I nedanstående motion föreslår vi att regeringen ges
uppdraget att utreda hur principen om ett solidariskt
försäkringsväsende ska behållas och förstärkas när bland
annat gentekniken ger ökad kunskap om risker hos olika
människor. Försäkringsfrågornas internationella karaktär
ställer samtidigt krav på att frågorna väcks inom EU.
Varje form av försäkring till liv eller egendom bygger på
grundtanken om riskdelning. Principen ''en för alla -- alla för
en'' har varit vägledande när olika försäkringssystem byggts
upp.
Ändå finns i olika privata försäkringssystem allt mer av
differentiering så att den försäkringstagare som löper hög
risk tvingas till högre premier eller t o m i vissa fall inte ens
har rätt att teckna en försäkring. Differentieringen finns
sedan länge på trafikområdet, där ungdomar betalar högre
premier än äldre försäkringstagare, helnyktra förare kan få
rabatt på premien etc. Grundprincipen ''en för alla -- alla för
en'' gäller inte heller alltid vid egendomsförsäkring. Den
som bor i områden utsatta för större risk för inbrott eller
annan förstörelse än andra kan tvingas att betala en högre
premie.
Denna differentiering återfinns också i samband med
pensions-och livförsäkringar. För att få teckna en
livförsäkring måste du försäkra försäkringsbolaget om att du
är frisk. När en kvinna tecknar en privat pensionsförsäkring
måste hon betala en högre premie än en man i samma ålder.
Detta beror självfallet på det väl kända faktum att
risken/chansen att en kvinna blir äldre än en man är stor.
Särskilt allvarligt är att t ex skolförsäkringar inte gäller på
lika villkor för alla barn. Ett barn med cystisk fibros, astma
eller diabetes får sällan ut ersättning vid skada.
Försäkringsbolagen hävdar att risken för att barnet ska
drabbas av en olyckshändelse är större än för barn i gemen.
Så ställs barn med de största behoven av försäkringsskydd
utanför flera av de privata försäkringarna.
I dagens Sverige med ett väl utbyggt offentligt
försäkringsskydd, som finansieras solidariskt och omfattar
alla är differentieringen av försäkringarna allvarlig -- och
direkt stötande när det som avser pensionsförsäkringar
subventioneras kraftigt av skattebetalarna -- men inte lika
dramatisk som om den enskildes trygghet enbart var
beroende av privata försäkringar.
Det finns dock utvecklingstendenser som gör att samhället
måste se med stort allvar på den ökande differentieringen av
försäkringsväsendet:
I takt med det mycket framgångsrika arbetet att knäcka
människans genetiska kod i det s k HUGO-projektet ökar
möjligheterna att upptäcka människors risker att få olika
sjukdomar. Det gör det också möjligt att grovt bedöma en
enskild människas livslängd. Modern forskning bedömer att
det finns cirka 5.000 ärftliga sjukdomar. Många visar sig
först sent i livet. Däribland finns Alzheimers sjukdom och
Parkinssons sjukdom. Försäkringsbolagen har redan nu
börjat intressera sig för gentekniken, som kan bidra till bättre
riskbedömningar.
Det finns all anledning att bejaka de positiva tillskott till
människans kunskap som en avancerad genteknik kan ge,
men det är samtidigt angeläget att samhället i tid analyserar
om kunskapen i sig kan bära frö till ökade orättvisor och
skaffar sig instrument för att möta dem. De tendenser som
hittills visats inom försäkringsväsendet nationellt och
internationellt visar på stora risker för ökade orättvisor, där
den som har en positiv prognos på olika områden kan skapa
sig ett gott försäkringsskydd, men den som inte har samma
goda förutsättningar kan råka allvarligt illa ut.
Risken att de svenska försäkringsbolagen tvingas anpassa
sig till en ökad internationell differentiering förstärks av den
fria rörligheten för tjänster inom EU.
Om inte gemensamma regelverk skapas för
försäkringsväsendet finns det därmed än större risk att
försäkringsbolagen med eller mot sin vilja tvingas till ökad
selektering och minskad solidaritet i försäkringssystemen.
Utvecklingen av försäkringsbranschen sätter ytterligare de
offentliga försäkringarnas roll i fokus. De svenska
socialförsäkringarna är nu föremål för översyn. Starka
krafter agerar för att stora delar av de offentliga
försäkringarna ska föras över till privata och frivilliga
försäkringar. Svårigheterna att i ett selekterat
försäkringssystem bygga in grundprincipen om det
solidariska ansvaret bör vägas in vid en slutlig utformning
av de svenska socialförsäkringarna.
Samtidigt är det angeläget att regeringen redan nu
tillsammans med försäkringsbranschen analyserar
konsekvenserna av den ökade kunskap om människan som
gentekniken ger och nationellt och internationellt tar
erforderliga initiativ för att bevara och förstärka
grundprincipen ''en för alla -- alla för en'' också i de privata
försäkringarna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försäkringssystemets
grundprincip om gemensam finansiering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av
försäkringsväsendet inom EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att konsekvenserna av ökad
riskdifferentiering bör beaktas vid sjuk- och
arbetsskadeberedningens analys av det framtida offentliga
försäkringsväsendet.1
Stockholm den 20 januari 1995
Inger Lundberg (s)
Berit Löfstedt (s)
Mariann Ytterberg (s)