Elmarknadsreformens ikraftträdande
Riksdagen beslöt våren 1994 att elmarknadsreformen skulle träda i kraft den 1 januari 1995. Reformen avsåg att stärka elkundernas ställning genom fri konkurrens mellan producenterna av elektrisk kraft. Syftet var att därigenom skapa förutsättningar för ett mer rationellt resursutnyttjande och att tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser.
Inledningsvis bedrevs arbetet med elmarknadsreformen under bred parlamentarisk enighet. Socialdemokraterna medverkade i hög grad genom att bolagisera Vattenfall och tillsätta ellagsutredningen. Våren 1994 upphörde enigheten när socialdemokraterna, trots ett gediget beredningsförfarande, motsatte sig det slutliga riksdagsbeslutet. Efter valet beslöt riksdagen -- endast tolv dagar före reformens ikraftträdande -- att uppskjuta den på obestämd tid.
Detta beslut var olyckligt av flera skäl. Att uppskjuta en mycket omfattande reform som alla berörda aktörer är inställda på skapar förvirring och en lång rad praktiska problem. Det står i bjärt kontrast mot de krav på långsiktighet och fasta spelregler, som t.o.m. den nuvarande regeringen stundtals betonar vikten av. Förseningen av reformen har vidare inneburit att rationaliseringsvinsterna i produktions- och distributionsled hittills har uteblivit.
Regeringens agerande i elmarknadsfrågan påminner om veckopolitik. Av energikommissionens betänkande framgår mycket tydligt att de farhågor som ''officiellt'' föranledde uppskovet var obefogade. De förslag som framlagts av kommissionen, och nu föranlett proposition, innebär visserligen en del klargöranden och förtydliganden men har till ingen del en sådan dignitet att det motiverat den ettåriga förseningen.
Det avgörande är emellertid att elmarknadens aktörer nu äntligen kan ges besked om framtiden och att ytterligare samhällsekonomiska kostnader inte uppstår till följd av ytterligare tidsutdräkt.
Moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna kan mot denna bakgrund i huvudsak ställa sig bakom regeringens proposition.
Utrikeshandeln
En internationaliserad elmarknad innebär stora fördelar. Genom sammankoppling av olika nationella system kan de samlade produktionsresurserna utnyttjas effektivare och de nationella behoven av reservkapacitet reduceras. Detta är inte minst påtagligt i Norden där produktionen genom olika kraftslag i olika länder kompletterar varandra. En integrerad nordisk elmarknad är bra för miljön genom att utsläppen av växthusgaser och svavel kan minskas.
Staten har det yttersta ansvaret för den nationella försörjningstryggheten. I den nya ellagstiftningen kommer detta till uttryck dels genom att regeringen skall pröva nya utlandsförbindelser genom ett koncessionsförfarande, dels genom en generell anmälningsplikt för långsiktiga kontrakt som ingås över gränserna.
Enligt vår uppfattning har staten därmed tillförsäkrat sig det inflytande över utrikeshandeln med el som erfordras, en bedömning som f.ö. styrks av energikommissionens överväganden. Det finns därför inga skäl -- varken på kort eller lång sikt -- att överväga införande av en särskild koncession för export och import av el. Inte heller är det nödvändigt att i framtiden tillkommande utlandsförbindelser ägs och förvaltas av staten.
Vad slutligen gäller koncessionsförfarandet för utlandsförbindelser så fanns i det vilande lagförslaget inga andra riktlinjer än de som gäller för alla nätkoncessioner, nämligen att de får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt. Energikommissionen föreslog här att lagtexten borde återspegla de bedömningskriterier som fanns angivna i förarbetena. Vi delar den uppfattningen men anser propositionens lagtekniska utformning mindre lämplig. 2 § 2 mom lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar bör i stället ges den utformning som föreslagits av energikommissionen.
Energikommissionen föreslog att 2 § 2 mom första stycket skulle lyda:
''Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt. Vid meddelande av nätkoncession som avser utlandsförbindelse skall dessutom särskilt beaktas förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning''
Propositionens förslag till nytt fjärde stycke 2 § 2 mom bör således utgå.
Billig mätteknik
Det är av stor vikt att även små elkunder ges möjlighet att delta i en öppen handel med el i syfte att dra nytta av fördelarna på en konkurrensutsatt marknad. Det är bra att detta uppmärksammas i propositionen. Enligt propositionen skall elmätaren och dess kringutrustning för insamling av mätdata, samt kostnaden för installation, debiteras kunden. Tolkningen av detta måste göras snäv för att inte hindren skall bli för stora för små elkunder att dra nytta av den fria elhandeln.
Vi noterar att regeringen avser att uppdra åt NUTEK och Svenska Kraftnät att ge förslag till åtgärder för att få fram billig mätteknik. Det är enligt vår mening viktigt att detta uppdrag fullföljs.
Marknadsplats
Det är viktigt att utrednings- och utvecklingsarbetet fortsätter när det gäller frågan om skapandet av en elbörs. Svenska Kraftnät har som systemansvarig myndighet en central roll i elsystemet.
Vi anser att det är utomordentligt viktigt att regelsystemet på detta område ges karaktären av ett ramverk. Detaljregler bör i största möjliga mån undvikas. Det är samtidigt av stor vikt att en god kompetens byggs upp hos den myndighet som skall utöva tillsyn över elhandeln.
Enligt vår mening saknas dock skäl för att staten skall ange att huvudmannaskapet för en elbörs skall ligga hos Svenska Kraftnät.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koncessioner för export och import av el samt utlandsförbindelser,
2. att riksdagen antar den utformning av 2 § 2 mom. lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar enligt vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en elbörs.
Stockholm den 14 juni 1995 Per Westerberg (m) Mikael Odenberg (m) Christer Eirefelt (fp) Torsten Gavelin (fp)