Bakom den något oskyldiga rubriken ''Ny ellagstiftning'' ryms den utan tvekan största energipolitiska reformen under hela efterkrigstiden.
Bakgrund
I slutet på 80-talet gjordes en del stora förändringar vad gäller elmarknaden bl.a. bolagisering av Vattenfall. Det grundläggande skälet, som den dåvarande industriministern framhöll, var, att det var viktigt att vårt land var i takt med förändringarna i dåvarande EG. I linje med detta uttalade ett enhälligt näringsutskott våren 1992 vikten av att Sverige beaktade utvecklingen inom EG innan beslut fattades om förändring av svensk elmarknad. Sverige skulle eftersträva samtidighet var då näringsutskottets uppfattning.
Den allmänna meningen då var att en omfattande avreglering av elmarknaden på den europeiska kontinenten skulle ske.
Alla bedömare är nu överens om att denna förändring har avstannat. Endast ett av länderna i nuvarande EU, Storbritannien, har genomfört avreglering. Det finns i grunden avgörande meningsskiljaktigheter mellan de stora länderna inom EU. Flera av dem anser det vara ett nationellt intresse att med politiska medel kunna styra elmarknaden och inte överlåta dessa svåra problem till marknaden. Detta betyder att den kanske viktigaste utgångspunkten -- samtidighet -- i näringsutskottets uttalande våren 1992 för en förändring av reglerna för den svenska elmarknaden inte talar för avreglering.
Ellagstiftningsutredningen som lade fram ett delbetänkande i juli 1993 slog fast att det svenska elförsörjningssystemet fungerar betydligt bättre än hos de två länder, Norge och Storbritannien, där avreglering prövats.
En effektiv elförsörjning
I början av propositionen skriver regeringen: ''En långsiktig stabil och säker tillgång på el till internationellt konkurrenskraftiga priser är en viktig förutsättning för en positiv utveckling av näringslivet och samhällsekonomin.'' Enligt vår mening är det just detta som karakteriserar det nuvarande elförsörjningssystemet. Detta system har gett oss en hög teknisk nivå, stor leveranssäkerhet, internationellt sett låga priser samt ett rimligt system för taxesättning.
För den som vill förändra detta system är, enligt vår mening, bevisbördan stor. Det gäller att med säkerhet kunna visa att de föreslagna förändringarna ger samhällsekonomiska vinster.
De mer allmänna påståendena om marknadskrafternas, marknadsaktörernas och konkurrensens välsignelsebringande effekter på detta område är inte tillräckliga och dessutom är de lika obevisade nu som tidigare. Inte i något stycke har propositionen visat folkhushållets fördelar av avregleringsförslagen.
Tvärtom är propositionen fylld av osäkerhet som framgår av ordval som ''bedömer'', ''riskerar'', ''överenskommelser på marknaden'', ''inte är möjligt att med säkerhet avgöra'', ''osäkerheten om utvecklingen är större på lång sikt'', samt slutligen och i långa stycken avgörande för vårt ställningstagande ''Elreformen innebär genomgripande förändringar i elmarknadens funktion. Det ligger i sakens natur att konsekvenserna är svåra att förutse''.
Eftersom vi delar regeringens bedömning att ''En långsiktig stabil och säker tillgång på el till internationellt konkurrenskraftiga priser är en viktig förutsättning för en positiv utveckling av näringslivet och samhällsekonomin'' anser vi att propositionen skall avslås. Vårt land har inte råd med detta gigantiska experiment där ingen kan överblicka konsekvenserna.
Sverige har bland de lägsta elpriserna i världen. Detta har gett svensk industri en komparativ fördel. Stor osäkerhet råder om vilken effekt avregleringen ger på elpriset. Möjligen kommer den nuvarande överskottssituationen att leda till initialt fallande priser särskilt för storkonsumenterna, men internationella erfarenheter visar att priserna därefter, bl.a. när den vertikala integrationen fortsatt, åter ökar och då särskilt för hushållen och småföretagen. Dessutom tyder mycket på att prisutvecklingen kommer att fluktuera starkt över tiden vilket kommer att skapa osäkerhet för industrins investeringsplaner.
I propositionen sägs ''Genom att de legala monopolen för försäljning av el avvecklas skapas förutsättningar för ökad konkurrens mellan producenterna. Därigenom stärks konsumenternas ställning på marknaden.''
Mot detta kan med rätta två väsentliga invändningar resas.Konkurrens förutsätter ett stort antal aktörer, där ingen -- kund eller producent -- har en dominerande ställning.
Elproduktionsmarknaden är en utpräglad oligopolmarknad där de tre största producenterna står för 4/5 av den totala produktionen.
Koncentrationstendenserna fortsätter eftersom de stora kraftproducenterna köper upp bl.a. kommunala energiverk för att tillförsäkra sig marknad inför den annonserade avregleringen.Propositionen påstår att konsumenternas ställning kommer att stärkas. Detta är naturligtvis en definitionsfråga. Möjligen kommer de verkligt stora konsumenternas, i första hand de mycket stora företagens, ställning att stärkas. För små konsumenter, hushåll och småföretag, är vår övertygelse att situationen blir den motsatta. Dessutom kommer, som vi tidigare slagit fast, prisfluktuationerna enligt många bedömare att bli stora och därmed försvåra eller kanske t.o.m. omöjliggöra säkra långtidsbedömningar inför stora investeringsbeslut.
Investeringar
De nuvarande förhållandena på elmarknaden har uppmuntrat långsiktighet i investeringsplaneringen. Detta har lett till att en stor grad av förutsebarhet har rått. I det system som nu föreslås kommer verkliga skäl för långsiktiga investeringar att saknas. Hur detta skall lösas läggs i marknadens händer. Det energipolitiska beslut som riksdagen fattade för 15 år sedan gav klart besked. Kärnkraften skall avvecklas. En förutsättning för att kunna göra detta är att vi har alternativa energikällor.
Kärnkraften står i dag för omkring hälften av elproduktionen. För att klara avvecklingen behövs nya anläggningar. Dessa kräver stora investeringar som skall göras av aktörer som borde ha långsiktiga -- mycket långsiktiga -- perspektiv. Med propositionens förslag kommer marknadsmekanismerna att gynna det kortsiktiga perspektivet. Elpriset kommer att bestämmas efter en marginalkostnadsprincip. Enheter med låg rörlig kostnad, dvs. där den stora investeringen redan är gjord, kommer att gynnas. Kärnkraften har exakt dessa karaktäristika -- stor investering redan gjord och låg marginalkostnad. Det kommer alltså att bli dessa anläggningar som vinner på en avreglering.
Glesbygden
I propositionen sägs att frågan om glesbygdsproblemen har lösts. Vi delar inte denna uppfattning. Om regeringens grundläggande påstående att konkurrensen skall leda till lägre kostnader stämmer tyder allt, även regeringens reservationer, på att marknadsinflytandet kommer att leda till stora skillnader i det totala priset för nyttigheten el beroende på var i landet man bor. Detta gäller i första hand småförbrukare, hushåll och små företag. Det avreglerade systemet kommer med all sannolikhet att leda till än större skillnader mellan storkunder och vanliga konsumenter. Resultatet av detta kommer troligen att bli störst i glesbygd.
Kommunerna
För vissa kommuner innebär propositionens förslag bland annat: Kommuner som både producerar och distribuerar el tvingas, även om man av ideologiska eller andra skäl inte önskar det, att bolagisera endera distributionen eller produktionen. Detta krav ställs samtidigt som allt fler ifrågasätter den kommunala bolagiseringsiver som gått över landet.
Förslaget i propositionen beträffande skydd för vissa fjärrvärme- och naturgasenheter innebär att en övergång från exempelvis fjärrvärme till elvärme skall kunna förbjudas under tre år.
Att övergångstiden är satt till tre år beror, enligt propositionen, på att fjärrvärmens konkurrenskraft stärks ''i takt med att bl.a. kapitalkostnaderna minskar''.
Den enda rimliga slutsatsen av detta resonemang är att man inte räknar med att en kommande utbyggnad av fjärrvärmenäten kommer att bli aktuell. En ytterligare svaghet i förslaget i denna del är ''att tillkommande abonnenter inte omfattas av förbudet''.
Utrikeshandel med el
Även i detta avsnitt av propositionen pekar regeringen på en mängd osäkerhetsfaktorer. Bland annat sägs det att utvecklingen på den europeiska elmarknaden för närvarande är svåröverskådlig. Det råder stor osäkerhet om vilka förutsättningar som kommer att gälla för utrikeshandeln med el inom EU under de kommande åren.
För att närmare belysa dessa och andra oklarheter/osäkerheter när det gäller utrikeshandeln med el anmäls i propositionen att en särskild utredare kommer att tillkallas.
Regeringen anser att särskild koncession för export/import av el bör övervägas. Redan nu är dock regeringen beredd att slå fast, att det bör finnas presumtion för att koncession skall beviljas.
Trots alla de osäkerheter regeringen själv pekar på, trots alla motsägelsefulla ställningstaganden, föreslår regeringen alltså en avreglering.
Nordisk elmarknad
Ett bärande argument för att en elavreglering i Sverige är nödvändig är, enligt propositionen, upprättande av en nordisk elmarknad. Svagheten i resonemanget och ihåligheten i argumentet är uppenbart eftersom ''nordisk elmarknad'' i sig innebär att Danmark skall vara med. Danmark har inte några aktuella planer alls på att i denna fråga följa Sverige utan anser i stället, i likhet med vad näringsutskottet ansåg 1993, att en samordning och samtidighet med övriga länder inom EU är viktig och det enda naturliga.
Slutsatser
Sverige står inför en omställning av energisystemet som inget annat land genomfört. Vi har ambitionen att detta skall ske med bibehållen god leveranssäkerhet och till konkurrenskraftiga priser. Det skall ske i ordnade former och inte i panik. Dessutom anser vi att det är rimligt att skillnaderna i pris för nyttigheten el inte blir för stora mellan olika delar av vårt land. Alla dessa problem sammantaget kommer genom förslagen i propositionen att överlämnas till marknaden. En marknad vars största och enda drivkraft är att tjäna pengar. Vår övertygelse är att marknadsaktörerna kommer att hitta modeller för att höja elpriserna för de små konsumenterna -- småföretagen, hushållen och konsumenterna i glesbygd.
Sammantaget leder detta oss till att propositionen bör avslås.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:222 Ny ellagstiftning.
Stockholm den 14 juni 1995 Arne Kjörnsberg (s) Christina Zedell (s) Bengt Kronblad (s) Rune Berglund (s) Sigrid Bolkéus (s)