Utredningar efter bankkrisen har visat att gällande banklagstiftning vad gäller styrelsearbete och VD-funktion inte är avpassad efter den arbets- och ansvarsfördelning som gäller i praktiken. Lagstiftningen bör ändras för att bli bättre anpassad till verkligheten.
Den första mer genomarbetade lagstiftningen för såväl enskilda banker som bankaktiebolag kom med 1911 års banklag. Den ersattes senare med 1955 års banklag, vilken i sin tur avlöstes av 1987 års bankrörelselag, BRL. Denna är gemensam för sparbanker, affärsbanker och föreningsbanker. Olika typer av specialförhållanden regleras vidare i bankaktiebolagslagen, BAL, sparbankslagen, SBL, och föreningsbankslagen, FBL.
Den nuvarande bankaktiebolagslagen har sin bakgrund i bilden av en samling herrar som träffas en gång i veckan för att diskutera hur man ska ta ställning till de låneansökningar som kommit in. Efter hand fann man det praktiskt att en av styrelseledamöterna tog på sig förberedande uppgifter. Det här betyder att i BAL är inte, till skillnad från i aktiebolagslagen, VD ett självständigt juridiskt organ med i lagen specificerade rättigheter och skyldigheter. VD i ett bankaktiebolag har endast den makt och myndighet som styrelsen delegerar till honom eller henne. Eftersom han ska vara en av styrelsens ledamöter betyder det i sin tur att han har sitt uppdrag på lika lång tid som styrelsen i övrigt.
I början av 30-talet infördes det föreskrifter om att högst en person för varje påbörjat femtal av styrelsen får vara tjänsteman i banken. Det betyder att eftersom det måste vara minst en VD och en ställföreträdare för denne som är ledamöter i styrelsen så blir det minsta antalet i en bankstyrelse sex personer. För en bank som Handelsbanken med två företrädare för personalstiftelsen Oktogonen i styrelsen innebär det att denna måste vara minst sexton personer stor. Eftersom det är tillåtet för en bank, vilket också inträffat, att ha flera verkställande direktörer kan styrelsen komma att bli mycket stor. En alltför stor styrelse kan inte sägas vara befrämjande för styrelsearbetet.
Bankrörelselagen utgår från bilden av att styrelsen fattar de grundläggande besluten och därefter uppdrar åt VD att genomföra dem. Dessutom får VD av praktiska skäl i uppdrag att fatta beslut av mindre art. Aktiebolagslagen däremot, som ger VD en särskild ställning med särskilda funktioner och särskilt ansvar, har visat sig stämma bättre med verklighetens bankarbete än vad BAL gör. BAL borde därför ändras så att den stämmer bättre med ABL. Det skulle också innebära att VD inte behöver vara ledamot i styrelsen. Begränsningen av antalet anställda i styrelsen skulle då inte behövas. Också möjligheten att ha mer än en VD kunde då tas bort. Det är vidare viktigt att den speciella skyldighet VD har att ge allsidig information och därigenom det stora ansvar som faller på honom framgår i lagstiftningen.
Med dessa förändringar i banklagstiftningen skulle bankerna ges en mer tidsenlig och verklighetsanpassad lagreglering, allt i syfte att underlätta fattandet av kloka och riktiga beslut.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i banklagstiftningen.
Stockholm den 18 januari 1995 Ola Karlsson (m)