Kunskaps- och teknikförmedling till små och medelstora företag
I likhet med andra länder har Sverige byggt upp en
organisation för kunskapsuppbyggnad och kunskaps- och
teknikförmedling som i hög grad varit styrd utifrån de
producerande organens utbud. Ett dylikt system fungerar väl
för sådana företag som antingen kan hålla sig med egna
specialister för kunskaps- och tekniksökning eller som
åtminstone kan nås av passiv information om vad som finns
tillgängligt. Därmed handikappas små och medelstora
företag, vars företagsledande personal är liten och ofta hårt
engagerad i andra uppgifter.
Sedan början av 1980-talet finns vissa förebilder i utlandet
som visar att efterfrågestyrd kunskaps- och
teknikförmedling fungerar långt effektivare. I den tyska
delstaten Baden-Wurtenberg med tio miljoner invånare finns
en stiftelse, Steinbeisstiftelsen, som för närvarande har
20 000 företagsinitierade samarbetsprojekt mellan företag
och olika kunskaps- och teknikkällor, t.ex. inom universitet,
högskolor och forskningsinstitut. Företagen betalar där för
utförda insatser vilket garanterar att insatserna blir
kvalificerade och att tillräckliga ansträngningar görs av
stiftelsens personal för att hitta den rätta kompetensen bland
dessa källor. Genom att projekten är initierade och bekostade
av företagen överbryggas dessutom den bristande
överensstämmelse som ofta råder mellan en regions
företagsbas och dess, ofta offentliga, källor till kunskaps-
och teknikförnyelse.
Ett specialiserat förmedlingsorgan av denna typ kan ställa
sig neutralt till vilken av flera tänkbara källor som bäst
tillgodoser enskilda företags behov. Det innebär att
företagets behov blir styrande för vilken kompetens- eller
teknikkälla som används. Steinbeisstiftelsen arbetar med en
liten central enhet och med en stor bas i ett antal lokala
förmedlingscentra. Detta nätverk är specialiserat på att
identifiera var kunskaps- och tekniksystemets producerande
experter finns. Ett liknande svenskt mellanhandsorgan skulle
med hjälp av modern informationsteknik kunna nå en
mycket hög effektivitet. Sedan Sverige blivit medlem i EU
skulle det också finnas en möjlighet att bygga ett svenskt
system så att sökandet ej inskränktes till svenska källor.
Betydelsen av mellanhandsorgan av denna typ kan väntas
stiga när Sverige efterhand utvecklas vidare mot ett
avancerat kunskaps- och informationssamhälle.
I Sverige är resurserna på detta område splittrade och en
del av dem finns i organ som är verksamma både som
informationsförmedlare och som producenter. Detta är en
modell som inte fungerat väl. Mellanhandsrollen måste
renodlas. I synnerhet i ett system där företagen själva,
åtminstone på sikt, betalar för hela insatsen kommer eljest
organets tjänster inte att anlitas.
NUTEK har sådana uppgifter att det skulle kunna bli den
centrala noden i nätverket av förmedlingscentra. Andra
offentliga organ som kan ingå som förmedlingscentra är de
sju teknikbrostiftelser som startats på universitetsorterna. I
övrigt bör nya förmedlingscentra byggas kring de högskolor
som är mest specialiserade på teknik och ekonomi och som
därför kan väntas ha en god bas för kunskaps- och
teknikspridning till regionens små och medelstora företag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett mellanhandsorgan för information
till de mindre företagen om tänkbara källor för kunskap och
teknik.
Stockholm den 24 januari 1995
Inga Berggren (m)
Marianne Andersson (c)
Bengt Harding Olson (fp)
Michael Stjernström (kds)
Sten Svensson (m)
Rune Backlund (c)
Kenth Skårvik (fp)