Bakgrund
Den svenska kontinentalsockeln
Svenskt kontinentalsockelområde eller den svenska ekonomiska zonen (EEZ) i Östersjön och Västerhavet omfattar ca 160 000 kvadratkilometer. Detta innebär att ca 30 % av Sveriges totala areal är täckt av hav. Drygt 1/10 av detta havsområde har undersökts med avseende på bottenbeskaffenheten. Återstoden, dvs. 85 %, utgör vad man skulle kunna kalla för de sista vita fläckarna på den svenska kartan. Förutom den svenska delen av Kattegatt, Öresund, sydkusten och norra Gotlandsområdet, som fram till och med 1994 undersökts och kartlagts av Sveriges geologiska undersökningar (SGU), är kunskapen om bottnarnas beskaffenhet mycket begränsad.
Den maringeologiska kartan är ett viktigt planeringsunderlag
Intresset för våra havsområdens nyttjande och skydd har ökat starkt sedan mitten av 1980-talet. Kravet på en mer planmässig samordning har alltmer accentuerats. Sedan 1 juli 1987 regleras den fysiska planeringen av svenskt havsområde enligt en ny plan- och bygglag (PBL) och en ny naturresurslag (NRL). Denna typ av kustplanering framhålls också i Agenda 21 (kapitel 17).
En av förutsättningarna för en god framtida planering är tillgången på underlagsmaterial som belyser bakgrundsförhållandena i våra havsområden. Ett av de viktigaste underlagen i detta sammanhang är, enligt den s.k. LINFO-kustutredningen, den av SGU producerade maringeologiska kartan som inte enbart belyser geologin utan också ger svar på frågor om de bottendynamiska förhållandena, vissa industrimineraltillgångar, möjligheter till recipientutnyttjande och miljöövervakning. Kartan utgör också ett väsentligt underlag för biologiska inventeringar, vattenbruk, fiskerinäring, försvaret, kabelläggning m.m.
Över hundra miljögifter och grundämnen
Väsentligt i dagens miljödebatt är också bottensedimentens betydelse som mottagare av föroreningar och den roll sedimenten har som potentiella föroreningskällor långt efter det att utsläppen upphört. Förekomsten och fördelningen i sedimenten av över hundra miljögifter och grundämnen undersöks numera inom ramen för det miljökemiska program som ingår i den maringeologiska kartläggningen vid SGU.
Sammanfattning och förslag
Regeringen föreslår i prop. 100 att den maringeologiska undersökningsverksamheten skall läggas ner. På detta sätt vill regeringen spara 13 000 000 kronor per år. Regeringen motiverar nedläggningen enligt följande:
Det huvudsakliga motivet med den maringeologiska verksamheten som i dag bedrivs är inventering av landets marina sand- och grusresurser. Miljö och fysisk planering är andra motiv för verksamheten. För att få utnyttja sådana förekomster krävs tillstånd, bl.a. enligt kontinentalsockellagstiftningen. Regeringen har av miljöskäl en mycket restriktiv hållning till denna typ av verksamhet. Inventeringsmotivet får därför betraktas som en ren kunskapsuppbyggnad utan direkt koppling till exploatering. Det kan vidare anses vara en uppgift för eventuella exploatörer att lokalisera och bedöma marina sandgrusförekomster för kommersiell utvinning.
Vänsterpartiet anser att detta är en mycket ofullständig beskrivning av den maringeologiska verksamheten och dess samhällsnytta.85 % av den svenska kontinentalsockeln är ännu ej kartlagda.Kunskap om havsbottnen är viktig för fysisk planering enligt PBL och NRL men även i Agendaarbetet (kapitel 17), fiskenäringen, kabeldragning, försvar m.m. Det miljökemiska programmet som är en del av den maringeologiska verksamheten vid SGU kartlägger förekomst och fördelning av mer än 100 miljögifter och grundämnen. Kunskap som är av avgörande betydelse för förståelsen av hur havsmiljön utvecklas och för att bedöma riskerna för att gifter lagrade i bottensedimenten åter kommer i omlopp.
Det måste anses som kvalificerad kapitalförstöring att lägga ned verksamheten, som under en relativt kort tid byggts upp i sin nuvarande form, däribland genom ett förmånligt inköp av undersökningsfartyget Ocean Surveyor. Det är Vänsterpartiets åsikt att Sverige, med sin extremt långa kust och mot bakgrund av inte minst Östersjöns miljömässigt utsatta läge, inte har råd att avhända sig den kunskap om landets kontinentalsockels geologiska och miljömässiga förhållanden, som den maringeologiska verksamheten vid SGU medför.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av fortsatt maringeologisk verksamhet,
2. att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning för budgetåret 1995/96 anvisar 13
000
000 kr över anslaget C 10 för fortsatt maringeologisk verksamhet enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om försäljning av det maringeologiska undersökningsfartyget.
Stockholm den 21 januari 1995 Lennart Beijer (v) Owe Hellberg (v) Jan Jennehag (v) Karl-Erik Persson (v) Hanna Zetterberg (v)