För att kunna leva upp till de tämligen beskedliga miljömål
som riksdagen antagit, måste bilismen av idag omprövas.
Vägtrafiken står för en mycket stor del av transportsektorns
totala utsläpp, exempelvis 75% av koldioxidutsläppen och
73% av flyktiga kolväten.
Sverige har närmare fyra miljoner personbilar och
därutöver ett stort antal lastbilar, bussar, motorcyklar,
mopeder och arbetsredskap. Så gott som samtliga av dessa
drivs idag på fossila bränslen, vilket inte är långsiktigt
hållbart. Rio-konferensens stipulerande av en hållbar
utveckling kräver att vi successivt lämnar de fossila
bränslena bakom oss. Ett av flera intressanta alternativ är det
eldrivna fordonet. I världen finns idag ungefär en miljon
eldrivna fordon, varav ca 650 000 för materialhantering och
ca 250 000 för fritidssysselsättning (golfbilar och liknande).
I Sverige finns ca 10 000 eldrivna truckar, medan antalet
eldrivna personbilar är helt försumbart.
I Kalifornien och åtskilliga andra amerikanska delstater
måste alla biltillverkare som säljer mer än 35 000 nya bilar
per år i staten, sälja minst 2% med nollutsläpp, så kallade
ZEV (Zero Emission Vehicles). Kraven, som i praktiken
innebär elbilar, skärps år för år och innefattar längre fram
alla biltillverkare oavsett försäljningssiffror. De som inte når
upp till den angivna kvoten tvingas till dryga böter.
Åtskilliga franska städer har förbjudit all innerstadstrafik
som inte sker med elbil, för att minska de lokala
luftföroreningarna. Franska staten har tillsammans med de
två stora biltillverkarna Renault och Peugeot-Citroe n (PSA)
startat ett projekt som gör att elbilen inte blir dyrare för
konsumenten än motsvarande bensindrivna bil. 15 000
elbilar räknar enbart Renault med att sälja årligen.
Elbilen har många fördelar framför den konventionellt
drivna bilen. Utsläppen från elbilen är obefintliga, och med
en ren elproduktion blir också de totala utsläppen mycket
låga. Eftersom en mycket stor del av biltrafiken sker i
innerstaden finns det dessutom ett särskilt värde i att minska
utsläppen direkt från fordonet. Vidare är det naturligtvis
lättare att rena en stor energianläggning än hundratusentals
små förbränningsmotorer. Elbilen är mycket tyst, och
därmed kan man komma till rätta med bilismens
bullerproblem. Den är därtill billigare i underhåll och har
längre livslängd än den bensin- eller dieseldrivna
motsvarigheten, p.g.a. ett betydligt lägre antal rörliga delar.
Slutligen är den rena driftskostnaden mindre än en tiondel av
den konventionella bilens, då elbilen förbrukar ström för i
genomsnitt 60 öre per mil.
Nackdelarna har traditionellt varit ett högt inköpspris,
dålig räckvidd och en låg topphastighet. Tack vare initiativ
som de ovan nämnda har elbilsutvecklingen gått framåt mer
de senaste fem åren än under de tidigare hundra. Prestanda
blir nu alltmer adekvata -- räckvidder på upp till femton mil
och toppfarter på över 100 km/h är standard på flera
kommersiellt tillgängliga bilar. Laddningen tar kortare tid än
förut och system för snabbladdning tas fram. Batterierna har
blivit åtskilligt effektivare än de var för bara några år sedan
och de miljöfarliga bly- och nickel-kadmium-batterierna är
på väg ut. Som ett komplement till elbilen utvecklas alltfler
elhybridbilar. Dessa drivs vanligen av en elektrisk motor,
men har en hjälpmotor som kan kopplas in när elmotorn
laddats ur. I vissa fall används hjälpmotorn för hård
acceleration, i andra fall finns endast en bensindriven
kupévärmare vilket i många länder räcker för att fordonet inte
ska klassificeras som ett renodlat elfordon. Hybriden har
vanligen en bättre räckvidd än elbilen, men betingar ett högre
pris och är något mindre miljövänlig.
Utvecklingen i Sverige har gått trögt. Inga projekt
motsvarande det franska (citerat ovan) har initierats, trots
våra miljömål. Inte heller finns det någon lagstiftning som
ens avlägset påminner om Kaliforniens Clean Air Act.
Tvärtom har staten hittills snarare stjälpt än hjälpt den
svenska elbilsmarknaden. Pionjärerna Clean Air Transport i
Göteborg fick ett stort pris från Los Angeles för sitt
elbilsprojekt, och lockade åtskilliga andra finansiärer.
Projektet fick ändå läggas ner, när serieproduktion var
mycket nära, eftersom svenska staten inte visade något
intresse. Detta trots att projektet kunde ha gett åtskilliga
arbetstillfällen i krisdrabbade Uddevalla, och gett Sverige
ledningen på en snabbt växande marknad. Att CAT inte
beviljades stöd är speciellt anmärkningsvärt när såväl Volvo
som Saab fick stöd i miljardklassen för fabriker för
konventionell biltillverkning -- fabriker som de snabbt lade
ner och behöll pengarna för försäljningen av lokaler, etc.
1993 såldes närmare 100 elbilar i Sverige, medan
försäljningen 1994 sjönk till ungefär en femtedel, trots att
flera nya intressanta produkter kom på marknaden. Då det
var lågkonjunktur båda åren kan inte skulden läggas på de
dåliga tiderna, utan måste hamna hos statsmakten. Tidigt
1994 startade Nutek ett stort och mycket omskrivet
elbilskonsortium, för att samordna upphandlingen av elbilar.
Den gemensamma upphandlingen skulle, var det tänkt, ge
bättre bilar med bättre garantier till ett lägre pris. Det skulle
också ge elbilsförsäljningen en skjuts framåt, men resultatet
har hittills blivit det rakt motsatta. Spekulanter på elbilar
avvaktar konsortiets framförhandlade resultat, då en
personbil och en lätt lastbil/minibuss kommer att utses. Den
som sedan väljer att köpa dessa får förutom det
framförhandlade priset och garantierna en rabatt från Nutek
på 15 000 kronor för personbilen och 30 000 kronor för den
större bilen. Den som väljer en annan elbil får inte någon
sådan rabatt. Under våren 1995 kommer konsortiet att kora
sina ''vinnare'', men de vinnande bilarna finns på marknaden
tidigast maj 1996, förmodligen minst ett år senare. Mycket
talar för att elbilsmarknaden fram tills dess i stort sett står
still, och att flera elbilstillverkare och -försäljare tvingas
upphöra med sin verksamhet.
Nutek har budgeterat för en försäljning genom konsortiet
på 500 personbilar och 500 lätta lastbilar/minibussar, men
idag har endast tecknats optioner på knappt 180 personbilar
och 60 lätta lastbilar/minibussar. Det står dessutom
spekulanterna fritt att när som helst tacka nej till elbilsköpet,
vilket gör att den slutliga försäljningen genom konsortiet
förmodligen blir än lägre -- även om möjligheten också finns
att ''hoppa på'' erbjudandet utan att ha deltagit i konsortiet.
Det senare är dock ett dumt tillvägagångssätt, eftersom man
därmed inte får möjligheten att påverka valet av produkt,
varför antalet tillkommande order förmodligen blir litet. Mot
den bakgrunden vore det rimligt om Nutek gav ovan nämnda
rabatter till alla köpare av elbilar, så länge de anslagna
medlen räcker. Med nuvarande försäljning räcker de mycket
långt.
Hittills har elbilen gynnats statligt endast genom att den
befriats från accis, vilket i snitt innebär en mindre kostnad
på 6 000 kronor. Elbilen bör gynnas ytterligare, bland annat
genom momsbefrielse. Det gynnar framför allt
privatkonsumenten, men också företagarna som inte kan
''lyfta'' hela momsbeloppet. Tjäntebilsförmånen måste ses
över av många anledningar, vilket vi återkommer till i en
särskild motion, och i översynen bör ingå att studera hur
elbilen kan gynnas.
Vidare bör en miljöklass 0 eller 1/2 införas, för elbilar eller
el- och elhybridbilar. I relevanta lagtexter måste begreppet
elbil införas och förklaras -- de kommuner som idag
exempelvis upplåter gratis parkering för elbilar kan formellt
inte göra så eftersom lagtexten inte känner begreppet
''elbil''. En generös tolkning som gör att också elhybridbilar
kan räknas in är att föredra.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att den med
utgångspunkt i de i motionen anförda exemplen från
Frankrike och Kalifornien finner vägar att gynna
elbilen,1
2. att riksdagen beslutar införa begreppet elbil i relevant
lagtext, med innebörden ''fordon som huvudsakligen
framförs medelst elektriskt driven motor'',1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöklassning av elbilar,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tjänstebilförmånen och
elbilar,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfördelning av NUTEK:s bidrag
till elbilsköpare,
6. att riksdagen beslutar momsbefria fordon med tre eller
flera hjul som huvudsakligen drivs medelst el.2
Stockholm den 23 januari 1995
Eva Goe s (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
1 Yrkandena 1-3 hänvisade till TU.
2 Yrkandena 4 och 6 hänvisade till SkU.