I årets budgetproposition, 1994/95:100, föreslår
regeringen en besparing på anslaget till Sveriges geologiska
undersökning (SGU) med 5 % -- 10 708 000 kr. Dessutom
föreslås en avveckling av den maringeologiska
undersökningsverksamheten, vilket motsvarar ca 13
miljoner kronor, samt försäljning av SGU:s
undersökningsfartyg.
Regeringen felinformerad?
Texten i propositionen antyder att regeringen sannolikt är
felinformerad om huvudmotivet till att Sverige bedriver en
systematisk maringeologisk undersökningsverksamhet. Det
är inte, som det står i propositionen, en inventering av landets
marina sand- och grusresurser för ren kunskapsuppbyggnad
eller exploatering.
30 % av Sveriges areal
Svenskt kontinentalsockelområde, dvs svenska
ekonomiska zonen (EEZ) i Östersjön och Västerhavet,
omfattar ca 160 000 km2. Det innebär att 30 % av
Sveriges totala areal är täckt av hav. Drygt 1/10 av detta
havsområde har undersökts vad gäller bottenbeskaffenhet,
medan återstoden, dvs 85 %, utgör de sista ''vita'' fläckarna
på Sveriges karta.
PBL och NRL
Sedan 1 juli 1987 regleras den fysiska planeringen av
svenskt havsområde enligt plan- och bygglagen (PBL) och
naturresurslagen (NRL). Även Agenda 21 (kap 17)
framhåller den här typen av kustplanering.
Verktyg i miljöarbetet
SGU:s maringeologiska karta belyser inte bara geologin
utan ger också svar på frågor om de bottendynamiska
förhållandena, vissa industrimineraltillgångar, möjligheter
till recipientutnyttjande och miljöövervakning. Kartan utgör
ett väsentligt underlag för biologiska inventeringar,
vattenbruk, fiskerinäring, försvaret, kabelförläggning m m.
Undersökning av sedimenten i den marina miljön har
utvecklats till ett av de viktigaste verktygen för
miljökontroll, detta till följd av att de miljögifter människan
sprider omkring sig förr eller senare hamnar i havet och
lagras in i bottensedimenten. Dessa utgör därmed ett
miljöhistoriskt arkiv ur vilket man kan utläsa hur miljön har
varit och är, och åt vilket håll utvecklingen pekar. Här har vi
svaren på många av dagens stora frågor.
Avtal och ansvar
Sverige har ratificerat flera konventioner som berör miljön
i havet, senast FN:s havsrättskonvention 1994. Tidigare har
Sveriges regering skrivit under Pariskonventionen,
Oslokonventionen, Londonkonventionen,
Helsingforskonventionen och Agenda 21. En förutsättning
för ett effektivt skydd och nyttjande av det egna
havsområdet, i enlighet med berörda konventioner, är att
varje stat har kunskap om sin ekonomiska zon och kan
bedriva en effektiv miljökontroll inom denna (bl a med hjälp
av bottensedimenten). Det förutsätter i sin tur att
havsbottnarna blir undersökta och kartlagda.
Underlag för kommunernas översiktsplaner
Avvecklas den maringeologiska karteringen enligt
regeringens förslag, kommer kunskap att saknas för 85 % av
Sveriges havsbottenområde. Konsekvenserna för en
avveckling står inte i någon rimlig proportion till kostnaden
för fortsatt verksamhet. Kustkommunerna är skyldiga att
ansvara för området från stranden ut till
territorialhavsgränsen. Om undersökningarna avbryts kan
man fråga sig vem som skall tillhandahålla underlaget för
kommunernas översiktsplaner.
Högteknologi till billigt pris 1989
anvisade regeringen 30 milj kr för inköp av ett
undersökningsfartyg. SGU:s utgifter för anskaffning och
anpassning av ett några år begagnat norskt sådant fartyg, S/V
Ocean Surveyor, uppgick till 21 milj kr, vilket för staten
innebar en besparing på 9 milj kr eller 30 % av
investeringskostnaden. Ändå fick man här ett mer avancerat
fartyg än vad som kunde byggas för 30 milj kr. Karteringen
och undersökningarna av bottensedimenten genomförs idag
med helt digitala och interaktiva arbetsmetoder. Det
datorbaserade systemet utgör tillsammans med det
högteknologiska undersökningsfartyget ett av världens
modernaste system för denna typ av undersökningar.
Resursförstörelse
En avveckling av den maringeologiska verksamheten leder
till en stor nationell förlust och resursförstörelse, både ur
ekonomiskt och kunskapsmässigt perspektiv. Sverige
kommer inte att kunna bedriva en effektiv miljökontroll av
sitt havsområde och fiskenäringen, försvaret, naturvården
och den marina forskningen skulle bli lidande.
Kontinuitet i den maringeologiska karteringen
Miljöpartiet de gröna kan inte acceptera en sådan
resursförstörelse. En nedläggning av den maringeologiska
verksamheten, som prioriteras i många andra europeiska
länder, skulle totalt rasera riksdagens intentioner och
mångåriga arbete med att åstadkomma en rimlig
maringeologisk karteringstakt för Sveriges havsområde samt
fullfölja det miljökemiska sedimentprogrammet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de långsiktiga målen för verksamheten inom Sveriges
geologiska undersöknings ansvarsområde inte bör ändras
enligt proposition 1994/95:100 bilaga 13 (motsvarar 9
000
000 kr),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att SGU:s undersökningsfartyg inte bör säljas utan i stället
bör användas fullt ut i den värdefulla karteringen (motsvarar
4
000
000 kr).
Stockholm den 18 januari 1995
Per Lager (mp)
Eva Goe s (mp)