med anledning av prop. 1994/95:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringsproposition)
För att öka tillväxten och sänka arbetslösheten måste de
mindre och medelstora företagen ha goda förutsättningar att
utvecklas. Det är framför allt viktigt att stödja kvinnor och
öka andelen kvinnligt företagande. Kvinnor är idag i stor
utsträckning sysselsatta inom den offentliga sektorn.
Möjligheten att expandera den offentliga sektorn för att
minska arbetslösheten existerar inte för tillfället. En
arbetsmarknadspolitik som expanderar den offentliga
sektorn leder till större offentliga utgifter och därmed sämre
statsfinansiellt läge. Istället behövs en strukturomställning
där arbetsmarknads- och näringspolitiken bidrar till ökad
sysselsättning inom den privata sektorn.
Brister i tillgången till riskvilligt kapital kan i många fall
vara det största problemet som en nyföretagare eller
expanderande företagare möter. Sedan en tid har särskilda
insatser riktats också till kvinnligt företagande. Dessa
åtgärder har varit populära och gett ett mycket gott resultat.
När ramen för lån till kvinnligt företagande inte kan
upprätthållas i enlighet med tidigare ambitioner på grund av
det statsfinansiella läget måste kvinnligt företagande
stimuleras på annat sätt. Nya möjligheter öppnas när ALMI
samt Industri- och Nyföretagarfondens avkastningskrav
sänks. Minst hälften av dessa medel måste komma det
kvinnliga företagandet till del.
Vi vet att det finns stora skillnader mellan män och kvinnor
på arbetsmarknaden. I ett perspektiv av strukturomvandling
på arbetsmarknaden med bl.a. omvandling av den offentliga
sektorn finns uppenbara risker att kvinnors arbetsdeltagande
kommar att sjunka. I undersökningar påpekas att
strukturomvandlingen inom den offentliga sektorn kan leda
till att främst äldre kvinnor och invandrarkvinnor kommer att
få svårigheter att komma tillbaka på arbetsmarknaden.
Kvinnor arbetar i större utsträckning deltid än män.
Kvinnor finns mer koncentrerade till vissa yrken/branscher
än männen och en stor del arbetar inom yrken som domineras
av det egna könet. Könsuppdelningen på arbetsmarknaden är
fortfarande mycket stor. Den minskade förvisso under 80-
talet men förändringstakten är låg. Enligt beräkningar skulle
65 % av kvinnorna behöva byta yrke för att kvinnors
yrkesfördelning skall överensstämma med männens. Det
finns således en stor segregering mellan olika yrken men det
finns även en stor segregering inom ett yrke. Kvinnor finns
ofta på lägre nivåer inom olika yrken. Exempelvis är kvinnor
underrepresenterade som chefer på alla områden. I detta
sammanhang kan man även se klara tendenser till att
löneutvecklingen är sämre ju större andel kvinnor som
återfinns inom yrkesgruppen.
Kvinnor har oftare än män enkla och mer repetitiva
arbeten. Kvinnor har ett högre sjuktal, förtidspensioneras i
större utsträckning och drabbas oftare av arbetssjukdomar.
Kvinnor har även sämre inflytande på och över
arbetsplatsen. De regionala skillnaderna i
förvärvsfrekvensen är fortfarande stora. I glesbygderna är
utbudet av arbete ofta begränsat. Alternativa
arbetsmarknader till offentlig sektor är oftast begränsad
vilket gör att kvinnor har svårt att komma tillbaka på
arbetsmarknaden. Invandrare har en utsatt situation på
arbetsmarknaden och i synnerhet gäller detta
invandrarkvinnor.
Invandrarkvinnor har oftare monotona och lågvärderade
arbetsuppgifter. Ju senare man invandrat desto högre är
arbetslösheten. Det främsta yrket för invandrade kvinnor är
städyrket. Ofta har deras fysiska och psykiska arbetsmiljö
varit sämre än för svenska kvinnor. Detta har lett till att
utslagningen från arbetsmarknaden varit större än för
svenska kvinnor.
Sammantaget leder detta fram till att det finns betydande
problem. Arbetsmarknaden är segregerad i flera avseenden,
kvinnor är i stor utsträckning beroende av offentlig sektor för
sin försörjning. Kvinnor i medelåldern, boende i glesbygd
med svag utbildning och arbete inom offentlig sektor kan få
det särskilt besvärligt. En annan grupp som särskilt bör
uppmärksammas även i denna grupp är invandrarkvinnor.
Självfallet är kvinnors position på arbetsmarknaden
avhängig Sveriges ekonomiska utveckling. Men även med
god tillväxt finns betydande problem för kvinnor på
arbetsmarknaden. Därför bör en parlamentarisk utredning
tillsättas för att ge en framtids- och och åtgärdsinriktad
analys av kvinnors arbetsmarknad. Särskilt bör
uppmärksammas kunskap och kompetensutveckling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riskkapital för kvinnor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnors arbetsmarknad.1
Stockholm den 10 maj 1995
Ingbritt Irhammar (c)
Helena Nilsson (c)
Ingrid Skeppstedt (c)