöver nya jobb
Den svenska arbetsmarknaden har under efterkrigstiden i
stort följt den utveckling som har dominerat hela den
industrialiserade världen. Sverige uppvisar dock ett antal
särdrag som det finns anledning att uppmärksamma.
Sverige har haft en internationellt sett ovanligt hög
sysselsättningsgrad. Orsaken till detta är att en så stor del av
kvinnorna i Sverige arbetar. 1991 låg kvinnornas
förvärvsfrekvens strax under männens. En hög kvinnlig
förvärvsfrekvens har möjliggjorts genom en väl utbyggd
offentlig sektor. En god service inom främst barn- och
äldreomsorg har skapat förutsättningar för kvinnor att ta
steget ut i förvärvslivet. Dessutom är över hälften av
kvinnorna anställda inom offentlig sektor och av de
offentliganställda är 70 procent kvinnor.
Sverige har också internationellt sett haft en mycket låg
arbetslöshet. Medan större delen av övriga Västeuropa i
början av 80-talet etablerade arbetslöshetsnivåer kring 10
procent klarade sig Sverige länge undan. Orsakerna till detta
var flera:Den aktiva arbetsmarknadspolitiken -- Sverige har
bedrivit en aktiv arbetsmarknadspolitik som har syftat till att
underlätta strukturomvandling, och att hålla människor kvar
på arbetsmarknaden och därmed undvika
långtidsarbetslöshet.Devalveringarna -- den svenska
kronan har de senaste 20 åren skrivits ner mer än någon
annan västvaluta förutom liran.Utbyggnaden av den
offentliga sektorn -- sedan 1950 har hela nettoökningen av
arbetstillfällen i Sverige kommit inom den offentliga
sektorn.
I dag har vi den värsta arbetslöshetskrisen sedan 1930-
talet. I början av april 1994 stod över 650.000 personer
utanför den reguljära arbetsmarknaden.
Industriproduktionen har fallit med 20--25 procent och BNP
har minskat tre år i rad. Situationen har utvecklats mer
dramatiskt än i flertalet andra länder som upplever samma
lågkonjunktur. Arbetslösheten har kortsiktigt förvärrats av
minskad sjukfrånvaro och ökad produktivitet. Tillsammans
kan dessa faktorer beräknas ha inneburit att arbetslösheten
har ökat med cirka 200 000 personer. De flesta jobben har
försvunnit i den privata sektorn. Vart fjärde industrijobb är
idag borta. En följd av detta är att arbetslösheten är cirka 30
procent högre hos män än hos kvinnor. De mest utsatta
grupperna på arbetsmarknaden är dock ungdomar och
invandrare/flyktingar vilka har dramatiskt högre
arbetslöshetsnivåer än genomsnittet.
Den borgerliga regeringen mötte den ökande
arbetslösheten med arbetsmarknadspolitiska åtgärder, en
snabb ökning av den reguljära utbildningen, ROT-program
och tidigarelagda investeringar i en aldrig tidigare skådad
omfattning. Många kommuner och landsting försöker
dessutom bromsa uppsägningar genom avtal med
länsarbetsnämnder om utbildningsinsatser.
Samtidigt vidtogs en rad åtgärder för att skapa bättre
villkor för näringslivet, förbättringar som ledde till optimism
och framtidstro bland företagarna.
Förmögenhetsskatten på arbetande kapital avskaffades och
vissa skattelättnader genomfördes för fåmansföretagen.
Egenföretagarna fick de lägre skatteregler som krävdes för
att möjliggöra expansion på skattemässigt lika villkor som
för aktiebolag. Den allmänna löneavgiften avskaffades och
arbetsgivaravgifterna sänktes rejält. Ökade möjligheter till
kvittning av underskott under de första åren beslutades för
att underlätta nyföretagandet. Tillgången på riskvilligt
kapital förbättrades kraftigt, framför allt för de mindre
företagen som i flertalet fall är hänvisade till den inhemska
marknaden för riskkapital, genom att dubbelbeskattningen
avskaffades.
Ett flertal marknader avreglerades och konkurrenslagen
skärptes. Regler för den offentliga upphandlingen skärptes
för att möjliggöra större konkurrens mellan enskilda företag
och offentlig egenproduktion.
Reglerna inom socialförsäkringssystemen förbättrades,
bland annat genom införandet av en karensdag i
sjukförsäkringen. Därigenom minskade korttidsfrånvaron
och de produktionsstörningar som följt av denna.
Regelförändringar inom arbetslöshetsförsäkringen
genomfördes för att motverka en permanentning av
långtidsarbetslöshet och bättre upprätthålla kontakten med
arbetslivet för dem som blivit arbetslösa.
Villkoren för främst de mindre företagen förbättrades
kraftigt genom förenkling av flera regler inom arbetsrätten,
både LAS och MBL.
En kraftig utbyggnad av utbildningen inleddes, både vad
avser kvaliteten och antalet platser i gymnasium och
högskola. Löntagarfondernas avveckling möjliggjorde
betydelsefulla resurstillskott för forskning och riskkapital.
Medel avsattes till exempel för att stimulera ökad
användning av den nya informationsteknologin. Likaså
avsattes medel för att möjliggöra förverkligandet av fler
innovationer genom det nybildade Innovationscentrum.
Omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder sattes också
in, liksom en snabb ökning av den reguljära utbildningen,
ROT-program och tidigarelagda investeringar i bland annat
infrastruktur. Många kommuner och landsting försöker
dessutom bromsa uppsägningar genom avtal med
länsarbetsnämnder om utbildningsinsatser.
Som ett resultat av dessa och andra förbättringar i villkoren
för företagare och företagande ökade optimismen och
framtidstron successivt. Produktiviteten inom företagen
ökade dramatiskt.
I en internationell jämförelse över stämningsläget bland
småföretagare i Sverige respektive en rad andra europeiska
länder var de positiva tendenserna nästan dubbelt så starka i
Sverige som utomlands. Det gällde inte bara produktion och
investeringar utan också mängden tillkommande
arbetstillfällen. I en av AMS genomförd företagsenkät
framkom liknande tendenser till optimism, särskilt markerad
bland de minsta företagen.
Under första halvåret 1994 medförde detta -- liksom
naturligtvis en konkurrenskraftförbättring som följd av
deprecieringen -- planer på stora investeringsökning och
produktionsökningar. Inom industrin överträffades den
tidigare högsta produktionsvolymen från 1989 under
sommaren 1994. Även sysselsättningen ökade, om än
mindre snabbt. De olika konjunkturbarometrar som
genomförts under 1994 har också visat på mycket positiva
utsikter i stort sett i alla branscher, hemmamarknadsbaserade
såväl som inom exportsektorer, tjänstesektorer såväl som
industrisektorer.
Sedan 1990 har över en halv miljon jobb försvunnit. Hur
kan vi skapa förutsättningar för att lika många nya jobb skall
komma fram till sekelskiftet? Detta är den stora utmaningen
för politiken under resten av 1990-talet. Är det
överhuvudtaget möjligt att under dessa år få fram 500 000
nya jobb i Sverige?
Vårt svar på den frågan är ja! I själva verket kan vi vara
ganska säkra på att det kommer att skapas betydligt fler jobb
än så. En studie som har gjorts vid Umeå Universitet visar
att det under andra hälften av 1980-talet tillkom 1,5 miljoner
nya jobb i näringslivet i Sverige. Men samtidigt försvann 1,3
miljoner och nettotillskottet blev alltså 200 000 jobb. Vad
som krävs är att det under 1990-talets andra hälft skall skapas
500 000 fler jobb än som försvinner. Uppgiften är svår, men
absolut inte omöjlig.
Var kan de nya jobben tänkas komma? Det är en fråga som
politiker ofta får men som är omöjlig att besvara.
Erfarenheten från Sverige och andra avancerade i-länder är
dock att expansionen framförallt sker inom tjänstesektorn.
Det innebär inte att utvecklingen inom industrin är
ointressant från sysselsättningssynpunkt. Många av
tjänstejobben är direkt knutna till industrin. Industriens
Utredningsinstitut har visat att den totala sysselsättningen i
industri och industrinära tjänster har varit relativt konstant
under lång tid, omkring 45--50 procent av den totala
sysselsättningen.
3. En ny syn på tillväxten
Grunden för en framgångsrik kamp mot arbetslösheten är
en hög och stabil tillväxt. Bara om vi kan åstadkomma denna
tillväxt -- på ett miljömässigt uthålligt sätt -- har vi några
utsikter att framgångsrikt angripa Sveriges ekonomiska
problem.
Frågan är då: Hur blir Sverige ett land av hög och stabil
tillväxt? Vilka är de drivkrafter som kan åstadkomma en
sådan utveckling? Hur åstadkoms den våg av företagande
som vi är ute efter?
En självklar utgångspunkt är att statsfinanserna måste
saneras så att räntenivån långsiktigt kan pressas ned. Denna
fråga återkommer vi till i Folkpartiet liberalernas motion om
den ekonomiska politiken.
Men i detta sammanhang vill vi närmare analysera den nya
kunskap som nu växer fram om tillväxtens drivkrafter.
Idéer inte investeringar -- kunskap snarare än maskiner! Så
kan man sammanfatta slutsatserna i det som brukar kallas
den nya tillväxtteorin. Det som driver tillväxten och
utvecklingen framåt är nya idéer, inte fysiska investeringar.
1986 publicerade Paul Romer -- en av den nya teorins
fäder -- en artikel där han redogjorde för de nya idéerna. Den,
och alla de artiklar som har följt i dess spår, är en uppgörelse
med den gamla neoklassiska tillväxtteorin. Istället för att
sätta investeringarna i centrum pekar man ut nya idéer,
kunskaper och innovationer som motorerna bakom
tillväxten. De fysiska investeringarna blir sedan en följd av
dessa.
Det innebär att oavsett hur mycket vi ökar de fysiska
investeringarna är det omöjligt att skapa en långsiktigt stabil
tillväxt om vi inte har ett ständigt flöde av nya idéer, som ökar
det värde vi kan få ut ur en viss mängd arbetstimmar, råvaror
och maskiner.
TCO-ekonomen Hans Lööf har i sin bok ''Gud välsigne
SAAB 900'' givit ett illustrativt exempel hämtat från just
Romer. En modern dator består av nästan exakt samma
material som en tio år gammal: 15 kilo stål, koppar,
aluminium, plast, silikon, guld, järnoxid med mera. Men
genom en något ändrad sammansättning av materialet har
den nya datorn 50 gånger större kapacitet än den gamla.
Det som avgör om ett företag hänger med i konkurrensen
är inte huvudsakligen de fysiska investeringarna i maskiner
som görs utan hur mycket ny kunskap det kan bygga in i sin
produkt. Värdet hos ett företag som till exempel Ericsson
ligger inte huvudsakligen i de miljarder det har investerat i
sina fabriker och laboratorier utan i det som finns i huvudet
på alla dess ingenjörer och andra anställda.
De insikter som Paul Romer och andra har givit oss har
stor betydelse för hur en framgångsrik tillväxtpolitik bör
utformas.
En ny syn på vad som driver tillväxten för också med sig
nya insikter om politikens möjligheter och begränsningar.
Nya idéer kan aldrig kommenderas, administreras eller
regleras fram, däremot kan en politik som ger människor
chansen att växa och att fritt söka nya sanningar skapa ett
klimat där nya idéer blomstrar. En politik för tillväxt måste
vara en politik som sätter människan i centrum. De frågor
som Sveriges beslutsfattare nu ställs inför i ett kritiskt
ekonomiskt läge måste således få liberala svar.
Vår politik grundar sig på tron att varje människa har
kapacitet att utvecklas och att skapa. Ett samhälle kommer
varken att vara rättvist eller rikt om det inte ger alla
människor chansen att ta tillvara denna kapacitet. Utifrån
denna övertygelse vill vi forma en liberal politik för tillväxt
som bygger på tre steg.
1. Staten har ansvaret för att lägga en grund som ger varje
individ den kunskap och styrka som behövs för att leva sitt
liv efter egna val och stå för sina egna tankar.
2. Det måste finnas ett allmänt klimat i samhället som
driver på förändring och som hela tiden stimulerar
framkomsten av nya lösningar och idéer.
3. Nya idéer måste kunna tas tillvara och slå rot. Det gäller
att nära en entreprenörskultur som förmår att omvandla
nytänkande till välstånd. Företagandet måste stå i centrum.
4. Marknadsekonomi -- den självklara basen
För oss liberaler är marknadsekonomin den självklara
basen i ett välfärdssamhälle. Planhushållningen har på ett
påtagligt sätt under de senaste åren visat sin oduglighet och
med endast ett fåtal undantag har numera världens länder
insett marknadsekonomins fördelar.
En marknadsekonomi som fungerar väl har stor förmåga
till anpassning och flexibilitet. Priser, skatter och lagar
samverkar för att ge företagare och hushåll information om
produktions- och konsumtionsmöjligheter. Även
arbetsmarknaden måste fungera smidigt och väl för att
landets resurser skall användas på effektivt sätt.
Arbetsmarknaden har enligt många studier under lång tid
fungerat förhållandevis väl i Sverige. Samtidigt har
lönebildningen medverkat till att skapa inflationstryck och
återkommande kostnadskriser som har mötts med
devalveringar. Sedan början av 1990-talet har emellertid den
ekonomiska politiken lagts om för att hålla pris- och
kostnadsökningarna nere. Det är av stor betydelse att
ekonomin fungerar så smidigt att den låga inflationen består
även under den uppgång i den ekonomiska aktiviteten vi nu
är inne i. Detta ställer höga krav på att lönebildning och
arbetsmarknad fungerar på ett effektivt och flexibelt sätt. En
central uppgift för statsmakterna är därför att skapa bra
villkor för arbetsmarknadens flexibilitet vad gäller
geografisk och yrkesmässig rörlighet, relativa löner,
information om lediga platser och arbetssökande m.m.
Viktiga villkor för dynamik och omvandlingstryck är
öppenhet mot omvärlden och en levande konkurrens. Vikten
av frihandel återkommer vi närmare till i vår motion om
framtidens EU. Också konkurrensfrågorna behandlas i en
särskild motion.
5. Ekonomiska förutsättningar
Klimatet för företagande är av avgörande betydelse för
möjligheterna att få den expansion i den privata sektorn som
kampen mot arbetslösheten kräver.
Folkpartiet liberalerna föreslår nu -- i linje med våra
insatser i den borgerliga regeringen -- en serie åtgärder som
vi menar på ett avgörande sätt skulle stärka
expansionskraften, särskilt i våra små och medelstora
företag.
Riskkapitalförsörjningen har av alla initierade bedömare
ansetts vara av stor betydelse. Vi delar den uppfattningen.
Mot den bakgrunden föreslår vi åter att den s.k.
dubbelbeskattningen avskaffas. Det skall inte vara dyrare att
finansiera investeringar med nytt eget kapital än med lånade
pengar. Förslagets närmare utformning redovisas i en annan
motion.
Vi noterar att regeringen sent omsider förefaller ha
uppmärksammat problemet med riskkapitalförsörjningen.
Dess värre har man först förvärrat det -- genom
dubbelbeskattningen -- innan man börjar fundera på hur det
kan lösas.
Det är betecknande att den mest handfasta åtgärd som
föreslås, aktieköp för AP-fondsmedel, följer de sämsta
spåren i socialdemokratisk näringspolitisk tradition. Det
skulle vara till nackdel, inte till fördel, för företagarklimatet
i Sverige om AP-fonderna börjar köpa upp aktier i
småföretag. Vi avvisar det förslaget.
Tanken på riskkapitalavdrag som regeringen nu överväger
är vi däremot positiva till. Men det måste ses som ett
komplement, inte en ersättning till avskaffande av
dubbelbeskattningen. Vi är för vår del beredda att säga att ett
system med riskkapitalavdrag nu bör införas.
Den förra regeringen införde en begränsad rätt att kvitta
underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst.
Tanken var att stimulera nyföretagande. Eftersom nya
företag ofta går med underskott under de första åren skulle
en kvittningsrätt -- och den möjlighet att begränsa effekterna
av sådana inledande förluster den för med sig -- kunna göra
att fler vågar ta steget att starta företag. Eftersom vi behöver
en våg av nyföretagande i Sverige måste varje rimlig
möjlighet att främja detta tas till vara. Vi föreslår att
kvittningsrätten återinförs.
Vi föreslår också att den extra skattebelastning på
vinstandelssystem som återinfördes av den nya regeringen
åter slopas.
Ett viktigt inslag i den förra regeringens politik var den
kraftiga sänkning av arbetsgivaravgifterna som genomfördes
i samförstånd med socialdemokraterna hösten 1992. Den nya
regeringen har emellertid nu valt att ta ett rejält kliv tillbaka
genom den allmänna löneskatt på 1,5 % som infördes vid
årsskiftet. Det är omöjligt att förstå hur socialdemokraterna
kan tro att man skall kunna få fler jobb genom att öka
företagens kostnader för arbetskraften. Vi föreslår mot den
bakgrunden att den allmänna löneskatten på 1,5 % avskaffas.
Det minskar skattebelastningen på jobben med 6,3 miljarder
och skulle ha stor betydelse inte minst för små och
medelstora företag.
Villkoren för företagande påverkas inte bara av skatter
utan också av annan lagstiftning. Sedan många år har de
arbetsrättsliga lagarna upplevts som krångliga och
hämmande, framför allt av de mindre och medelstora
företagen. Det finns många indikationer på att reglerna, som
tillkommit i syfte att öka löntagarnas trygghet i arbetslivet,
kommit att fungera som en begränsning av nyanställningar
och produktionsökning i enskilda företag. Den borgerliga
regeringen genomförde därför en avkrångling av
arbetsrätten. Den nya socialistiska majoriteten i riksdagen
har nu återställt de gamla reglerna. Vi anser att detta kommer
att försvåra kampen mot arbetslösheten och föreslår därför
att de småföretagsvänliga reglerna återinförs.
Vi finner det närmast absurt att regeringen -- efter att på
begäran av främst LO ha återställt de gamla krångliga
reglerna till minsta kommatecken -- nu i finansplanen
konstaterar att de ställer till problem för de mindre och
medelstora företagen och därför uppmanar
arbetsmarknadens parter att förhandlingsvägen förändra
dem. Tydligen har regeringen inte själv någon större tilltro
till att så kan ske eftersom en ny utredning om arbetsrätten
tillsätts.
Den fackliga vetorätten mot entreprenader och
möjligheten till blockad mot enmansföretag bör således
avskaffas. Detta föranleder förändringar i MBL.
Tiden för provanställning och visstidsanställning vid
arbetstoppar bör förlängas från 6 månader till 12 månader.
Det finns flera studier som påtalar att detta, särskilt i en
konjunkturuppgång, kan medverka till snabbare
sysselsättningsökning än en kort provanställningstid. Även
den betoning vi lägger på kunskaper som en viktig drivkraft
för tillväxt talar för en längre provanställningstid, eftersom
det tar tid för ett kunskapsföretag att avgöra om en nyanställd
medarbetare är rätt person med rätt kunskaper. Den av oss
föreslagna längre tiden för visstidsanställningar medför en
ökad flexibilitet inom näringslivet. Även de s.k.
turordningsreglerna bör ändras så att två personer kan
undantas.
6. Ny teknik, nya idéer, nya jobb
Ett klimat för idéer
En grundläggande faktor för näringslivets utveckling är att
svenska företag förmår stärka sin konkurrenskraft.
Förutsättningen för fler välbetalda jobb i Sverige är att det
finns tillräckligt många livskraftiga företag som kan mäta sig
med sina utländska konkurrenter. Dagens syn på länders
konkurrenskraft bygger på analyser av övergripande
förhållanden som bytesbalans, relativa lönenivåer och värdet
på valutan. När kronan sjunker stärks Sveriges
konkurrenskraft och om lönerna stiger försämras den. Ändå
har det i dessa båda fall inte skett någonting avgörande med
de svenska företagen. Den egentliga styrkan hos det svenska
näringslivet har överhuvudtaget inte påverkats. En debatt
som fokuserar sig på dessa övergripande makroekonomiska
förhållanden tenderar därför att missa de grundläggande
frågor som avgör ett lands eller ett företags konkurrenskraft.
Vad är det egentligen som gör att vissa företag i vissa
branscher har förmågan att leva och utvecklas i decennier, i
makroekonomiska med- som motvindar? Dessa företag har
en konkurrenskraft som inte bygger på förmånliga
växelkurser eller lönenivåer. Istället bygger den på deras
förmåga att ständigt genomföra förändringar. Små dagliga
förbättringar av produktionsteknik, marknadsföring eller
produktutveckling gör att de hela tiden ligger ett steg före.
Förbättringar som dessa kommer ofta till stånd i miljöer som
präglas av ett högt omvandlingstryck.
I en situation där det krävs att man kämpar lite för sin
överlevnad finns det ofta ett utrymme och en mottaglighet
för de nya revolutionerande idéerna. Det ligger något av en
paradox i att kortsiktiga förändringar av till exempel
makroekonomiska förhållanden, som på papperet stärker ett
företags konkurrenskraft, i själva verket tar bort det
omvandlingstryck som är grunden för den långsiktiga
konkurrenskraften. Ett exempel på detta är de svenska
stordevalveringarna på 1970- och 1980-talet. Företagen
kunde håva in stora vinster tack vare den svaga valutan, men
när lågkonjunkturen kom hade de inte hängt med i
utvecklingen och fick betala ett högt pris. För att vi ska
kunna upprätthålla en hög och stabil tillväxt gäller det att vi
värnar om ett företagsklimat som hela tiden stimulerar till
nytänkande.
Vad är det då för miljöer som skapar ett klimat av
nytänkande? En viktig trend är att även vid en globalisering
av ekonomin de lokala miljöerna blir allt viktigare. Med
framväxten av globala komponent-, varu- och
tjänstemarknader är det inte längre tillgången till de
traditionella produktionsfaktorerna som i första hand ger
konkurrenskraft. Istället är det teknik, kompetens och system
som är bundna till den lokala miljön och vilka inte alla har
tillgång till som är mest betydelsefullt. Förmågan att skapa
sådana lokala miljöer som präglas av dynamik och
förändring avgör ett lands möjligheter till framgång i den
internationella konkurrensen.
Miljökrav
Ett av de politikområden som kan bidra till att skapa ett
konstruktivt omvandlingstryck är miljöpolitiken. Historiskt
sett har en ambitiös miljöpolitik varit ett av de effektivaste
medlen för att stimulera teknikutvecklingen i Sverige.
Företags förmåga att klara av högt ställda miljökrav är
dessutom en viktig konkurrensfördel och kommer med all
sannolikhet att bli än viktigare. Det vore därför både kortsynt
och ett bevis på dålig insikt att försöka gynna svenskt
näringsliv genom att dra ner på ambitionerna inom
miljöpolitiken. Istället kan en framsynt politik på
miljöområdet starkt bidra till ett konkurrenskraftigt
näringsklimat. Ett område som bör prioriteras är
stimulerandet av teknikutveckling genom olika former av
produktnormer och märkningssystem.
Offentlig teknikupphandling
En av de faktorer som tillsammans med miljöpolitiken
brukar framhållas som viktig när det har gällt
teknikutveckling och nytänkande är offentlig
teknikupphandling. ASEA:s överföring av högspänd
likström, Ericssons AXE-system och snabbtåget X2000 är
alla resultatet av ett samspel mellan offentlig sektor och
näringslivet.
Beställarkompetensen är av avgörande betydelse vid
teknikupphandling. Det kan kräva samordning mellan flera
olika aktörer, särskilt när kommuner och landsting är
berörda. Det saknas idag en sammanhållen strategi för den
offentliga teknikupphandlingen, detta är en brist. Vi menar
att det är av stor vikt att det snabbt utformas en strategi för
hur offentlig teknikupphandling kan fås att spela en än större
roll för teknikutvecklingen.
Förmåga att omvandla idéer till jobb
Även om det är nog så viktigt så handlar Sveriges största
tillväxtproblem inte om oförmåga att producera idéer. Det
som har varit och är vår akilleshäl handlar om vår oförmåga
att omvandla idéerna till nya jobb och växande företag. Det
finns ett otal studier som alla på olika sätt beskriver Sveriges
oförmåga att ta vara på alla de forsknings- och
uppfinnarinsatser som görs. Sätten att komma åt detta
problem är givetvis flera, men det allra mest centrala är att
sätta företagandet i centrum. Klyftan mellan idé och
produktion måste överbryggas. Vi vill i detta sammanhang
påminna om den tidigare regeringens initiativ att inrätta t.ex.
teknikbrostiftelserna.
7. Små företag -- stor betydelse
Cirka 550 000 människor arbetar i företag med färre än 50
anställda. Redan idag har alltså dessa företag en mycket stor
betydelse för sysselsättningen och när det gäller att få fram
de nödvändiga nya jobben har de i än högre grad en
nyckelroll.
Men det finns också andra viktiga skäl till att de mindre
och medelstora företagen måste ges bättre villkor.
Innovationer och ny teknik utvecklas ofta i nya och mindre
företag. Småföretagen är nödvändiga för att skapa mångfald
och konkurrens, de sprider det ekonomiska inflytandet och
motverkar kartellbildningar och maktkoncentration.
Småföretagens närhet till kunderna gör marknadsekonomins
signalsystem effektivt och de har också en avgörande
regionalpolitisk betydelse.
Företagande förutsätter företagare
Småföretagare är ingen enhetlig grupp. Det är stora
skillnader när det gäller bakgrund, motiv och ambitioner, och
verksamheterna är också vitt skilda. För många är chansen
att tjäna pengar en drivkraft men sällan den enda och ofta
inte ens den viktigaste. Att efter sitt eget huvud kunna pröva
en idé är ett vanligt motiv, att göra det möjligt att stanna kvar
på den ort där man vill bo är ett annat. Ofta möter man ett
stort socialt ansvarskännande hos småföretagarna, man vill
t.ex. med sin rörelse slå vakt om den bygd där man verkar.
I det mindre företaget är det företagaren själv som är den
viktigaste resursen. När politiken utformas måste man därför
ta hänsyn till hur den påverkar inte bara företaget utan också
människorna bakom verksamheten. Det gäller t.ex. vid
utformningen av skattesystemet och i arbetet med att minska
byråkrati och krångel.
8. Folkpartiets ställningstagande till budgetpropositionen
Regeringen begär ett vittgående bemyndigande när det
gäller att hantera ägarfrågor i de statligt ägda företagen. I
fullmakten skall bland annat ingå att omstrukturera företag
och delta i nyemissioner. Vi anser för vår del att staten är
en olämplig ägare till företag som verkar på en marknad i
konkurrens med privata företag. Det kan förvisso finnas
särskilda skäl för ett statligt företagsägande i vissa fall, men
i allmänhet anser vi att företagen bör ha privata ägare. En
marknadsekonomi förutsätter privat ägande. Detta hänger
samman med den sammanblandning av roller som eljest
uppkommer. Statsmakterna bestämmer regler och villkor
inom vilka alla företag skall verka och bör då inte också vara
ägare till någon speciell aktör på en sådan marknad.
Den borgerliga regeringen genomförde därför ett antal
privatiseringar av statliga företag. Bland de mest
betydelsefulla kan nämnas Celsius, AssiDomän och
Procordia. En av effekterna har blivit en kraftig ökning av
det privata direktägandet av aktier, vilket har motverkat den
tidigare ständiga ökningen av det institutionella ägandet.
Regeringen motsätter sig s.k. ideologiskt grundande
privatiseringar och tycks främst se försäljning av statliga
företag som en källa till inkomster som skall användas för
nya arbetsmarknadspolitiska utgifter.
Vi delar inte denna uppfattning utan föreslår fortsatta
privatiseringar av statliga företag. Det praktiska
genomförandet i fråga om tidpunkt, omfattning, pris etc skall
anpassas till det enskilda fallet och aktuella förhållanden i
omvärlden, men det är vår bedömning att försäljningar på
ca 15 miljarder kronor bör kunna genomföras relativt snart.
Lämpliga objekt finns, alltifrån Nordbanken och AssiDomän
till det statligt ägda Kurortsverksamhet AB. Vi vill betona att
intäkterna inte bör användas för att finansiera nya utgifter
utan för att minska statens upplåning.
Regeringen föreslår en ny delegation för
investeringsfrämjande aktiviteter. Avsikten är att den
utomlands ska marknadsföra förutsättningarna för att
etablera företag i Sverige. Det är en angelägen uppgift som
dock bör klaras med en mindre omfattande ekonomisk
satsning än den föreslagna. Vår bedömning är att 15 miljoner
kronor är ett rimligt anslag för det första året. Också för den
fortsatta verksamheten bör anslaget begränsas i förhållande
till regeringens förslag. Vi återkommer till detta i samband
med det aviserade regeringsförslaget på turistområdet.
Den förra regeringens stora satsningar på nätverks- och
forskningssamarbete, främst teknikbrostiftelserna, spelar en
central roll för utvecklingsmöjligheterna i våra mindre och
medelstora företag. Det är bra att den nya regeringen
redovisar ett intresse för att fullfölja det arbetet men vi anser
att erfarenheterna av pågående projekt bör avvaktas innan
eventuella ytterligare insatser görs av det slag regeringen
föreslår görs. Vi är också tveksamma till att nu bygga upp
ytterligare en administrativ nivå. Vi avvisar därför det nya
anslaget -- Bidrag till tekniköverföring -- på 100 miljoner
kronor.
Med samma motivering -- de betydligt större satsningar
som den förra regeringen tog initiativ till -- säger vi nej till
de 60 miljoner som enligt regeringens förslag ska tillföras
NUTEK för kompetenscentra vid högskolorna samt 25
miljoner till ett program för verkstadsteknisk forskning.
Kvinnors företagande har under många år varit en
underskattad och förbisedd del av svenskt näringsliv. Den
förra regeringen uppmärksammade dock bristerna och beslöt
att införa ett statligt finansierat lån till företag som drivs av
kvinnor. Man använde sig av Industri- och
nyföretagarfonden och förde över 50 miljoner för detta syfte.
Lånen var avsedda att gälla mindre belopp, upp till 150 000
kronor.
Denna satsning har visat sig riktig. Under verksamhetens
första sex månader har beviljats ca 450 lån på totalt 40
miljoner kronor. Av detta beräknas ca 600 nya, permanenta
jobb ha tillkommit.
Industri- och nyföretagarfonden uppger att det krävs ca
200 miljoner för att behålla verksamheten på ungefär samma
nivå under budgetåret 95/96. Enligt vår uppfattning är det av
yttersta vikt att underlätta för kvinnor att starta företag. Vi
föreslår därför att anslaget utökas med 50 miljoner kronor.
De regionala utvecklingsfonderna har omvandlats till
ALMI Företagspartner AB, med ett centralt moderbolag och
dotterbolag i varje län. Bolagen ägs av staten -- som har
majoritet --, landsting, kommuner m.fl. Det är nu viktigt att
verksamheten får finna sina former och att ALMI utvecklas
i nära samverkan med det regionala näringslivet. Då kan
ALMI spela en viktig roll bl.a. när det gäller samordning av
statens insatser för nya och små företag. Vi vill understryka
att beslut måste fattas så nära företagen som möjligt, det vill
säga i de regionala bolagen.
Det är viktigt att dessa samtidigt tar till vara möjligheterna
att anlita kompetens utifrån, t.ex. de olika nyföretagarcentra
som byggts upp.
Skogsbruket är den enskilda näring som bidrar mest till
vårt välstånd. Nettoexportvärdet är väsentligt större än
verkstadsindustrins. Exportinkomsterna under 1994
beräknas bli ca 70 miljarder kronor. Den avverkade
skogsvolymen var ca 70 miljoner skogskubikmeter medan
tillväxten i våra skogar är ca 100 miljoner skogskubikmeter
per år. Det finns alltså en möjlighet att öka inkomsterna från
skogsbruket avsevärt genom ökad avverkning, förädling och
export. Den Svenska skogsindustrin planerar också för
närvarande att investera ca 12 miljarder kronor i
kapacitetshöjningar.
Den avreglering som genomfördes i och med
riksdagsbeslutet 1993 medför att skogsbrukaren har det fulla
ansvaret för att lagstiftningens miljö- och produktionsmål
nås men också friheten att välja metod att nå målen.
Därigenom tas den kunskap och det engagemang tillvara
som finns hos landets skogsbrukare. Storskaliga misstag
genom enkelriktade åtgärdskrav undviks.
Regeringen föreslår vidare att den maringeologiska
undersökningsverksamheten skall läggas ned. (Kostnaden
beräknas idag till 13 miljoner kr per år.)
Vi menar att detta förslag är olyckligt. Den
maringeologiska kartan utgör ett viktigt underlag för
biologiska inventeringar, vattenbruk, fiskerinäring, försvaret,
kabelförläggning m m. Avvecklas verksamheten kommer det
dessutom starkt att påverka Sveriges förutsättningar att
genomföra en bred och effektiv miljökontroll i enlighet med
de konventioner om havsmiljön som vårt land ställt sig
bakom. Vi föreslår därför att anslaget utökas med 10
miljoner kr. Återstående del av kostnaden menar vi bör
kunna klaras genom omprioritering inom anslaget.
Folkpartiet liberalerna deltog i den överenskommelse om
energipolitiken som träffades 1991. Överenskommelsen har
följts under den föregående mandatperioden och det är av
största vikt att utvecklingen och omställningen av våra
energisystem kan grundas på hållbara politiska beslut även
fortsättningsvis.
Riksdagen beslutade våren 1994 om en reformering av
elmarknaden i syfte att skapa förutsättningar för handel med
el i konkurrens. Reformen skulle träda i kraft den 1 januari
1995. Den nya riksdagsmajoriteten har dock rivit upp detta
beslut och så sent som i december 1994 beslutat skjuta upp
reformen med motivet att skapa möjligheter för
Energikommissionen att genomföra en bredare
konsekvensanalys av de nya reglerna för elmarknaden.
Folkpartiet liberalerna har protesterat mot denna
''återställare''. Vi anser att avregleringen bör genomföras i
enlighet med den tidigare regeringens förslag.
I avvaktan på resultat av Energikommissionens arbete
innehåller budgeten inga stora förändringar av tidigare
energipolitik. Vi anser att detta för närvarande är en rimlig
slutsats.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om småföretagens roll när det gäller
att skapa nya jobb,
2. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om att
AP-fonderna skall ges rätt att köpa aktier i småföretag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att rätt att kvitta underskott i
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst återinförs,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avskaffa den extra
skattebelastningen på vinstandelssystem,2
5. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lagen om
anställningsskydd och lagen om medbestämmande med flera
lagar att de lagar som gällde före den 1 januari 1995 åter blir
gällande,3
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa ett företagsklimat som
stimulerar nyföretagande,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ägarfrågorna i statliga företag,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om privatisering av statliga företag,
9. att riksdagen under anslaget Investeringsfrämjande (A 5,
bil. 13) anslår 82
500
000 kr mindre än vad regeringen har föreslagit eller således
15
000
000 kr,
10. att riksdagen under anslaget Bidrag till
tekniköverföring (A 4, bil. 13) anslår 100
000
000 kr mindre än vad regeringen har föreslagit eller således
0 kr,
11. att riksdagen under anslaget Teknisk forskning och
utveckling (F 1, bil. 13) anslår 85
000
000 kr mindre än vad regeringen har föreslagit (medel för
industrirelaterade kompetenscentra vid högskolan och
program för verkstadsteknisk forskning) eller således 986
465
000 kr,
12. att riksdagen under anslaget Främjande av kvinnors
företagande (A 3, bil. 13) anslår 50
000
000 kr utöver vad regeringen har föreslagit eller således
250
000
000 kr,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ALMI,
14. att riksdagen under anslaget C 10 Sveriges geologiska
undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m.
anslår 10
000
000 kr utöver vad regeringen har föreslagit eller således
201
400
000 kr,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avreglering av elmarknaden.
Stockholm den 25 januari 1995
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Eriksson (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anne Wibble (fp)
1 Yrkande 3 hänvisat till SkU.
2 Yrkande 4 hänvisat till SfU.
3 Yrkande 5 hänvisat till AU.