Svensk träskiveindustri har efter strukturförändringar och
ägarskiften stärkts väsentligt under de senaste två åren.
Efterfrågan på industrins produkter ökar både på
exportmarknaderna och på den svenska marknaden, trots
lågkonjunktur inom byggsektorn. För första gången på
många år har ordentliga, långsiktiga investeringar kunnat
genomföras vid flera fabriker. Insatserna har medfört snabb
ökning av produktionskapaciteten samtidigt som kvaliteten
på produkterna förbättrats. Vid ett par företag har nya typer
av skivor utvecklats, vid andra har ökad
vidareförädlingskapacitet tillskapats. Miljöförbättrande
åtgärder har vidtagits. Ett par företag har långt framskridna
planer på att börja tillverka MDF (Medium Density
Fibreboard), en skivtyp som i ökande omfattning används för
en rad olika ändamål i vårt land, men som i dag måste
importeras då egen produktion saknas.
Helt klart har förutsättningarna för en effektiv och
framgångsrik skivindustri förbättrats.
Skivindustrins huvudsakliga vedråvaror är sågspån och
kutterspån, som faller som biprodukter vid sågverk och
annan träbearbetande industri. En allt större del av denna
industrispån används som bränsle eller för framställning av
pelletter eller briketter för eldningsändamål. Som en följd
därav begränsas industrins råvarutillgång i närområdet och
priserna ökar.
Detta är givetvis en konsekvens av de styrmedel som
tillskapats för att minska användningen av fossila bränslen
och för att öka användningen av biobränslen. De normala
konkurrensförhållandena mellan spånförbrukarna har brutits
och en helt ny förbrukarkategori har tillkommit. Det är nu
angeläget att åtgärder vidtas för att neutralisera den nämnda
effekten av de i och för sig positiva energipolitiska besluten.
Spåntillgång
Tillgången på spån varierar med sågverkskonjunkturen
och ibland även beroende på årstid och
väderleksförhållanden. Uppgifterna nedan är hämtade ur
Virkesmätningsrådets statistik för 1993. För 1994 är
uppgifterna en bedömning gjord av skivindustrin.
Sågverkens produktion 1994 var ca 14 milj m3 mot
normala 12 milj m3.
Produktion av såg- och kutterspån vid sågverken
(1 000 m3f)
1994
3 100 1993
2
879 1992
2
594 1989
2
537
Förbrukning av spån inom skivindustrin
(1 000 m3f)
1994
880 1993
803 1992
942 1989
1
172
Spån som används som bränsle
Som framgår av tabellen har användningen av spån som
bränsle näst intill fördubblats under den redovisade
sexårsperioden. Den starkt ökade användningen av spån för
framställning av förädlade bränslen (pelletter och briketter)
måste också beaktas. Någon statistik över sådan användning
finns inte. Klart är emellertid att redan offentliggjorda
nyetableringar kommer att förbruka minst 500 000 m3 f
spån. Lokalisering av pellets- och brikettfabriker närmare
skivindustrin än 20 mil är oroande, eftersom det i allmänhet
medför ökade transportkostnader för industrins råvara.
Skivindustrins betydelse för landet
Spånskive- och träfiberskiveindustri är huvudsakligen
förlagd till orter med få eller inga alternativa arbetsplatser.
Indirekt medför skivindustrin ett väsentligt större antal
arbetstillfällen än de knappt 1 000 direkta anställningarna.
Industrins produkter exporteras i viss omfattning.
Exportvärdet för 1994 beräknas uppgå till drygt 400 miljoner
kronor. Industrin förser huvuddelen av landets byggnads-
och möbel/snickeriindustri med råvaror för dess produktion.
Det är inte sannolikt att den vidareförädlande industrin kan
basera sina behov på importerade varor. Även om det vore
möjligt skulle de branscherna, genom sitt exportbehov till de
länder där skivmaterielen produceras, hamna i
konkurrensmässigt underläge. Om hälften av den svenska
skivindustrins leveranser till den förädlande industrin skulle
behöva ersättas av import, skulle det motsvara en
importkostnad på ca 526 miljoner kronor. Bränslevärdet för
den spån som då överförts från skivindustrin till
bränslesektorn är knappt 65 miljoner kronor.
Slutsats och förslag
Konkurrensen om spånråvaran har ökat, men konkurrensen
sker inte på lika villkor för träskiveindustrin gentemot
energiproducenterna. Förhållandet har påtalats tidigare från
industrins sida. Det har också gjorts ett antal utredningar i
denna sak, den senaste av landshövding Ingemar Öhrn på
den förra socialdemokratiska regeringens uppdrag (SOU
1991:22). Sedan Öhrns utredning presenterades har
skivindustrins situation ytterligare förvärrats genom
avvecklingen av träfiberlagen.
Det är angeläget att skivindustrin ges möjlighet att
konkurrera om industrispån på lika villkor. Vi ser ett antal
möjligheter att uppnå detta.
Som exempel kan nämnas:pristak för spån som används
som bränsle eller för bränsleframställningskatt på spån som
används till bränsle utanför sågverks- eller
trämanufakturindustristimulering av användandet av andra
bioenergislag som frigör industrispåninga statliga bidrag
till anläggningar för bränsleframställning med industrispån
inom 20 mils radie från skivfabrikkompensation för frakter
som överstiger det för fabriken normala fångstområdet
prövningstillstånd för nya anläggningar som använder
industrispån till bränsleframställning
De åtgärder som vidtages bör inte endast beakta den
nuvarande industrins vedråvarubehov utan också ge
möjlighet för expansion av befintlig industri samt
nyetablering av anläggningar för produktion av skivor av
sådana slag som idag importeras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om spån- och träfiberskiveindustrins
råvarusituation,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på åtgärder för
att säkra spån- och träfiberskiveindustrins tillgång till råvara.
Stockholm den 21 januari 1995
Lennart Beijer (v)
Jan Jennehag (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Hanna Zetterberg (v)
Karl-Erik Persson (v)
Owe Hellberg (v)