Bilismen är ett av dagens och framtidens allra största
miljöhot. Bilismen framstår alltmer som den största enskilda
föroreningskällan, och den står i flera fall ensam för
majoriteten av de totala utsläppen. Av de årliga
koldioxidutsläppen på ungefär 60 miljoner ton står bilismen
för i runda tal 40 miljoner ton. Vad gäller
kväveoxidutsläppen står transporter och arbetsmaskiner för
mer än tre fjärdedelar av de totala utsläppen.
I de nationella miljömålen har bland annat slagits fast att
koldioxidutsläppen skall minska efter sekelskiftet, vilket inte
kommer att kunna infrias utan ytterligare åtgärder.
Regeringens skrivelse Miljön -- vårt gemensamma ansvar
slår fast att ''Ytterligare åtgärder behöver därför vidtas såväl
vad gäller transportsystemets struktur samt för att få fram
nya fordon och drivmedel som ger låga utsläpp.'' Inte heller
kväveoxidsmålet, på en 30- procentig minskning mellan år
1980 och 1995, kommer att uppnås -- införandet av
katalysatorer har uppvägts av ett ökat antal
fordonskilometrar. Riktvärdet för kväveoxider för år 2000
uppnås inte heller på nationell nivå utan vidare åtgärder.
Mot bakgrund av den alarmerande miljösituationen, där
relativt lågt satta miljömål inte uppnås och effekter på miljö,
hälsa och klimat fortsätter att förvärras, är det dags att införa
ny och miljövänligare teknik för bilismen. På sikt kan det
vara bilismens räddning -- om vi fortsätter i de gamla
hjulspåren återstår till slut ingen annan möjlighet än ett
förbud mot privatbilism!
Vätgas är det renaste av alla brännbara bränslen, och ett
mycket attraktivt drivmedel för personbilar. Utsläppen består
nästan uteslutande av ren vattenånga, med små mängder
kväveoxider som begränsas genom låga
förbränningstemperaturer och katalysatorer. Att övergå till
vätgasdrift är relativt enkelt, eftersom befintlig motorteknik
kan användas -- en stor fördel gentemot till exempel elbilen.
Saab har visat upp vätgasbilsprototyper, liksom många andra
biltillverkare, ex Mercedes. Volvos projektbil ECC kan
drivas både på el och via en gasturbin. Gasturbinen är
bränsleflexibel, och kan därmed drivas på flera olika
bränslesorter, varav vätgas är en möjlighet.
Vätgas är inte någon egentlig energiform, utan en
energibärare. Det innebär att det måste tillföras energi för att
producera vätgas, på samma sätt som energi måste tillföras
för att producera elektricitet. Dess totala miljöeffekter beror
därmed på tillverkningssättet.
Vätgas tillverkas genom spjälkning av vattenmolekyler,
och tillverkningen kan med fördel drivas av solenergi. Det
gör att alla u-världens kustländer med mycket sol kan
producera vätgas, få exportinkomster och förse i-världen
med ett rent drivmedel -- men i-världen kan också själva
producera sin vätgas. I Sverige har Welgasprojektet (Wind-
electricity-gas) visat hur vindkraftsel via elektrolys ger
vätgas och därmed kan driva både bil och en del av hushållet.
Den ojämna fördelningen av olja har varit en klart
destabiliserande faktor, som orsakat många inbördeskrig,
krig mellan stater och andra konflikter. En övergång till
vätgas blir stabiliserande, eftersom tillgången inte är
begränsad på samma sätt. Sverige bör engagera sig i ett
samarbete med ett eller flera u-länder kring
vätgasproduktion, vilket exempelvis Tyskland gjort sen flera
år tillbaka.
Vätgasen måste hanteras med omsorg, då den är explosiv.
Medelst lagring i metallhybrider kommer man till rätta med
säkerhetsproblemen i fordonet, men arbete återstår att göra
bland annat vad gäller själva tankningsmomentet. För att
vätgas ska bli ett attraktivt alternativ för bilisten i gemen,
måste också tillgängligheten byggas ut kraftigt. Det kräver
betydande forsknings- och utvecklingsresurser, men
möjligheterna att bli ledande inom detta framtidsområde är
så goda att investeringen kan bli mycket lönsam för svenskt
näringsliv -- förutom de stora miljövinsterna, som är helt i
linje med riksdagens miljömål. Staten bör bland annat
genom utvecklingsbidragen ge tydliga signaler till
bilindustrin om vilken utveckling vi förväntar oss framöver.
Anslag bör finnas för vätgasproduktion och distribution.
Vätgas bör helt slippa bränslebeskattning, och bilar drivna
på vätgas ska ligga i miljöklass 1, med åtföljande accisrabatt.
Svensk bilindustri kan på ett par år ta fram vätgasbilar för
försäljning, medan det tar betydligt längre tid att införa den
nödvändiga infrastrukturen för produktion och distribution.
Därför bör staten redan nu aktivt verka för spridningen av
vätgastekniken för personbilar och nyttofordon, genom
skatteavdrag enligt ovan och genom stöd till vätgasprojekt,
inte minst inom kollektivtrafiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stimulans av forskning och
utveckling rörande fordon drivna på vätgas, främst avseende
produktion och distribution av vätgas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om initierandet av ett eller flera
samarbetsprojekt med u-länder rörande vätgas,
3. att riksdagen beslutar att vätgasdrivna fordon skall
placeras i miljöklass 1, med åtföljande accisrabatt,1
4. att riksdagen beslutar att vätgas skall placeras i bränslets
miljöklass 1, med åtföljande skattereducering.1
Stockholm den 23 januari 1995
Eva Goe s (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Ronny Korsberg (mp)