med anledning av prop. 1994/95:222 Ny ellagstiftning
Våren 1994 beslutade riksdagen om reformering av
elmarknaden (prop. 1993/94:162). Det var ett
majoritetsbeslut som kritiserades hårt av både
socialdemokrater och vänsterpartister.
En tid efter riksdagsvalet, i oktober 1994, beslöt riksdagen
att skjuta upp elmarknadsreformens ikraftträdande. Detta för
att ge Energikommissionen möjlighet att närmare analysera
bl.a. reformens påverkan på kommande energiomställning,
de alternativa energislagens möjligheter, små konsumenters
och producenters möjlighet samt elpriset för glesbygden.
Hela förslaget till reformerad elmarknad stod nu under
diskussion. Våren 1994, innan beslutet togs i riksdagen, hade
nämligen ett antal ledande socialdemokrater, några numera
statsråd i sittande regering, ifrågasatt reformen i sin helhet.
Kritiken handlade framför allt om varför man skulle ändra i
ett system som redan var säkert och effektivt. Varför behöver
man reformera ett system som i internationell jämförelse har
mycket låga elpriser, både vad gäller hushåll och industri?
Dessa socialdemokratiska kritiker ansåg dessutom att en
reformerad ''fri elmarknad'' skulle omöjliggöra
kärnkraftsavvecklingen och kraftigt höja elpriset för hushåll
och industri på landsbygden.
Det är med anledning av denna historia förvånande att den
socialdemokratiska regeringen lägger ett förslag, som i stort
är identiskt med det förslag den borgerliga majoriteten
genomtrumfade våren 1994.
Regeringen anser nu att ett antal skäl talar för att Sverige
behöver en ny ellagstiftning, som skall träda i kraft den 1
januari 1996. Dessa skäl skulle bl.a. vara:
1. att nuvarande ellagstiftning (sedan 1902) inte är
utformad med hänsyn till dagens mer konkurrensinriktade
situation,
2. att dagens elmarknad är ett mellanting mellan den
organisation av elförsörjningen som rådde för några
årtionden sedan och den vilande lagstiftningens
konkurrensutsatta elmarknad, och att detta mellanläge
innebär att de stora kraftbolagen kan agera relativt fritt i
skydd av lagens monopolrättigheter, utan den motvikt som
konsumenternas inflytande genom konkurrens på en
marknad innebär, samt 3.
att Norge har en omreglerad marknad sedan 1991 och
att Finland genomför liknande förändring juli 1995. För att
uppnå ömsesidighet med grannländerna samt utveckla det
nordiska elsamarbetet bör Sverige nu följa efter.
De här framförda skälen är viktiga också för
Vänsterpartiet. Det behövs enligt vår uppfattning en
ellagstiftning som dels ger en långsiktig stabil och säker
tillgång på el till internationellt konkurrenskraftiga priser,
dels underlättar energiomställningen och uppmuntrar
investeringar i ny miljövänlig energiproduktion och
dessutom ger elkonsumenter på landsbygden samma
möjligheter som konsumenter i tätort. Den nya
ellagstiftningen får ej heller vara ett hinder för ett utvecklat
nordiskt samarbete.
Modifierat förslag
Vänsterpartiet anser att förslaget till ny ellag är alltför
långtgående. Det kan låta bra med total frihet för
konsumenter att välja distributör. Denna frihet finns
emellertid endast i teorin. Små elkonsumenter kommer
knappast att kunna utnyttja denna frihet. Kostnaden för
mätinstrument omöjliggör annan distributör. Risken är
uppenbar att förslaget till reformerad elmarknad endast
gynnar stora industriföretag och andra större
sammanslutningar. Och om dessa (industrier och
bostadsföretag) skulle utnyttja möjligheten att köpa billigare
el hos annan distributör än nuvarande
leveranskoncessionshavare, skulle detta i sin tur hota att slå
sönder nuvarande distributionsområde, till men för övriga
konsumenter.
Vänsterpartiet förordar därför en mer anpassad
reformering av ellagen. Handel med el i konkurrens skall
endast ske med råkraft mellan producenter och distributörer
/leveranskoncessionshavare.
På en utvecklad nordisk marknad kommer detta att
innebära en effektiv handel med el, som kommer alla
konsumenter inom distributionsområdet till del. Man kan
med den reformerade lagstiftningen anta att det blir likvärdig
prissättning över hela landet och relativt snabbt i hela
Norden.
Med Vänsterpartiets modifierade förslag till ellagstiftning
uppnås de fördelar som regeringen eftersträvar samtidigt
som riskerna för små- och glesbygdskunder minimeras.
Vänsterpartiets förslag ger också möjligheter att under
kontrollerade former följa elmarknadens utveckling med de
nya förutsättningarna. Utifrån detta modifierade förslag kan
man i framtiden eventuellt gå vidare till ett system med
fördjupad konkurrens.
För att ett sådant system skall vara praktiskt tillgängligt för
alla konsumenter, måste det ske en utveckling av bl.a.
mätutrustningar till mycket låga kostnader.
Vänsterpartiets modifierade förslag till elmarknadsreform
påverkar givetvis regler och lagtext på ett stort antal
områden.
Till propositionen i övrigt vill Vänsterpartiet anföra
följande:
4.4 Investeringar i ny kraftproduktion
Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att ''om en
säker grund skall kunna skapas för företagens
investeringsbeslut måste frågan om formerna och tidpunkten
för en kärnkraftsavveckling klarläggas''. Det hade enligt
Vänsterpartiets uppfattning varit positivt om ett förslag till
avvecklingsplan funnits med redan i denna proposition om
ny ellagstiftning. Det är viktigt och bra att regeringen
markerar de förväntningar som här finns på
Energikommissionen.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att Vattenfall
AB bör kvarstå i statlig ägo. Det är också självklart att
Vattenfall AB följer ägarens intentioner i energipolitiken och
därmed står långt framme i frontlinjen vad gäller satsningar
på energieffektivisering och utveckling av alternativ
elproduktion.
5.3 Reglering av utrikeshandel med el
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att ''det på
sikt kan bli nödvändigt med en reglering av utrikeshandeln,
bl.a. för att klara försörjningstryggheten''. Vänsterpartiet
anser att det skall finnas en anmälningsskyldighet för
långsiktiga kontrakt. Likaså delar vi uppfattningen att
utlandsförbindelserna skall ägas och förvaltas av staten
genom Affärsverket svenska kraftnät.
5.4 En integrerad nordisk elmarknad
Vänsterpartiet delar regeringens bedömning av betydelsen
av en nordisk elmarknad. Distributionsföretag i Sverige,
Norge, Finland och på sikt kanske också Danmark kan då
köpa el av producenter i hela Norden. På en sådan marknad
kan de samlade produktionsresurserna utnyttjas effektivare.
6.1 Konsumentintresset stärks 6.2
Trygghet för små konsumenter och för småskalig
produktion
En direkt följd av Vänsterpartiets modifierade förslag till
ellagstiftning är att systemet med leveranskoncession
bibehålls.
Regeringen är själv osäker på prisutvecklingen för hushåll
och företag på glesbygden. Man talar i detta sammanhang
om ''rimliga'' nättariffer.
Med Vänsterpartiets modifierade förslag blir det lättare att
försvara glesbygdsintresset.
6.3 Konsumenter i glesbygd
Det är viktigt att glesbygdskonsumenterna erbjuds goda
villkor. Regeringens intentioner att utjämna kostnaderna
mellan tätorts- och glesbygdskunder är positiv. Med
Vänsterpartiets förslag underlättas detta arbete.
7.1 Tillfälligt skydd för vissa fjärrvärme- och
naturgasverksamheter
Regeringen vill under en övergångstid på 3 år förbjuda en
övergång från fjärrvärme eller uppvärmning med naturgas
till elvärme. Vänsterpartiet anser att uppvärmning av
byggnader med el skall åläggas permanent förbud. De
byggnader som redan idag uppvärms med el måste på sikt
åtgärdas.
7.2 Den småskaliga elproduktionen
Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att innehavare
till produktionsanläggningar som kan leverera en effekt om
högst 1 500 kW inte skall betala annan del av nättariffen än
engångsavgift för anslutning, avgift för mätare samt årlig
avgift för mätning och rapportering.
Vänsterpartiet delar dock inte bedömningen att småskalig
elproduktion bör tillförsäkras ''rimliga'' ekonomiska villkor.
Detta är en alltför passiv målsättning. De ekonomiska
villkoren bör vara ''goda''. Detta är nödvändigt för att
intensifiera en utveckling av miljövänlig elproduktion.
9.3 Produktion av el i nätverksamhet m.m.
Regeringens förslag att produktion och handel med el inte
får bedrivas tillsammans med nätverksamhet skapar onödig
byråkrati både i den centrala organisationen (NUTEK) och i
distributionsföretagen.
Vänsterpartiet anser i likhet med Kommunförbundet och
Energidistributörerna (REL) att ekonomisk särredovisning
ger en tillräcklig kontroll och att nätföretagen därför bör
undantas från detta krav.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om en modifierad ny ellagstiftning
där handel med el i konkurrens endast skall ske med råkraft
mellan producenter och distributörer/leveranskoncessions
havare enligt vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för
kärnkraften,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens fortsatta ägande av
Vattenfall AB,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anmälningsskyldighet för
långsiktiga utrikeskontrakt,
5. att riksdagen, vid bifall till yrkande 1, beslutar att behålla
systemet med leveranskoncession enligt vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen beslutar om förbud för elvärme i nya
byggnader,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om goda ekonomiska villkor för
småskalig elproduktion,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om risken för onödig byråkrati vid
skapandet av särskild juridisk person för nätverksamheten
och att ekonomisk särredovisning är tillräcklig.
Stockholm den 12 juni 1995
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Lennart Beijer (v)