Sverige importerar varje år 90 miljoner kilo råkaffe. Kaffet
kan komma från länder där brott mot de mänskliga
rättigheterna förekommer och där producenterna av kaffet
lever under mycket svåra förhållanden. Av det pris som
konsumenterna betalar för kaffet går ungefär 3--5 procent till
de ursprungliga producenterna, lantarbetarna och
småbönderna. Många av dem lämnar landsbygden och söker
sig in till storstädernas slumområden för att ersättningen är
så låg att de inte kan överleva.
Förutom att produktionen ofta sker genom en hård
exploatering av människor så innebär den också en förödelse
av naturen. Försäljningen av bekämpningsmedel och andra
kemikalier har ökat kraftigt i dessa länder. Många av de
medel som används är sedan länge förbjudna i Sverige och
andra länder.
Denna schematiska beskrivning av förhållandena kring
kaffet är bara ett exempel på hur verkligheten bakom vår
import av produkter från tredje världens länder kan se ut.
Andra exempel på produkter kunde ha valts; bananer, te,
kakao eller textilier, för att nämna några.
Lösningen på problemet är inte att upphöra med importen.
Sådana krav ställs ibland i den allmänna debatten i olika
länder, och ibland i deras parlament. Frågor kring
importrestriktioner för produkter som framställs av
barnarbetare är ett sådant exempel. Det är viktigt att syna de
olika frågeställningarnas bärare av budskapet, så att
engagemanget inte står i strid med egna intressen. Det bästa
provet på konstruktivitet vore att söka vägar för att stimulera
social utveckling och bättre miljöanpassning i de
exporterande länderna. Även i i-länderna har utvecklingen
gått framåt genom gradvis förbättring av arbetsförhållanden
och sociala villkor i övrigt. En sådan utveckling försvåras
om exportmöjligheterna upphör. Ibland måste detta
påtryckningsmedel användas men det är inte regel i
umgänget mellan olika stater.
Ett sätt att bidra till en positiv utveckling är det som nu
kallas fair trade. I England visade en undersökning som
gjordes bland konsumenter att 84 procent vill ha varor från
tredje världen som ett resultat av ärlig handel med sunda
arbetsförhållanden och sund miljö. 74 procent var beredda
att betala mer för sådana varor. I flera länder såsom Holland,
Tyskland, Schweiz, Storbritannien och Sverige har särskilda
märkningssystem för fair trade tagits fram.
I Sverige finns det utrymme för betydligt fler varor av detta
slag. Många problem kan dock vara förknippade med
märkning av fair trade-produkter. Vilka kriterier skall man
utgå från och hur skall de viktas mot varandra? Hur ska
konsumenterna få insyn och kunna se att man verkligen lever
upp till de höga kraven?
Ett värdefullt bidrag för framtiden vore om man
analyserade erfarenheterna från de länder där man kommit
längre. Vilka problem har man stött på? Hur har man löst
dem? Det finns många exempel på att ökad
miljömedvetenhet lett till ökade miljökrav på produkter. I
dag inser de flesta seriösa aktörer att det inte finns någon
framtid för den som inte miljöanpassar sina varor. Social
medvetenhet kommer att leda till motsvarande utveckling.
Det ser vi redan nu i de starka reaktionerna mot barnarbete.
Ytterligare ett sätt att befrämja utvecklingen av fair trade är
att informera och upplysa konsumenterna om
produktionsvillkoren för olika produkter. Här skall aspekter
som etiskt och socialt ansvar för produktens framställande i
samband med import prioriteras. Riksdagen bör hos
regeringen begära en sådan studie och översikt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en analys av
utvecklingen av fair trade i andra länder i enlighet med vad
som anförts i motionen samt en studie av vad som är möjligt
att göra i Sverige för att befrämja fair trade.
Stockholm den 24 januari 1995
Ronny Olander (s)
Krister Örnfjäder (s)
Ingemar Josefsson (s)