Krisen i svensk ekonomi och djupgående förändringar av
teknik, konkurrensvillkor m m har påvisat nödvändigheten
av en omfattande förnyelse av svenska företag. Den
småföretagarpolitik som har bedrivits under de senaste
årtiondena har inte skapat några incitament till att etablera
sig som företagare i Sverige. Höga räntor och höga skatter
har också gjort att det inte har varit lönsamt för företagaren
att utöka sin verksamhet. Detta har lett till att svenska
uppfinnare med nyuppfunna produkter sålt sina patent till
utländska företag. Tillverkningen av nyuppfunna produkter
har således ofta hamnat i utlandet och har därför inte kommit
Sverige till godo i form av nya arbetstillfällen.
En hårdare internationell konkurrens kräver en ständig och
mer effektiv produkt- och teknikförnyelse. Att livstiden på
marknaden för många produkter blivit allt kortare verkar i
samma riktning. Detta talar för att svenskt näringsliv
kommer att behöva åstadkomma en klart större volym nya
produkter och dessutom innovera egen och av andra
utvecklad ny teknik tätare.
Enligt internationella jämförelser är svenskt näringsliv inte
särskilt långt framme vad gäller hög utbildningsnivå. Detta
talar knappast för att landet i mitten av 1990-talet är utrustat
med en modern produktionsapparat inriktad på relativt
komplexa eller på annat sätt avancerade produkter. Många
anser att det finns ett av krisen eller låg soliditet uppdämt
förnyelsebehov.
För att tillräckligt många mindre företag skall kunna bildas
eller vidareutvecklas på basis av innovationer måste
volymen nya produkter och ny produktionsteknik bli
väsentligt större än under tidigare decennier. Det får
konsekvenser för behovet av finansiering av uppfinningar,
innovationer i företagen samt av snabb expansion av
innovationsföretag. Det får också betydelse för behovet av
rådgivning kring immaterialrättsligt skydd av nya
uppfinningar samt för hur enskilda eller småföretag skall
kunna skydda sig mot patentintrång o.d.
Trots en serie förbättringar under senare år är det s.k.
innovationsklimatet inte tillfredsställande. Stiftelsen
Innovationscentrum har av Riksdagen bildats för att
åstadkomma finansiering av uppfinningar och startskedet av
nya innovationsföretag. Kapitalet på 500 miljoner kronor
skall med övervikt under de första fem åren spenderas under
en tioårsperiod. Detta tillskott betyder emellertid enbart en
kompensation för det belopp NUTEK gått miste om efter
neddragningarna under 1990-talet. För NUTEKs del uppges
budgeten för tidig finansiering röra sig om en eller några
tiotals miljoner kronor. Alltså behövs ordentliga tillskott för
att inte unika svenska uppfinningar lämpliga för tillverkning
i Sverige skall fortsätta att exploateras utomlands.
Ett sätt att åstadkomma ett brett och djupt tillskott av
finansieringsmedlen till uppfinningar är att låta de
framgångsrika uppfinnarna få bättre möjligheter att
återinvestera royaltymedlen i vidareutveckling eller
nyutveckling. Den modell för detta som använts utomlands
är att göra royaltyinkomster helt, eller under en inledande fas
skattefria. En sådan modell föreslogs också av
Innovationsutredningen (SOU 1993:84). Med en skattefri
period på fem år skulle mer royaltyinkomster återföras till
Sverige och avtalen med licenstagare bli gjorda för att få en
stor initiell delbetalning. Båda förändringarna skulle
underlätta för svenska uppfinnare att dels acceptera
uppgörelser med svenska småföretag, dels bli en attraktiv
partner i den efterföljande utvecklingen av nya generationer
av en uppfunnen produkt.
Riskfinansiering har i väl utvecklade marknadsekonomier
fått sina särskilda företagsformer. Den mest kända av dessa
är den amerikanska s.k. venture capitalfonden en
företagsform som nu finns i Europa och som i grunden liknar
kommanditbolaget. I Sverige har ännu ingen företagsform
fått en legal och skattemässig utformning som underlättat
etablering av venture capitalföretag. Tvärtom innebär
anpassningen till EU-reglerna för finansföretag att venture
capitalverksamhet som bedrivits i aktiebolagsform inte kan
ge lån till minoritetsägda företag sedan 1994. Medan andra
industriländer och en rad asiatiska tillväxtekonomier
genomfört ambitiösa program för att underlätta framväxten
av en dynamisk marknad för direkta och indirekta satsningar
av privatpersoner i nya innovationsföretag har alltså Sverige
snarast försämrat dessa förutsättningar. Höstens
skatteåterställare har inneburit en ytterligare försvagning av
villkoren på den privata marknaden för kaptial för
exploatering av innovationer.
Genom ett privat initiativ och efter tillstånd från
Finansinspektionen bildades under 1994 en privat
marknadsplats för innovationsföretag. Denna opereras nu i
en svensk miljö för riskfinansiering som har generellt
gynnsamma villkor och som ständigt varit utsatt för särregler
och statliga åtgärder. Det är angeläget att inte ett sådant
initiativ riskeras av nya reformer som åsidosätter rimliga
krav på konkurrensneutralitet mellan olika former av
riskfinansiering.
Efter ett par års drift ändras på nytt arbetsfördelningen
mellan de statliga organen för riskfinansiering, d.v.s. dels
mellan Industri- och Nyföretagarfonden och Almi
Företagspartner dels mellan Almi Företagspartner och
NUTEK. År 1994 gavs vidare specialdestinerade medel på
800 miljoner kronor till länsstyrelserna.
Arbetsfördelningen mellan statliga organ har blivit så
rörig, så föränderlig och med en så sinsemellan ogenomtänkt
resursfördelning att de riskerar att skapa fler problem än de
löser. De små och medelstora företagen hittar inte rätt i
systemet längre. De privata källorna till riskkapital som
minskar eller kompletterar behoven av statliga insatser är
små och får verka i, för verksamheten mindre effektiva
former. Ett för svensk företagsförnyelse avgörande område
kan alltså antas vara fyllt med ofullkomligheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam
utredning om problemen med volym, form och inriktning för
finansiering av uppfinningar, innovationer och expansion av
innovationsföretag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tydlighet och stabilitet i
organisation och arbetsfördelning inom de organ som syftar
till att stödja innovationsverksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konkurrensneutralitet mellan
privata och offentliga aktörer.
Stockholm den 24 januari 1995
Bengt Harding Olson (fp)
Inga Berggren (m)
Marianne Andersson (c)
Kenth Skårvik (fp)
Michael Stjernström (kds)
Sten Svensson (m)
Rune Backlund (c)