med anledning av prop. 1994/95:222 Ny ellagstiftning
Regeringen har överlämnat proposition om förslag till ny
ellagstiftning till riksdagen. Detta är det mest omfattande
förslaget till förändring av energipolitiken.
Detta förslag föregriper ett framtida energipolitiskt beslut
på ett mycket negativt sätt.
Omregleringen av elmarknaden kommer att försvåra
avvecklingen av kärnkraften.
Regeringen gav under hösten energikommissionen
tilläggsdirektiv i dess fortsatta arbete. Främst skulle
utrikeshandeln med el och glesbygdskonsumenternas
ställning grundligt undersökas.
Energikommissionen överlämnade sitt delbetänkande Ny
elmarknad, SOU 1995:14, där man då kartlagt de frågor som
regeringen begärt skulle belysas. Energikommissionen
lämnade inte något förslag som skulle trygga
glesbygdskonsumenternas ställning i den nya elmarknaden.
Förslaget till den nya reformerade elmarknaden grundar
sig på att marknaden idag inte skulle vara konkurrensutsatt.
Idag förhandlar alla stora elförbrukare med elproducenter för
att få konkurrenskraftiga elpriser. Det finns alltså redan en
konkurrens på elmarknaden. Regeringen konstaterar att i en
avreglerad elmarknad är det kraftproducenternas uppgift att
planera och utveckla elförsörjningen så att landets behov av
el tillgodoses.
Man lämnar nu alltså över ett så viktigt
samhällsplaneringsinstrument till marknaden, och samtidigt
skall kärnkraften avvecklas. Vi vet idag inte när kärnkraften
skall avvecklas. Detta kommer i en avreglerad elmarknad att
skapa stor osäkerhet och en mycket osäker grund för
framtida investeringsbeslut för elkraftproducenterna.
Dessutom visar studier från England att efter en avreglering
minskade företagens satsningar i forskning och utveckling.
Forskning och utveckling är alldeles självklara satsningar
som måste göras om vi skall klara omställningen av den
svenska elproduktionen.
I propositionen sägs vidare att det finns starka skäl för att
Vattenfall bör kvarstå i statlig ägo, eftersom Vattenfall AB
är en viktig tillgång om landets försörjningstrygghet skulle
hotas. Vi delar den uppfattningen men om Vattenfall då
skall ta ett ansvar för landets energiförsörjning är man
mycket nära den gamla affärsverksformen, och frågan om
Vattenfall som bolag bör definitivt prövas.
När det gäller utrikeshandeln med el har regeringen
föregripit energikommissionens arbete. Vid de nordiska
energiministrarnas möte 1994-11-29 var ministerrådet
överens om principerna för den nya elmarknaden flera
månader innan energikommissionen hade överlämnat sitt
delbetänkande. Dessutom föreslås i propositionen att en
särskild utredare skall tillkallas för att utarbeta förslag till
lagstiftning för kontroll av utrikeshandeln med el. Varför
besluta om avreglering om man måste utreda ytterligare?
De fördelar som i propositionen pekas på med en
integrerad nordisk elmarknad stämmer inte. Man talar om att
riskerna minskar för att vissa kraftföretag får en stark
ställning på de nationella marknaderna.
De två stora kraftproducenterna i Sverige -- Vattenfall och
Sydkraft -- är så stora att de kommer att fortsätta att
dominera de nationella elmarknaderna. Här är propositionen
motsägelsefull: först är det viktigt för framtida elförsörjning
att Vattenfall är stort, sedan vill man skapa en integrerad
nordisk marknad för att ingen skall bli dominerande
nationellt.
Glesbygdsel
Den största försämringen av en omreglerad elmarknad
kommer konsumenter i glesbygd att få uppleva.
I propositionen föreslås att nättaxan skall vara
avståndsoberoende samt att leveranskoncessionerna skall
förlängas att gälla i fem år. Om en avreglering av
elmarknaden kommer att vara positiv kan man fråga sig
varför man är tvungen att säkerställa koncessionstiden.
Regeringen föreslår även att man skall skapa stora
koncessionsområden med blandning av tätort och glesbygd
för att utjämna skillnader.
I propositionen konstateras att alla kommer att tjäna på att
elförsörjningen konkurrensutsätts men om regeringens
intentioner skall stämma kommer priset på el att variera.
Detta kommer att innebära att konsumenter i
glesbygdsområdena, där konsumtion av el inte är stor men
livsviktig, ganska snart kommer att betraktas som
olönsamma. Även om nättaxan blir avståndsoberoende så är
glesbygden för liten konsument för att kunna utnyttja
systemets stordriftsfördelar. Ett avreglerat system leder till
större skillnader mellan storkunder och vanliga
konsumenter. Resultat av detta kommer troligen att bli störst
i glesbygd.
I regeringens förslag kommer nättjänsterna och priset på
dessa att prövas. Men priset på el kan aldrig prövas.
I elsystemet finns problem med förluster. Ju längre el skall
transporteras desto större blir förlusten längs ledningen.
Om producenten skall kompenseras för detta innebär det
mycket högre elpriser för glesbygden.
Idag tillämpas i Norrland det koncessionstänkande som
regeringen föreslår. Trots detta varierar priset mycket mellan
olika områden. Regeringen tror att det förslag som man
redovisar skapar möjligheter mellan tätort och glesbygd. Om
detta skall fungera krävs definitivt att tätortskunderna får
betala för glesbygdskundernas långa avstånd. Teoretiskt går
det att redovisa problemen så förenklat men praktiskt är det
omöjligt att genomföra.
Regeringen talar även om att skapa en organiserad
handelsplats för el. En börs för handel med el är mycket svår
att konstruera därför att de som handlar med el har ingen
produktion utan förmedlar enbart leveranskontrakt.
Med en avreglering av elmarknaden frånhänder sig staten
styrmedlet över det för Sverige så viktiga instrumentet för
utveckling och tillväxt, nämligen tillgång till säker och billig
energi. Alla avregleringar har inneburit ökade kostnader
och minskad service för människor boende i glesbygd. En
avreglering av elen innebär att Sveriges riksdag inte längre
förfogar över besluten om energipolitiken. Detta är
katastrofalt inte minst med tanke på att kärnkraften skall
avvecklas.
Den nu föreslagna elreformen innebär stora förändringar i
elmarknadens funktion, vilka innehåller stor osäkerhet vilket
också uttrycks i propositionen. Det är svårt att förutse alla
de konsekvenser som följer av den föreslagna avregleringen.
Därför anser vi att propositionen bör avslås.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1994/95:222.
Stockholm den 14 juni 1995
Leif Marklund (s)
Carin Lundberg (s)
Bo Holmberg (s)
Berit Andnor (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Agneta Brendt (s)