Regeringen tillsatte i december 1994 en särskild utredning
för att undersöka om den kooperativa företagsformen
missgynnas. Bakgrunden till detta är att det visat sig att bl.a.
forskning och utbildning (finns få resurser till forskning om
kooperation) på handelshögskolorna ägnas ytterst lite åt den
kooperativa företagsformen. Detta framkom också i
Nykooperativa företagsutredningen, Villkor för kooperativt
nyföretagande, 1991.
Den nykooperativa utvecklingen i Sverige har sedan slutet
av 1980-talet exploderat. I sin rapport F1993:23,
Utvärdering av stödet till lokala kooperativa
utvecklingscentra, redovisar RSV följande:
LKUna (Lokala Kooperativa Utvecklingscentra) bidrar till
att skapa arbetstillfällen, ofta i glesbygd. En försiktig
beräkning för 1992 visar att LKU varit med om att starta 300
nya kooperativa företag. Dessa ger i sin tur åtminstone 1300
arbetstillfällen, varav en del nyskapande.
Vidare: Många av de arbetstillfällen som LKU bidrar till
att skapa är sådana som troligen inte skulle ha kommit till
stånd i andra företagsformer.
Rapporter från kooperativa rådgivare runt om i landet säger
att de flesta som tar initiativ till, och startar, kooperativa
företag är kvinnor samt att man når grupper som är icke-
traditionella företagare. Detta noteras också av RSV:
''Kunderna är i mycket stor utsträckning kvinnor. I vissa fall
upp till 90 procent.''
De resurser som går till stöd till Nykooperation är
kostnadseffektiva. RSV:
Kostnaden per arbetstillfälle som LKU varit med om att
skapa uppgår till 11.000 kronor, vilket tyder på en
tillfredsställande kostnadseffektivitet generellt sett... Utan att
någon jämförelse görs vill RSV nämna att
Arbetsmarknadsstyrelsen i sin årsredovisning för 1991/92
redovisar verkets totala kostnader, exkl. kontant stöd, per
sökande som fått arbete. Kostnaden uppgick till 72.450
kronor.
Ett riktat stöd till kvinnor i Nykooperation ger stora
möjligheter att skapa nya arbetsmöjligheter. Av totala antalet
kvinnor på arbetsmarknaden finns en stor andel inom
offentlig sektor. Också kvinnor i arbetslöshet söker sig i
första hand till välfärdstjänstesektor och omsorg, sektorer
som idag inte väntas expandera.
Idag finns cirka 4.000 kooperativ inom välfärdssektorn.
Under perioden 1988--1993 har det startats 640 st som är
registrerade som ekonomiska föreningar. Att ge en rättvis
statistisk bild är svårt eftersom kooperativ också kan vara
registrerade som aktiebolag, ideella föreningar och
handelsbolag. Det handlar om föräldra- och
personalkooperativa daghem, skolor, äldreomsorg, vård
(t.ex. psykvård, mödravård, sjukgymnastik, tandvård) och
omsorgskooperativ. Internationell forskning visar att en väl
utvecklad civilitet, människors förmåga till samverkan, varit
grunden för att utveckla en stark ekonomi. I de regioner där
man satsat på lokal samverkan (i förekommande fall
kooperativ) har ett starkt regionalt näringsliv blivit följden.
Regioner som kan nämnas är Mondragon i Baskien, Spanien
och regionen Emilien, Italien, där många företag som
vanligtvis är privata drivs i kooperativ form -- banker,
försäkringsbolag, högteknologiska företag, etc.
Kooperativen utgör med andra ord ett viktigt inslag i den
nya näringspolitiken i Sverige, där man förenar det
traditionella företagandet med omsorgstänkandet. Men det
finns ytterligare en vinst med dessa kooperativ. De skapar
också den omsorg som är nödvändig för att andra kvinnor
skall kunna komma ut i aktivt förvärvsarbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnors kooperativa företagande,
2. att riksdagen beslutar att av stödet till nyföretagande får
1
000
000 kr disponeras för särskilt stöd till kvinnors kooperativa
företagande.
Stockholm den 21 januari 1995
Ronny Korsberg (mp)
Ewa Larsson (mp)
Eva Goe s (mp)