Sedan flera decennier har det svenska näringslivet saknat
de förutsättningar som krävs för att det skall kunna
expandera och skapa nya arbetstillfällen. Mellan 1970 och
1991 föll Sverige från tredje till fjortonde plats i statistiken
över OECD:s rikaste länder och har i dag passerats av
Storbritannien.
Sedan 1970 har antalet människor i det privata näringslivet
minskat med 500.000. Samtidigt har de som har sin inkomst
från offentliga medel nära fördubblats i antal. Näringslivets
försörjningskvot har ökat från 0,84 till 1,82, vilket framgår
av nedanstående tabell. Sveriges försörjningskvot är därmed
betydligt mer ofördelaktig för företagandet jämfört med
konkurrentländernas.
Varje anställd i det privata näringslivet måste alltså,
förutom sig själv, över skattsedeln försörja 1,82 personer.
Motsvarande kvot för Frankrike är 1,26, Tyskland ca 1,0,
USA 0,67 och Japan 0,11. Uppställningen visar inte att
människor i Sverige arbetar för lite, däremot pekar den på
obalansen mellan en alltför stor offentlig sektor och en
mycket liten privat sektor.
Politiken har alltför mycket inriktats på att fördela välfärd
snarare än på att förbättra förutsättningarna för att skapa
växande resurser. Alltför få mindre företag har haft kraft att
växa sig stora. Viljan till politisk kontroll över näringslivet
och ekonomin har verkat konserverande på
företagsstrukturen. Sverige lever i hög grad på samma
företag och branscher som för 50 år sedan.
Konkurrensen om mänskliga resurser har drivit upp
lönenivåerna, stundom orsakat överhettning i ekonomin och
drivit på inflationen. Konkurrensen om kapital har resulterat
i höjda räntenivåer och trängt ut privata investeringar. Det
exceptionellt höga skattetryck som finansieringen av den
offentliga verksamheten och transfereringssystemen kräver
har drabbat företagens lönsamhet, pressat ner soliditeten och
gjort dem sårbara i lågkonjunktur. En arbetsrätt anpassad för
offentlig sektor och storföretag har försvårat flexibilitet och
småföretagens överlevnadsförmåga.
Ränteläget och den låga avkastningen på arbetande kapital
efter skatt har gjort att det i ungefär 25 års tid varit mer
lönsamt att placera pengar på banken eller i obligationer än
i företagsinvesteringar. Det har lett till brist på riskkapital,
vilket tvingat staten att göra särskilda insatser för
riskkapitalförsörjningen. Den naturliga vägen för
riskkapitalförsörjning genom hushållens sparande har
stängts genom ett skattesystem som inte gjort det attraktivt
att investera i nya företag.
Att det samlade näringsklimatet varit bristfälligt visas av
att investeringsströmmarna under lång tid gått ut från
Sverige och i stället givit upphov till arbeten och välfärd
utomlands. Bara sedan början på 1980-talet har i
storleksordningen 240 miljarder kronor netto flödat ut från
landet. Gapet mellan utländska direktinvesteringar i Sverige
och svenska direktinvesteringar utomlands växte hela 1980-
talet och var 1990 uppe i hela 70 miljarder kronor.
Den tredje vägens politik eroderade företagsklimatet i
Sverige. Det är först under de två senaste åren Sverige fått
ett nettoinflöde till följd av investeringar.
1.2 Den fria ekonomin är välfärdens grund
Den svenska välfärden har byggts på den fria ekonomins
grund. Den ekonomiska tillväxten kom igång på allvar efter
1800-talets liberala systemskifte med avregleringar av
arbetsmarknaden, modernisering av samhällets strukturer,
breda utbildningssatsningar och ett växande utbyte med
omvärlden som gav svenska företag kontakt med marknader
och tillgång till internationellt kapital. Detta tillsammans
med kapitalismen, det enskilda ägandet av
produktionsmedlen, gav människor motiv för arbete och
utveckling och Sverige förutsättningar för stark ekonomisk
framgång.
1800-talets framgångsrecept visar vikten av att politiskt
skapa goda incitament för ekonomisk utveckling. De länder
vars ekonomier har utvecklats bäst i världen har alla en
gemensam tilltro till marknadsekonomi och fri konkurrens.
Fri handel och den därmed följande internationella
konkurrensen ger förutsättningar för växande välstånd för
alla länder. Genom frihandeln utnyttjas såväl naturgivna som
förvärvade komparativa fördelar effektivast. Det nyligen
ratificerade GATT-avtalet beräknas t.ex. ge välfärdsvinster
på upp till 500 miljarder USD.
Respekten för det enskilda ägandet, konkurrensen och den
fria handeln är fundament för den moderata näringspolitiken.
1.3 Den ekonomiska politiken
En god näringspolitik måste baseras på en stram
finanspolitik, som ger förutsättningar för låga räntor och låg
inflation. Näringspolitiken måste därför ses mot bakgrund av
den förda ekonomiska politiken.
Statsskulden beror inte på att skatterna är för låga, utan på
att tillväxten varit för låg vilket resulterat i låga inkomster.
Statens utgifter har varit för höga i förhållande till ekonomins
storlek, vilket tvingat fram höga skatter som skadat
växtkraften i ekonomin. Vi moderater lade så sent som i
november fram ett program omfattande ca 85 miljarder
kronor i budgetförstärkningar. Ca 74 av dessa är
utgiftsminskningar. I vår ekonomisk-politiska motion lägger
vi fram ytterligare förslag till besparingar.
De nu av Socialdemokraterna föreslagna och med stöd av
vänstern beslutade skattehöjningarna på företagande och
produktion ödelägger det konkurrenskraftiga skatteklimat
som Sverige utvecklat. Alla skatter betalas ytterst av
hushållen. De nya skatterna begränsar människors
konsumtionsmöjligheter, och krav på kompensation genom
löneökningar kan komma att ställas. När regeringens
skattepolitik börjar ge effekt löper Sverige risken att
inflationen skall ta fart igen.
Det finns inga genvägar ur krisen. Bara genom en
expansion av det privata näringslivet kan fler jobb skapas och
arbetslösheten bekämpas. Vi måste få större möjligheter för
företagande. Drivkrafterna för arbete och risktagande måste
förbättras.
Den nyligen presenterade NBER-rapporten ''Välfärdsstat i
omvandling'' (SNS 1995), som ur ett amerikanskt perspektiv
beskriver bakgrunden till Sveriges ekonomiska problem,
anger att det finns flera belägg som tyder på att den svenska
välfärdsstaten skapar negativa arbetsincitament. Men inte
enbart möjligheterna till ett ökat företagande har rubbats av
detta. NBER-rapporten visar också att kostnaderna för
trygghetssystemen varit mycket högre i Sverige än i andra
länder, vilket bidragit till att föröda statens ekonomi, skapa
höga räntor och därmed försämra möjligheterna till
företagande.
Om vi i framtiden skall lyckas undvika att tvingas
konkurrera med hjälp av låga löner och låga miljökrav, måste
välståndet byggas på produktion med högt kunskapsinnehåll
och hög grad av kundanpassning. För att kunna försvara
höga löner måste den svenska arbetskraften vara välutbildad,
ha starka drivkrafter för arbete och utveckling samt vara
öppen för förändringar. Vägen till varaktig konkurrenskraft
går också över ett konkurrenstryck som driver fram en
återkommande förnyelse i företagen och av
företagsstrukturen.
2 Återställarna hotar näringsklimatet
Den socialdemokratiska politiken efter maktövertagandet
har visat sig vara tom på egna idéer och visioner. I stället har
politikens innehåll kommit att präglas av återställare, det vill
säga att beslut från den borgerliga regeringens tid har rivits
upp och förhållandena har återgått till det som gällde innan.
När det gäller näringspolitiken är det främst återställandet
av förändringarna på det arbetsrättsliga området som drabbar
möjligheterna att driva företag. Men även uppskjutandet av
genomförandet av den fria elmarknaden drabbar företagen,
liksom stoppet av vidare privatiseringar.
Konsekvenserna kommer gradvis att bli uppenbara, även
om de negativa effekterna på kort sikt kommer att döljas av
den kraftiga konjunkturella uppgången i världsekonomin.
När gamla regleringar ligger kvar och avregleringar tas
tillbaka försämras hela ekonomins anpassningsförmåga med
ökad stelhet och minskad moderniseringskraft som
ofrånkomlig konsekvens. Genom minskad valfrihet och
sämre konkurrens riskerar vi att få nya kostnadskriser i
monopolsystem som aldrig kommer att kunna motsvara
marknadens krav.
2.1 Sämre konkurrenskraft med högre skatter
Varje enskild skatt måste vara konkurrenskraftig för att
Sverige framgångsrikt skall kunna hävda sig. Den borgerliga
regeringen sänkte skatterna på företagande och produktion
med 40 miljarder kronor, varav ca 15 miljarder kom de små
företagen till del. Regeringens återställarpolitik på
skatteområdet kommer att ödelägga det system för
bolagsbeskattning som OECD hävdat vara ett av Europas
mest konkurrenskraftiga.Beskattningen av arbete höjs med
30 miljarder kronor. Bl.a. höjs arbetsgivaravgiften med 6,3
miljarder kronor.Beskattningen av företagande och
kapitalbildning ökas med nästan 12 miljarder kronor, bl.a.
införs dubbelbeskattning av riskvilligt kapital.Skatten på
kapital höjs också via höjda fastighetsskatter på sammanlagt
6 miljarder kronor. Den allmänna fastighetsskatten höjs med
1,5 miljarder kronor. Fastighetsskatter, i praktiken
förmögenhetsskatter på arbetande kapital, på 4,5 miljarder
kronor införs på industribyggnader, kommersiella lokaler,
skogs- och jordbruksfastigheter.Vissa produktionsskatter
på näringslivet höjs med 1,5 miljarder kronor.Momsen på
bl.a. restaurangbesök höjs med 1,1 miljarder kronor.
Lika allvarligt är att udden i regeringens skattehöjarpolitik
medvetet riktas mot den privata sektorns konkurrenskraft.
Genom att straffbeskatta det kapital som skall bygga det
växande Sverige slår regeringen mot förutsättningarna för
växande investeringar för nya arbeten. Varje år sedan 1974,
med undantag av 1993, har det lönat sig bättre att spara på
bank eller i obligationer än att investera i svenska företag.
Med regeringens skattehöjarpolitik kommer det att bli så
igen.
2.2 Regleringar försämrar konkurrenskraften
En alltför stor del av ekonomin har hamnat vid sidan av
full internationell konkurrensutsättning. Att öppna tidigare
stängda marknader för konkurrens bidrar till att våra
skattepengar används effektivare. Avreglering ger också nya
marknader för framförallt tjänsteföretag, marknader som av
politiska skäl varit stängda. Avregleringar av regelsystemen
är därför nödvändiga för att underlätta för nya och växande
småföretag.
Under den förra mandatperioden beslutades att
elmarknaden skulle avregleras. I framtiden bör produktion
och försäljning av el ske i full konkurrens. Små och
medelstora konsumenter skall kunna välja elleverantör och
därmed möjliggörs kundanpassade leveransvillkor.
Dessvärre har den nytillträdda regeringen skjutit upp denna
nödvändiga reformering av elmarknaden. I en speciell
kommittémotion om energipolitiken behandlar vi detta
närmare.
Under förra mandatperioden genomfördes en spridning av
ägandet i flera stora statliga företag. Privatiseringen av
statliga företag ökar utvecklingskraften i dessa, breddar
riskkapitalmarknaden och minskar statsskulden. Genom att
skapa möjligheter för lägre räntenivåer är privatiseringar bra
för hela näringslivet. Enligt de besked som nu givits från
regeringen kommer privatiseringsarbetet att avstanna. Enligt
vår mening bör regeringen snarast ändra uppfattning i denna
fråga och redovisa hur privatiseringsarbetet skall fortskrida.
I den moderata partimotionen om spridande av ägandet har
vi redovisat våra förslag.
Den borgerliga regeringen påbörjade arbetet med att
avreglera arbetsmarknaden. Möjligheten till prov- och
visstidsanställning förlängdes, turordningsreglerna
reformerades och enmansföretagen skyddades mot
blockader. Den återställarpolitik som nu bedrivs på
arbetsmarknaden, en återgång till en rigid arbetsrätt i
kombination med höjda löneavgifter och skatter, kommer
ofrånkomligen att begränsa framväxten av nya arbeten.
Risken att Sverige drabbas av permanent hög arbetslöshet
ökar. Den moderna tidens krav på anpassningsförmåga och
flexibilitet, både i människors vardag och i ekonomin, kan
inte kombineras med stelbent regleringspolitik.
De tidigare beslutade förändringarna i arbetsrätten bör mot
bakgrund av detta skyndsamt återinföras. I den moderata
partimotionen ''Förutsättningar för nya arbeten'' har vi
redovisat våra förslag rörande arbetsmarknadspolitiken.
3 Fler företag måste få växa
Svensk ekonomisk politik har sedan decennier varit
inriktad på att skapa tillväxt genom de stora befintliga
industriföretagen. Olika regleringar stängde inne pengarna i
Sverige. Skattesystemet stängde i sin tur inne pengarna i
storföretagen. Det privata sparandet har socialiserats med
följd att en större andel investeringsbeslut centraliserats till
politikerna. Instängningen av kapital i storföretagen och
Sveriges dåliga förmåga att attrahera utländska investeringar
på grund av de höga skatterna gjorde att små- och
nyföretagandet samt utländska investeringar spelade en liten
roll för tillväxten.
Småföretagen upplevdes snarare som ett problem. Deras
beslut var decentraliserade och gick inte att styra och påverka
i samma utsträckning som storföretagens. Skatte- och
regelsystem utformades för att passa de krav och problem
som Socialdemokraterna uppfattade i kontaktytan mellan
staten, samhället och de stora företagen. En följd av detta
blev att dessa system inte passade de små företagens villkor.
Genom sin förmåga till anpassning sökte dessa emellertid
vägar att gå runt skatter och regler. I försöken att hindra detta
gick Socialdemokraterna så långt att småföretagandet
kvävdes, vilket fick till följd att färre företag startades och
färre företag växte.
Ovanstående utveckling har bl.a. fått till följd att
nystartandet av industriföretag stadigt sjunkit de senaste 50
åren. Nyetableringen av industriföretag ligger nu under en
procent av den totala företagsstocken jämfört med nivåer på
över fyra procent för 50 år sedan. Ett annat märkbart resultat
av denna utveckling är att den svenska företagsstrukturen är
timglasformad. Fortfarande domineras näringslivet av en
handfull industriföretag. Dessa företag har nästan alla det
gemensamt att de grundades kring sekelskiftet. I botten av
timglaset finns ett större antal småföretag inom både
tillverknings- och tjänstesektorn, men alltför få av dessa har
fått möjlighet att växa och sysselsätta flera.
3.1 Småföretagens villkor blir allt viktigare
De svenska storföretagen blir allt mindre svenska. 1965
hade de 40 största svenska företagen dubbelt så många
anställda i Sverige som utomlands. 1984 var de
utlandsanställda ungefär lika många som de anställda i
Sverige. Utvecklingen har fortsatt i samma riktning sedan
dess. 1992 var de anställda i svenska multinationella
industriföretag fördelade på 42 procent i Sverige och 58
procent utomlands. Totalt arbetade 540.000 personer i
svenska dotterbolag i utlandet 1992, vilket är betydligt fler
än den öppna arbetslösheten i Sverige. Internationaliseringen
sker också på ägarsidan. Den dagen rycker allt närmare då
de utländska ägarna för första gången utgör en majoritet
bland de närvarande på ett svenskt storföretags
bolagsstämma.
Den internationalisering som redovisas ovan ändrar
förutsättningarna för näringspolitiken i Sverige. Samtidigt
som Sveriges betydelse för storföretagen minskar, blir
småföretagen viktigare. Småföretagandet bygger mer på
lokal förankring. Dessa företag är starkare knutna till
hemorten än de internationaliserade storföretagen och ger
därför större stabilitet över konjunkturcykler och
strukturförändringar.
De flesta företag är små. Av 420.000 företag (exkl. jord-
och skogsbruk) är 419.000 små. 99,8 procent av alla företag
har mindre än 200 anställda. 94 procent har mindre än tio
anställda. Får vi småföretagen att börja växa kommer det att
få mycket positiva effekter på arbetsmarknaden.
Småföretagen spelar den helt avgörande rollen för om
Sverige skall lyckas bryta den höga arbetslösheten. Trots att
industriproduktionen nu ligger högre än under
högkonjunkturen i slutet på 1980-talet är antalet anställda
inom industrin betydligt lägre, tack vare rationaliseringar.
Behovet av nya arbeten kan inte enbart tillgodoses av de
stora industriföretagen.
Slutsatsen att de nya jobben måste komma i små- och
medelstora privata företag får stöd i NUTEK:s rapport om
småföretagspolitiken:
Snarare kommer den offentliga sektorn att minska
sysselsättningsmässigt under de kommande åren.
Möjligheterna för en sysselsättningsexpansion inom
industrin är även de begränsade. Industrin har genom en
ökad kapitalintensitet minskat sitt behov av arbetskraft.
(''Småföretagen -- Sveriges framtid?'' NUTEK 1994)
Men för att småföretagen skall ge oss fler jobb och mer
välfärd måste vi ge småföretagandet bättre villkor. Den
borgerliga inriktningen på näringspolitiken 1991--94 gav ett
bra resultat. 1993 startades fler nya företag än
högkonjunkturåret 1987. Men fortsatta förändringar krävs
för ett bättre näringsklimat. Regelsystemen måste avregleras
för att göra det enklare att starta och driva företag.
Skattesystemet måste ändras så att det lönar sig att ta risker
och arbeta hårt. Attityderna till företagande måste förändras.
4 Renässans för företagande 4.1
Snabb förbättring efter 1991
Läget för de svenska företagen förbättrades radikalt under
den förra mandatperioden. Läget 1991 präglades av helt
andra stämningar än uppgångsåret 1994. Politiken gav
resultat. Samma mönster visar sig i alla nyckeltal i företagen:
När Socialdemokraterna lämnade makten befann sig allt i en
utförsbacke. Efter tre borgerliga år pekade alla kurvor åt rätt
håll:nOrderingångenProduktionenInvesteringarna
KonkursernaLönsamhetenSysselsättningen.
På småföretagssidan är det speciellt viktigt att
konkurskurvan vänt. 1989, 1990 och 1991 ökade antalet
konkurser allt snabbare. Även 1992 skedde en ökning
jämfört med föregående år, men ökningstakten avtog
markant. Redan 1993 minskade antalet konkurser jämfört
med året innan, och 1994 förstärktes den positiva
utvecklingen.
Konkursutvecklingen är i första hand en spegel av
konjunkturen, men utvecklingen i Sverige förstärktes av
1980-talets företagsfientliga politik som bland annat drog
ner soliditeten i företagen och gjorde dem sämre rustade att
möta lågkonjunkturen.
4.2 Stöd för nya och växande företag
Under goda förhållanden fungerar näringslivet bäst om
politikerna lägger sig i så lite som möjligt. Även välmenade
försök att stödja företagen innebär ofta att möjligheterna
rubbas för många företagare. Konkurrensen sätts ur spel och
marknaden snedvrids. Staten bör därför inte under normala
omständigheter subventionera vissa typer av företag. Likaså
bör staten avstå från att ta på sig andra uppgifter som
marknaden kan sköta lika bra eller bättre.
Flera decenniers försummande av företagsklimatet i
Sverige har emellertid lett fram till problem och brister som
inte omedelbart kan avhjälpas. Det svenska skattesystemet
har exempelvis lett till en mycket låg soliditet i de små och
medelstora företagen, vilket lett till
kapitalanskaffningsproblem.
Företagen har på grund av skattesystemet inte haft
tillräckligt goda möjligheter att skaffa riskkapital. Eftersom
företagens möjligheter att använda bankerna som
kreditgivare har försvårats på grund av den låga soliditeten
har bankernas naturliga roll i kreditgivningen reducerats.
Staten har fått träda in och lösa problemen genom särskilda
åtaganden för att öka tillgången på riskkapital. Därmed har
också staten tvingats spela en roll den inte borde göra.
Vi anser att en god riskkapitalförsörjning måste bygga på
en sund skattepolitik som ger företagen möjlighet att bygga
upp en hög soliditet. Företagen måste ha större eget
riskkapital för att kapitalförsörjningen skall kunna
normaliseras och behovet av statliga insatser upphöra.
I dagens läge, efter 50 år av nedgång i nyföretagandet,
måste staten vidta åtgärder som förbättrar de grundläggande
förutsättningarna för att driva företag. Under en
övergångsperiod är det också nödvändigt att staten hjälper
till att initiera ökad verksamhet med rådgivning och
mentorskap. Bristerna i kreditförsörjningssystemet har också
tvingat staten att stimulera ny- och småföretagarna med lån
på förmånliga villkor.
Staten har ett informationsansvar för att sprida kunskap om
vilka regler och ramar staten sätter upp kring företagandet.
Insatserna får dock inte koncentreras till en statligt
kontrollerad aktör. Stora insatser på detta område görs också
av andra, exempelvis privata konsulter. Det är viktigt att även
dessa kan konkurrera om möjligheten att förmedla
information, bereda lån m.m.
4.2.1 Beslut för ett bättre företagsklimat
Under åren 1991 till 1994 togs en rad viktiga beslut för ett
bättre företagsklimat i syfte att stärka drivkrafterna och de
grundläggande förutsättningarna för företagande. I en
särskild proposition hösten 1991 presenterades ett samlat
program för en ny småföretagspolitik, som bland annat
innebar förbättrad rättssäkerhet, förbättrad konkurrens, sänkt
skattetryck, tillskapande av en effektiv riskkapitalmarknad,
förenkling av lagregler samt åtgärder för att underlätta
nyetablering och Europakontakter. Förändringar
genomfördes därefter inom dessa områden.
Det första beslutet om att grundlagsfästa äganderätten och
näringsfriheten togs under den förra mandatperioden. Den
nya konkurrenslagen har förbättrat spelreglerna för
småföretagen. Genom förbud mot otillbörliga beteenden
stärks småföretagens ställning vid offentlig upphandling.
Förändringarna av skattepolitiken koncentrerades i första
hand på att sänka eller avskaffa sådana skatter som hämmar
företagande, sparande och tillväxt. Skattesänkningarna
uppgick till ca 40 miljarder kronor.
4.2.2 Åtgärder för startfasen
Den borgerliga regeringen inrättade ett särskilt
innovationscenter i syfte att bidra till finansiering av
innovationer på ett tidigt stadium av utvecklingen av idéer.
För finansieringen avsattes en halv miljard kronor. Syftet
med satsningen på ett innovationscenter är att ge ett stöd åt
uppfinnarverksamhet och åt idéer som ännu inte har kommit
in i den kommersiella fasen.
En kostnadsfri telefonlinje under namnet ''Startlinjen''
inrättades i februari 1994 under NUTEK:s ledning. Syftet
var att ge snabb information och vägledning till dem som vill
starta nya företag. Telefonnumret till Startlinjen är 020-
351010. Startlinjen har visat sig vara ett kostnadseffektivt
sätt att förmedla stora mängder information till många
människor. Hittills har 11.000 personer fått råd och
kontakter. Det innebär att ungefär 45 personer varje dag får
snabb och effektiv information om olika frågor som rör
nyföretagande. Av dem som ringt svarar två av tre att
Startlinjen givit dem konkret hjälp med att gå vidare med sitt
företagande.
Vidare anvisades 1,2 miljarder kronor för ett nytt system
med nyföretagarlån. Industri- och nyföretagarfonden fick i
uppgift att bevilja lånen, men beredningen görs av en rad
andra aktörer, vilket skapar en utvecklande konkurrens och
samtidigt ger utrymme för den privata konsultmarknaden att
existera. Hittills har nyföretagarlån utbetalats motsvarande
ett belopp om 470 miljoner kronor till 2.000 låntagare.
Nyföretagarlånen har lett fram till drygt 5.000 nya arbeten
förutom de som eventuellt tillkommit i
underleverantörsledet.
Den borgerliga regeringen införde också ett lån till
kvinnliga företagare. För detta avsattes 50 miljoner kronor
under det första året. Också denna satsning har slagit mycket
väl ut, och lånen har varit mycket efterfrågade.
4.2.3 Åtgärder för växande företag
Företagens tillgång på riskkapital på kommersiella grunder
förbättrades genom att 6,5 miljarder kronor från de gamla
löntagarfonderna fördes över till två portföljbolag, Atle och
Bure, med sex underliggande riskkapitalbolag. Vid
halvårsskiftet 1994 hade Atle och Bure ca 60 respektive 50
engagemang i olika rörelsedrivande småföretag och ca 930
respektive 630 miljoner kronor hade dittills investerats. Till
detta skall läggas en stor mängd riskkapital som tillförts
genom de underliggande riskkapitalbolagen.
Den borgerliga regeringen ersatte de regionala
utvecklingsfonderna med nya utvecklingsbolag under
namnet ALMI företagspartner. Dessa har fått en ökad
koppling till näringslivet och minskad politisk styrning
jämfört med tidigare. Detta ökar förutsättningarna för att
ALMI inriktar verksamheten mot att hjälpa företagen att
växa och minskar risken för att man ägnar sig åt
regionalpolitik. Genom beslutet fick också ALMI disponera
2,5 miljarder kronor för riskfinansiering, vilket i praktiken
innebar en fördubbling av resurserna.
För att öka kompetensen och höja tekniknivån i
näringslivet måste kontakterna mellan näringslivet och
universiteten och högskolorna förbättras. Den borgerliga
regeringen inrättade därför sju stycken s.k.
teknikbrostiftelser med uppgift att underlätta
forskningssamverkan mellan den högre utbildningen och
industrin genom bl.a. kontaktfunktioner och
licensförmedling. För detta ändamål har en miljard kronor
från de gamla löntagarfonderna använts.
Den borgerliga regeringen inrättade tillväxtpriser för
företag som oavsett bransch och företagstyp utmärkt sig
genom en god tillväxt. Genom denna åtgärd betonades
betydelsen av växande företag. Det goda exemplet bör
framhållas.
5 Stärk drivkrafterna för företagande
Nya och växande småföretag förutsätter att individerna är
initiativrika och ansvarskännande. Olika betingelser i
omvärlden, t.ex. skatter, regleringar och infrastruktur,
påverkar individernas förmåga att starta och driva företag
och deras attityder till företagande. Tillsammans med gamla
kulturella mönster och levnadssätt avgör dessa betingelser
om människorna och småföretagarna skall bli överspelade av
utvecklingen eller medspelare i utvecklingen.
I vissa miljöer tenderar människor att bli offer för
utvecklingen. Där saknas motiv för utveckling,
entreprenörskap och risktagande. I stället för att dra nytta av
utvecklingen låter man sig drabbas av den. Det gamla
brukssamhället var en sådan miljö. Bruket och arbetsgivaren
tog där ansvar för många detaljbeslut i människors vardag
och grep in i deras liv. I dag har staten i mångt och mycket
övertagit det gamla brukets roll. Trygghetssystemen minskar
drivkrafterna för företagande och risktagande. Även
arbetsmarknadspolitiken kan ha undanträngningseffekter på
nyföretagandet.
I andra miljöer, t.ex. i de småländska
småföretagssamhällena, har företagandet lättare att frodas.
Där en större del av ansvaret överlåtits åt människorna själva,
har individerna i större utsträckning lärt sig att vara påhittiga
och företa sig saker. Det är av avgörande betydelse för
framtiden att drivkrafterna för risktagande och
entreprenörskap återupprättas.
5.1 Höga skatter minskar drivkrafterna
Att vara småföretagare och leva som småföretagare
innebär många gånger en speciell livsstil. I stället för
tryggheten i en anställning är småföretagarens personliga
ekonomi beroende av företagets ekonomi. Detta innebär att
småföretagaren utsätter sig och sina nära för ekonomiska
risker.
Livsstilen kan också innebära att hela familjen eller hela
släkten är inbegripen i företagets verksamhet. Ibland tar det
mer än en generation för ett företag att börja växa och
utvecklas. Mot denna bakgrund är det naturligt att
småföretag går i arv inom släkten från en generation till en
annan. Ingrepp från samhällets sida som hindrar detta skadar
företagen och hindrar deras utveckling. Tyvärr har de
försämringar som nu sker av företagsskattesystemet redan
allvarligt skadat möjligheterna till smidiga
generationsskiften.
Det framgångsrika småföretagandet är ofta byggt på goda
kontaktnät där man hjälper varandra. Entreprenören ingår i
en småföretagskultur där det är naturligt att lära sig se
möjligheter och bedöma utvecklingsmöjligheten i olika idéer.
För att Sverige skall få fler nya och växande småföretag
krävs att småföretagaren och hans efterkommande får
möjlighet att tillgodogöra sig de vinster i form av avkastning
och värdetillväxt som hans arbete skapar. Skattesystemet får
inte minska drivkrafterna för företagande. Det får inte heller
hindra generationsskiften.
Beskattas vinsten för hårt när den förs ut från småföretagen
till deras ägare så skadar detta riskkapitalförsörjningen för
nya småföretag. Det har lett till låg soliditet, vilket innebär
att företagen har liten andel eget kapital och mycket lånat
kapital. Det gör i sin tur att företagen inte är attraktiva för
bankerna och riskkapitalmarknaden. Möjligheten att få
krediter minskar och företagen kan inte växa. I slutänden
betyder det färre riktiga arbeten.
Den viktigaste källan för riskkapital till nya småföretag är
kapital som entreprenören tillhandahåller ur egen ficka, samt
kapital från närstående. Det är i detta sammanhang viktigt att
understryka den fundamentala skillnaden mellan riskkapital
och annat kapital. Riskkapital är företagens eget kapital, som
någon är villig att riskera mot chans till viss avkastning.
Bidrag, krediter och lån mot säkerheter m.m. är inte
riskkapital.
Vi menar att ett särskilt avdrag behöver införas för pengar
som satsas som eget kapital i små företag. Dessa företag har
inte samma tillgång till riskfinansiering via aktiemarknaden.
Vidare finns vissa tröskelkostnader i uppbyggnadsfasen som
motiverar ett särskilt riskkapitalavdrag.
En allt allvarligare skattefråga för småföretagen är de
växande skattekilarna som förstör många näringsidkares
möjligheter att konkurrera på tjänstemarknaden. De ständigt
höjda momssatserna, marginalskatterna och
arbetsgivaravgifterna har slagit in en bred kil mellan vad
arbetsgivaren betalar för en arbetsinsats och vad
arbetstagaren får ut. Skattekilarna medverkar till att strypa
den för småföretagen så viktiga privata tjänstemarknaden
och skapa en grogrund för en svart sektor i ekonomin.
Sammanlänkningen mellan småföretagarens egen
ekonomi och småföretagets ekonomi gör att det i
skattesammanhang är omöjligt att skilja mellan företagaren
och företaget. Skatter som är menade att belasta fysiska
personer drabbar i själva verket företagen. Svaga och sårbara
företagare ger svaga och sårbara företag.
Mot bakgrund av ovanstående kan tre ramvillkor ställas
upp för ett skattesystem där småföretag kan växa och
utvecklas:
1. Skattesystemet får inte skada drivkrafterna för
företagande.
2. Skattesystemet får inte hindra att företaget överlåts.
3. Skattesystemet måste utgå från att småföretagaren inte
skiljer mellan sin egen ekonomi och småföretagets ekonomi.
Den nya regeringen driver nu 1980-talets skattepolitik i
repris med minskande drivkrafter för företagande som
resultat. Vi menar att skattepolitiken helt måste läggas om
för de små och medelstora företagen, jämfört med den politik
som den socialdemokratiska regeringen för.
5.2 En ändamålsenlig lagstiftning
För att samhället skall fungera och kunna tillhandahålla
goda möjligheter för företag att växa måste lagstiftningen
fungera. Statens uppgift är att sätta upp tydliga ramar för
verksamheterna. Inom dessa ramar måste företagen ges
möjlighet att agera fritt och utvecklas självständigt. Inget
annat ekonomiskt system kan skapa bättre förutsättningar för
företagen och mer välstånd än en fri marknadsekonomi som
får verka inom ramen för en tydlig lagstiftning.
Ekonomisk brottslighet är ett allvarligt problem som
underminerar förutsättningarna för seriösa företagare. Den
borgerliga regeringen vidtog en rad åtgärder för att hålla
ordning på de företeelser som ibland kallas företagandets
bakgård. Det kan gälla skattebrottslighet, annan brottslighet
och olika former av otillåtna dispositioner i syfte att sätta
regelsystemet ur spel, beteenden som ytterst är hot mot
marknadsekonomin och hela näringslivet, eftersom de ofta
innebär att ett företags problem förs över på dess
leverantörer.
Obeståndslagstiftningen är en viktig del av de ramar som
måste finnas för näringsverksamhet. Det är samtidigt av stor
betydelse att denna lagstiftning är tydlig och att dess effekter
går att förutsäga. Oklarheter på detta område leder till att
färre vågar satsa på egen näringsverksamhet.
Aktiebolagsformen måste ge ett bra skydd för dem som
åtar sig stora förpliktelser när de driver företag. Ett alltför
stort ansvar innebär att drivkrafterna för företagande
minskar. Ett s.k. ansvarsgenombrott i aktiebolagen skulle
innebära att möjligheterna helt eller delvis upphävs för att
i aktiebolagsform driva näringsverksamhet och därigenom i
förväg kunna bedöma de ekonomiska riskerna för ägarens
personliga förmögenhet. Om ansvarsgenombrott införs i
lagstiftningen kan man därför räkna med att människor
kommer att betänka sig i än högre grad än vad redan gäller
innan de startar nya företag eller investerar i redan befintliga
företag. Risken är stor att redan planer på ansvarsgenombrott
hämmar företagsamhet.
En annan viktig fråga i detta sammanhang är
förmånsrättsordningen vid konkurser. I dag är reglerna
sådana att statens fordringar i en konkurs prioriteras framför
bl.a. leverantörsfordringar. I samband med många konkurser
kan detta få mycket allvarliga effekter och rasera många i
sig välskötta och väl fungerande småföretag. En förändring
i förmånsrättsordningen så att leverantörsfordringar
prioriteras högre än skattefordringar kommer att leda till att
vi får färre s.k. följdkonkurser i leverantörsledet.
Det är också viktigt att reglerna vid konkurser är sådana
att rekonstruktioner av företag underlättas. En allmän strävan
för företag i svårigheter bör vara att söka nya förutsättningar
för att fortsätta driften i stället för att gå i konkurs.
Avgörande för om företagsrekonstruktioner skall lyckas är
att de anställda medverkar. De anställdas löneanspråk måste
därför också prioriteras.
I särskilda motioner på justitieområdet utvecklar vi mer
utförligt hur vi vill förändra förmånsrättslagstiftningen för
att undvika onödiga konkurser och för att underlätta
företagsrekonstruktioner.
5.3 Ompröva skadliga regleringar
Lagstiftningen skall ange ramarna inom vilka företagen får
agera. Politiken skall stanna vid att ställa upp mål för
verksamheten. När lagstiftarna och politikerna övergår till att
ange detaljerade regler för hur enskilda företag skall agera
leder det till att möjligheterna att driva företag minskar.
I Sverige finns ett stort antal skadliga regleringar som bör
omprövas. De hämmar konkurrens, de förhindrar
entreprenörskap, de skapar onödig byråkrati och kontroll.
Dessa regleringar medför mycket stora kostnader såväl för
företagen som för samhällsekonomin.
Regelbördan tvingar småföretagaren, som oftast har små
administrativa resurser till sitt förfogande, att ägna en stor
del av sin energi åt arbetsuppgifter som inte har med den
ursprungliga affärsidén att göra. I ett litet företag med få eller
inga anställda finns inga administrativa resurser för att
hantera uppgiftslämnande.
Ett speciellt viktigt område för avregleringsarbetet är den
arbetsrättsliga lagstiftningen. Regeringen har återställt de
ändringar som den borgerliga regeringen gjorde i syfte att
göra lagen mer flexibel. I stället finns det behov av att gå
vidare och föreslå ytterligare avregleringar på detta område.
Vi redogör för våra förslag på det arbetsrättsliga området i
en särskild motion.
Graden av regleringar i ett land, regleringsbördan, är en
konkurrensfaktor. Det är viktigt att komma ihåg att vissa
regler är nödvändiga för att sätta upp ramar för verksamheter,
skydda miljön m.m. Avgörande är att reglerna inte hindrar
tillväxt samt att de är stabila och tydliga så att de effekter
som de resulterar i är möjliga att förutse. Lagstiftningen
borde kompletteras med ett skyddande av näringsfriheten i
grundlagen som en viktig markering för individens rätt att
kunna utveckla sina egna idéer genom eget företagande.
5.4 Privatiseringar öppnar nya möjligheter
Kommuner och landsting är den del av den svenska
ekonomin som expanderat snabbast sedan 1960-talet. Detta
har fått till följd att en växande andel av ekonomin varit
stängd för privata initiativ.
Under senare år har det dock blivit alltmer uppenbart att
kommunerna brottas med ekonomiska problem.
Diskussioner om avregleringar, privatiseringar och
konkurrensutsättningar har förekommit, men det verkliga
förnyelsearbetet låter fortfarande vänta på sig. För 1995 är
det, enligt Kommunförbundet, bara 20 procent av
kommunerna som minskar sina kostnader mer än tre procent.
I kommun och landsting bedrivs ofta verksamhet i
förvaltningsform, vilket ger redovisningsproblem och kan
leda till fel prissättning och osund konkurrens. Det är därför
viktigt att kommunal verksamhet bolagiseras så att samma
konkurrensförhållanden skapas som i motsvarande privata
verksamhet. Därefter bör de konkurrensutsatta bolagen
säljas till lämpliga och kompetenta ägare. En möjlighet som
alltid skall beaktas är försäljning eller överlåtelse till
personalen.
Tyvärr finns tydliga tendenser till att denna process upphör
vid bolagiseringssteget. Antalet kommunala bolag ökar
stadigt. Detta är dock en skenförändring av den kommunala
verksamheten om den inte följs av privatisering.
En öppning för privata initiativ i kommuner och landsting
skulle ge chansen för en mängd småföretagare att utveckla
och expandera egna verksamheter. Inte minst gäller detta för
tjänstesektorn. Flera aktörer inom de verksamhetsfält som i
dag är stängda för privata alternativ kommer att leda till
effektiviseringar och pressade kostnader. Ett öppnande av
den kommunala sektorn skulle innebära särskilda
möjligheter för kvinnors nyföretagande eftersom andelen
kvinnor bland de yrkesverksamma i dessa branscher är hög.
5.5 Underlätta för nya idéer
En bra näringspolitik måste bygga på goda grundläggande
förutsättningar för företagande. Riskkapitalförsörjningen
skall skötas av marknaden utan inblandningen av staten.
Skattesystemet skall ge goda förutsättningar för en sådan
riskkapitalförsörjning. Utöver detta bör staten även ta ett
ansvar för information, rådgivning, skapande av kontaktytor
och i vissa fall olika typer av lån.
Det är viktigt att stödet till företagandet bygger på
pluralism. De olika bolag, informationsresurser, fonder m.m.
som finns tillgängliga skall alla utnyttjas. Tankar på att
centralisera stödverksamhet, rådgivning m.m. leder fel. Ett
centralt organ för dessa funktioner skulle öka
godtyckligheten i bedömningarna. ALMI får inte bli ett
organ dit alla beslut centraliseras. Det riskerar att leda till
att ALMI gynnar sina egna konsulter när det gäller uppdrag,
beredning av lån m.m.
Flera institutioner med olika typer av kompetens har lättare
att tillsammans tillgodogöra sig den information som krävs
för att göra rätt prioriteringar. Detta ökar effektiviteten i
stödåtgärderna och kväver inte marknaden för rådgivare och
konsulter.
En viktig uppgift för staten är att underlätta
kommunikationen mellan nyföretagare och myndigheter.
Den så kallade startlinjen utgör ett bra exempel på hur man
med små resurser kan driva en uppskattad
informationsverksamhet för dem som planerar att starta egna
företag. Det är också viktigt att underlätta utbytet av idéer
mellan uppfinnare, innovatörer och dem som arbetar med
rådgivning och stöd.
Det system för mentorskap som börjat införas i syfte att
underlätta för företagare som vill få sin verksamhet att växa
bör byggas ut. Äldre företagare med erfarenheter är ofta bäst
skickade att ge råd till dem som planerar att starta egen
verksamhet. Här finns en stor kunskapsresurs som bör
utnyttjas bättre. Det är samtidigt viktigt att man skiljer på
mentorverksamheten och ordinarie konsultverksamhet för
att inte kväva den privata konsultmarknaden. Mentorn skall
vara ett bollplank för idéer och en rådgivare som delar med
sig av erfarenheter.
6 En politik att bygga vidare på
Vi vill fortsätta att utveckla den småföretagarpolitik som
drivits under de gångna åren. Företagsskattesystemet måste
förenklas och göras mer konkurrenskraftigt. Ett
riskkapitalavdrag bör införas. Vi vill också förnya och
förenkla den svenska arbetsrätten för att få en flexiblare
arbetsmarknad med ökad rörlighet och förbättrade
möjligheter att driva företag.
Vi vill att näringsfriheten ges skydd i grundlagen.
Konkurslagstiftningen bör förändras och statens
förmånsställning gentemot leverantörer bör tas bort. Vi vill
också arbeta för en stärkt etik i näringslivet. Systemet med
mentorskap bör vidareutvecklas i samarbete med
näringslivet. För att förbättra möjligheterna till företagande
anser vi att det är nödvändigt att privatiseringar,
avregleringar och avmonopoliseringar kommer till stånd i
såväl den statliga som den kommunala sektorn. För
småföretagen är det speciellt viktigt att förbättra
möjligheterna för privata initiativ i den kommunala sektorn.
6.1 Inför riskkapitalavdrag
De försämringar i företagsskattesystemet som skett efter
valet kommer att leda till negativa effekter på företagandet.
I en moderat partimotion om den ekonomiska politiken
beskriver vi hur det konkurrenskraftiga företagsskattesystem
som skapades under den förra mandatperioden kan bevaras
och förbättras.
Riskkapitalförsörjningen bör dessutom förbättras genom
att en avdragsmöjlighet införs i skattesystemet för medel
som satsas som eget kapital i småföretag. Mindre företag har
sämre möjlighet att erhålla riskkapital än större företag som
har tillgång till börsen. Småföretaget blir därför en sämre
organisationsform än nödvändigt när det gäller att utveckla
nya idéer och uppfinningar. Samtidigt är vi beroende av att
fler småföretag ges möjligheter att växa och utvecklas.
Regeringen bör snarast utreda förutsättningarna för ett
riskkapitalavdrag.
6.2 Aktivera Avregleringsdelegationen
Avregleringsarbetet bör fortsätta i den riktning som pekats
ut av den borgerliga regeringens avregleringsdelegation i
skrivelsen 1994/95:22. Regeringen bör snarast aktivera
avregleringsarbetet genom att låta en speciell delegation
inventera tänkbara avregleringar. Även representanter för
småföretagarna bör sitta med i en sådan delegation.
Ett rullande avregleringsarbete bör införas som innebär att
alla regleringar på företagsområdet omprövas löpande varje
mandatperiod.
6.3 Minska uppgiftsskyldigheten
Arbetet för små och medelstora företag måste underlättas.
Det är speciellt viktigt att byråkratin minskas för dessa
företag eftersom de drabbas av en relativt sett större
arbetsbörda än vad stora företag gör. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med ett förslag till begränsad
uppgiftsskyldighet för mindre företag.
6.4 Fler anbudsupphandlingar
Privatiseringsarbetet kan drivas vidare och skapa ny
vitalitet och ökad konkurrens inom flera sektorer.
Kommunerna bedriver en allt större del av verksamheten i
egna bolag. Den totala andelen verksamhet som bedrivs i
egen regi inom kommunerna måste minskas till förmån för
privata alternativ. Kommunerna måste öppnas för
konkurrens från privata företag.
En obligatorisk upphandlingslag för kommunerna skulle
tvinga fram ett ökat konkurrenstryck och en ökad möjlighet
för privata initiativ på marknader som nu är stängda.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett
förslag till nya bestämmelser om skärpta upphandlingskrav
för kommuner och landsting.
6.5 Uppmuntra småföretagandet
Ett mötestorg bör skapas där uppfinnare, innovatörer,
nystartare, småföretagare, ALMI, NUTEK, Industri- och
nyföretagarfonden och nyföretagarcentrum m.fl. kan utbyta
information med varandra. Genom detta kan nätverk
utvecklas som förbättrar effektiviteten i de samlade
insatserna. En särskild innovationsmässa kan vara en väg att
konkret förverkliga ett sådant mötestorg. Uppbyggandet av
gemensamma databaser kan också vara en väg att skapa ett
mötestorg för aktörerna på detta område. Regeringen bör
återkomma med förslag på hur skapandet av ett mötestorg
mellan dessa aktörer kan etableras.
Tendenser att koncentrera alltför mycket uppgifter till en
enda institution, exempelvis ALMI, skall motverkas. Det
leder ofrånkomligen till mindre mångfald, mindre
konkurrens och sämre förutsättningar för andra aktörer.
Systemet för mentorskap för småföretagare som vill få
sina företag att växa bör utvecklas vidare så att det omfattar
hela Sverige. Regeringen bör snarast inleda detta arbete.
Vi anser att staten bättre måste betona betydelsen av
tillväxt i de små och medelstora företagen. Tillväxtpriser till
växande företag enligt den modell som infördes av den
borgerliga regeringen är ett bra sätt att framhålla goda
förebilder inom småföretagarvärlden och peka ut
framgångsvägar. Regeringen bör fortsätta att använda
tillväxtpriser i detta syfte.
6.6 Obeståndsfrågor
Regeringen har den 8 december 1994 givit tilläggsdirektiv
till Aktiebolagskommittén att utforma regler om s.k.
ansvarsgenombrott och därvid ta ställning till vilka olika
företeelser som bör föranleda ansvarsgenombrott och även i
övrigt söka precisera förutsättningar för att
ansvarsgenombrott skall komma i fråga.
Ansvarsgenombrott ökar risken för den enskilde som
driver företag. Risken är stor att redan regeringens uppdrag
till Aktiebolagskommittén verkar hämmande på
investeringsviljan. Att detta är olyckligt är alla ense om.
Ansvarsgenombrott aktualiseras när gäldenärsbolagets
skulder överstiger tillgångarna. Gällande lagstiftning
innehåller åtskilliga regler som syftar till att förhindra att
denna situation inträffar. Reglerna är sanktionerade genom
straff och skadeståndsbestämmelser. De riktar sig mot
gäldenärsbolagets företrädare och ej mot dess ägare i denna
egenskap. Ägaren drabbas främst av
återbetalningsskyldighet enligt bestämmelserna om olovlig
vinstutdelning. Det är viktigt att detta system fungerar väl.
Det ankommer vidare på Aktiebolagskommittén och
Redovisningskommittén att lämna förslag till förbättringar
man bedömer behövs. Lyckas det minskar behovet av regler
om ansvarsgenombrott.
Lyckas det inte aktualiseras Insolvensutredningens förslag
till omarbetning av konkurs- och ackordslagarna. Detta
förslag syftar till att undvika konkurs och främja
rekonstruktion av gäldenärsföretag. Erfarenheten visar att
rekonstruktion i åtskilliga fall är möjligt tack vare ägarnas
beredvillighet att tillskjuta ytterligare medel eller att göra
andra eftergifter. Bestämmelser om ansvarsgenombrott kan
komma att försvåra önskvärda företagsrekonstruktioner
genom att öppna möjligheter till säraktioner från enskilda
borgenärer.
Frågan om ansvarsgenombrott har således åtskilliga
aspekter utöver dem som Aktiebolagskommittén skall
beakta. Frågan har diskuterats länge och utretts av
Betalningsansvarskommittén. Först om det visar sig att den
lagstiftning som Aktiebolags- och
Redovisningskommittéernas arbete i övrigt leder till är
otillräckligt bör frågan om ansvarsgenombrott tas upp till
diskussion. Enligt vår mening bör därför ytterligare
utredningsarbete nu inte läggas ned på denna fråga. Vi anser
att Aktiebolags- och Redovisningskommittéerna bör få
sådana direktiv att frågan om ansvarsgenombrott inte utreds.
7 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av
riskkapitalavdrag,1
2. att riksdagen hos regeringen begär att den aktiverar
avregleringsarbetet i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till en
rullande prövning av regleringarna på företagsområdet i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att minska uppgiftsskyldigheten
för företagarna,
5. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag på
obligatorisk upphandlingslag för kommunerna,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrade kontakter mellan de
aktörer som stödjer nyföretagandet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riskerna med koncentration av
uppgifter till ALMI,
8. att riksdagen beslutar att systemet med mentorskap skall
utvecklas vidare i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar att frågan om s.k.
ansvarsgenombrott inte skall utredas.3
Stockholm den 20 januari 1995
Per Westerberg (m)
Mikael Odenberg (m)
Chris Heister (m)
Ola Karlsson (m)
Sten Tolgfors (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Jan Backman (m)
Lennart Hedquist (m)
Inga Berggren (m)
Peter Weibull Bernström (m)
Lennart Fridén (m)
Olle Lindström (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Stig Rindborg (m)
1 Yrkande 1 hänvisat till SkU.
2 Yrkande 5 hänvisat till FiU.
3 Yrkande 9 hänvisat till LU.