Statens kostnader för bankkrisen är enligt
Bankstödsnämnden 65 miljarder kronor. De banker som
huvudsakligen fått stöd är Nordbanken, Gota Bank och
Sparbanken. Gota Banks affärer var så usla att banken
övertogs av staten och den ingår nu i Nordbanken. Delar av
de 65 miljarderna kommer att kunna återvinnas eftersom de
två avknoppade fastighetsbolagen Retrieva och Securum kan
sälja av sitt gigantiska fastighetsbestånd allteftersom
konjunkturen hämtar sig inom fastighetssektorn.
Till den summa som direkt betalats ut måste läggas de
ökade kostnader som alla låntagare och de minskade intäkter
som alla sparare fått vidkännas på grund av ett alltför stort
räntegap. Oberoende bedömare anger summan till ungefär
lika stor som stödet -- alltså 65 miljarder kronor.
I en motion ''om bankkrisen och bankakuten''
(1992/1993) från Vänsterpartiet ställde vi, medan
bankkrisen var som värst, upp ett antal hårda krav som vi
ansåg borde verkställas. Bl.a. var det självklart att i
möjligaste mån kräva återbetalning av stödet, men dessutom
krävde vi att bankerna inte skulle få möjlighet att öka sitt
räntegap utan bankernas tillfrisknande skulle i stället få gå
något mera långsamt. Tyvärr blev inte våra krav
tillgodosedda utan bankerna kunde öka sitt räntegap och sina
avgifter så gott som ohämmat.
Överhettningen under 80-talet och bankernas huvudlösa
agerande skapade redan då en hel del problem då hyrorna
gick i höjden, speciellt på kontorsfastigheter.
Byggvarukostnaderna steg dessutom snabbt. När sedan
bankkrisen bröt ut gjorde de höga räntorna att efterfrågan på
konsumtionsvaror minskade och investeringarna
försvårades.
Hur skall återbetalningen ske?
Genom de garantier som staten var tvingad att ge för att
hålla bankerna under armarna kan inte en återbetalning
endast beröra de banker som har fått direkt penningstöd. Det
måste även gälla banker som Handelsbanken och SE-
banken.
Som sagts ovan anser oberoende bedömare att bankerna
tjänat 65 miljarder kronor på ökade räntemarginaler.
Vänsterpartiet anser att en återföring av 1--3 miljarder
kronor av dessa vinster kan göras under det närmaste
budgetåret. Regeringen bör komma med förslag.
Dessutom bör en utredning göras för att se om man kan
förhindra bankerna att trolla bort sina vinster genom
förlustavdrag på sina dåliga fastighetsaffärer. Regeringen bör
tillsätta en sådan utredning.
Öka konkurrensen
När nu staten ofrivilligt har ökat sitt bankinnehav bör man
också använda sig av detta redskap. Vi har svårt att förstå
varför regeringen är en så passiv ägare av Nordbanken. Här
finns goda möjligheter att genom Nordbankens styrelse sätta
igång ett räntekrig genom att sänka utlåningsräntan med 1
till 2 procent.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur stor
del som kan inbetalas till statskassan av de vinster bankerna
haft genom statens garanti,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning om bankernas
förlustavdrag på fastigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användandet av Nordbanken i
konkurrenshöjande syfte.
Stockholm den 24 januari 1995
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Lennart Beijer (v)
Per Rosengren (v)