För att utveckla nya företag krävs tillgång till riskkapital.
Detta gäller inte minst mindre och nystartade kooperativa
företag, som har större svårigheter än andra småföretag att
erhålla riskfinansiering. Nya innovativa projekt riskerar att
hamna i skymundan.
I regeringens proposition 1994/95:100 bilaga 13 i det
avsnitt som berör småföretagspolitiken finns flera viktiga
förslag som också skulle kunna utnyttjas för att främja
kooperativ utveckling genom ökad tillgång till riskkapital.
Regeringen bör i samband med att den föreslagna politiken
genomförs explicit fastställa ett antal riktlinjer som
underlättar riskfinansieringen av nya och mindre kooperativa
företag. Vi påminner i sammanhanget om att EU-traktatens
artikel 58 likställer den kooperativa företagsformen med
övriga företagsformer.
Från den 1 januari 1996 skall enligt propositionen
hanteringen av nyföretagarlånen decentraliseras till Almi:s
regionala bolag.
De regionala bolagen skall i sin tur anlita
nyföretagarcentra och andra privata organ för att bereda
ärenden om nyföretagarlånen.
I detta sammanhang vill vi peka på att man också bör
utnyttja de nyföretagscentra som går under namnet lokala
kooperativa utvecklingscentra, LKU, och som spelar en stor
roll för att utveckla nystartade och mindre kooperativa
företag.
För att de kooperativa företagen skall kunna utnyttja
lånemöjligheterna är det en grundläggande förutsättning att
nyföretagarlån också kan ges till ekonomiska föreningar, den
normala formen för kooperativt företagande. Gällande
lagstiftning bör ändras i detta avseende.
Även de medel som avser att främja kvinnligt företagande
och som också förvaltas av Almi:s regionala bolag skall
kunna användas för kooperativt företagande. Samverkan för
att bereda dessa löneärenden skall också ske med lokala
kooperativa utvecklingscentra.
Genom den föreslagna decentraliseringen av
verksamheten vad avser nyföretagarlån och lån till kvinnligt
företagande finns det all anledning att inom Almi:s regionala
bolag ha en särskilt avgränsad organisation som handhar
långivning till mindre kooperativa företag och kvinnligt
företagande. Genom att kunna förlita sig på en särskild
organisation skulle detta företagande ha en direkt kanal till
de finansieringsmöjligheter som står till förfogande.
På så sätt underlättar man för kooperativa företag och
kvinnliga företagare att ha en god överblick över de
stödformer som finns för småföretagen, något som efterlyses
i propositionen. Det finns i annat fall en stor risk för att denna
företagssektor inte kommer att kunna göra sig gällande.
I propositionen talas också om att regeringen under våren
1995 kommer att överväga ett så kallat riskkapitalavdrag,
dvs. att ge privatpersoner möjligheter att göra avdrag för
nyemitterade aktier i små och medelstora företag.
Genom detta förslag skapas möjligheter att mobilisera
lokalt och regionalt sparande för lokal utveckling. Den
lokala utvecklingen sker emellertid inte bara i aktiebolag
utan också i ekonomiska föreningar. Därför bör det finnas
möjligheter till riskkapitalavdrag även för investeringar i
kooperativa företag som är organiserade som ekonomiska
föreningar. Det bör omfatta såväl förlagsinsatser som
medlemsinsatser.
Det finns ett antal utländska modeller för denna typ av
riskfinansiering som är mycket intressanta att studera, inte
minst i Frankrike (exempelvis investeringsklubbar,
alternativa finansieringsinstitut m.m.) och Storbritannien
(trusts, investeringsbolag osv.).
Dessa erfarenheter visar på att det bör finnas möjligheter
för att bilda lokalt, i vissa fall nationellt, förankrade
institutioner som svarar för att förmedla sparande till
kooperativa eller andra småföretag inom regionen. Det är
varken nödvändigt eller önskvärt att gå via det traditionella
banksystemet.
Enligt propositionen finns det också anledning att
ompröva statens engagemang i Atle och Bure. Genom
förändringen skall de medel som görs tillgängliga användas
för att kunna erbjuda riskfinansiering till företag i tidiga
utvecklingsskeden. Detta är mycket önskvärt i den mån man
också tillgodoser det beslut som fattades av förra årets
riksdag, nämligen att medlen också används för investeringar
i nya kooperativa företag.
Enligt förslaget skall medlen förvaltas av Industri- och
nyföretagarfonden genom en särskild bolagsbildning. Inom
ramen för detta nya bolag bör man också inrätta ett särskilt
dotterbolag för riskfinansiering av nykooperativt
företagande.
I detta sammanhang vill vi också ta upp den
riskfinansiering som starta-eget-bidrag innebär och som
föreslås ökas enligt regeringens proposition 1994/95:100
bilaga 11.
Dessa bidrag kan komplettera den ovan nämnda
riskfinansieringen, vilket också framgår av texten i
propositionen. Också i detta fall talas om samverkan mellan
Almi:s regionala bolag och lokala nyföretagarcentra. Också
i detta fall är LKU-na en viktig partner.
Det är också glädjande att propositionen uttryckligen
nämner att starta-eget-bidragen kan användas som stöd till
bildande av kooperativa företag. Det bör vara en förebild för
alla andra existerande instrument för riskfinansiering av
småföretag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktlinjer för riskfinansiering för att
främja kooperativ utveckling och kvinnligt företagande.
Stockholm den 25 januari 1995
Ann-Kristine Johansson (s)
Marianne Carlström (s)
Christer Örnfjäder (s)
Nils-Erik Söderqvist (s)
Monica Green (s)