med anledning av prop. 1994/95:184 Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäkringsdirektiv
Regeringen föreslår i propositionen en rad lagändringar på
skade- och livförsäkringsområdet. Ändringarna innebär att
reglerna i EU:s direktiv på dessa områden införlivas i svensk
lagstiftning.
Regeringen har i vissa delar valt att frångå de förslag till
lagändringar som angavs i departementspromemorian
Placeringsregler för försäkringsbolag (Ds 1993:57). I en del
fall är dessa förändringar av promemorians förslag
motiverade och sammanfaller med påpekanden från
remissinstanserna.
I några fall är emellertid regeringens ändringar dåligt
motiverade vilket leder till att departementspromemorians
förslag förändrats till det sämre. Detta gäller
placeringsreglernas tillämpningsområde, värderingen av
tillgångarna, begränsningen av olika tillgångsslag och den
s.k. femprocentsregeln för ägande i andra bolag.
Placeringsreglernas tillämpningsområde
Vi anser att definitionen av de försäkringstekniska
skulderna i fråga om livförsäkring skall vidgas enligt
förslaget i departementspromemorian. Det finns starka skäl
för att samordna införandet av nya placeringsregler med en
ordning som innebär att återbäringsfonden omfattas av
reglerna.
Vår utgångspunkt är att återbäringsfonden skall anses
tillhöra försäkringstagarna och att konsumentintresset talar
för att placeringsreglerna även skall omfatta
återbäringsmedel. Genom att de särskilda placeringsreglerna
görs tillämpliga också på återbäringsfonden, klassificeras
denna som en försäkringsteknisk skuld till
försäkringstagarna.
Regeringen har valt att inte föreslå att placeringsreglerna
även skall omfatta återbäringsfonden. Några tunga sakliga
skäl för detta finns inte. Regeringen anför i stället att ett
arrangemang som innebär att placeringsreglerna nu utsträcks
till återbäringsfonden kan minska handlingsfriheten för den
sittande försäkringsutredningen.
I både departementspromemorian och propositionen
diskuteras en alternativ lösning som inte innebär att
återbäringsfonden klassas som en försäkringsteknisk skuld.
Enligt detta alternativ skulle de särskilda placeringsreglerna
göras tillämpliga på återbäringsfonden, utan att den
klassificerades som en försäkringsteknisk skuld. Detta
alternativ förkastas dock i både promemorian och i
propositionen.
Det faktum att en sådan lösning diskuterats visar dock att
skiljelinjen i denna fråga går mellan dem som vill förstärka
konsumentskyddet vad gäller återbäringsmedlen och dem
som inte vill det. Några sakliga invändningar mot att vidga
tillämpningen av placeringsreglerna finns ej.
Riksdagen bör mot bakgrund av detta anta
departementspromemorians förslag om en allmänt hållen
regel om riskspridning också vid placering av
återbäringsmedel.
Värdering av tillgångar
Enligt vår mening bör departementspromemorians förslag
antas som innebär att tillgångar som används för
skuldtäckning skall tas upp till marknadsvärden.
Värderingsregler som sätts med vissa säkerhetsmarginaler
leder till att ett bolags balansräkning blir dåligt genomlyst.
Möjligheterna för intressenter att granska och analysera
försäkringsbolag försämras därigenom. Önskar man
säkerhetsmarginaler är det bättre att ställa upp snävare
gränser för försäkringsbolagens placeringsmöjligheter. Att
bygga in säkerhetsmarginaler i värderingsreglerna gör
systemet onödigt komplicerat.
Ytterligare ett argument för att basera beräkningen av
tillgångsvärdena på marknadsvärden är att äldre tillgångar
med lågt anskaffningsvärde och nyare tillgångar med högt
anskaffningsvärde då behandlas mer rättvist.
Ett system som grundas på marknadsvärdering får också
en inbyggd dynamik. Om vissa tillgångar stiger mycket i
värde tvingar placeringsreglerna fram utförsäljningar, vilket
garanterar en god riskspridning i portföljen.
Begränsningen av olika tillgångsslag
Regeringen har också valt att göra förändringar i förslaget
till begränsningsregler för olika tillgångsslag i det belopp
som skall skuldtäckas. Enligt departementspromemorian
skulle obligationer och skuldförbindelser från en kommun
eller ett publikt aktiebolag få uppgå till högst 50 procent av
skuldtäckningsbeloppet. Samma andel skulle få täckas av
aktier och andelar i andra företag än fastighetsbolag.
Fastighetsrelaterade tillgångar skulle få motsvara 30 procent
av skuldtäckningsbeloppet.
Regeringen har i vissa fall satt generösare gränser, i andra
fall snävare, t.ex. för aktier och fastigheter. När det gäller
aktier i publika aktiebolag har gränsen sänkts till 25 procent
medan gränsen för bankmedel, obligationer och andra
skuldförbindelser har höjts till 75 procent. Enligt vår mening
kan fordringar på banker och andra placeringsinstitut inte
betraktas som helt riskfria. En snävare begränsning enligt
departementspromemorians förslag bör därför gälla för
sådana fordringar. Enligt vår mening bör
departementspromemorians förslag även i övrigt
genomföras vad gäller begränsningar för olika tillgångsslag.
Femprocentsregeln
I propositionen föreslås att femprocentsregeln behålls.
Denna regel innebär en begränsning för försäkringsbolag att
äga större del av ett aktiebolag än motsvarande fem procent
av röstetalet.
I departementspromemorian föreslogs att
femprocentsregeln skulle avskaffas. Denna begränsning
saknar motiv ur riskspridningssynpunkt då den inte hindrar
att ett litet försäkringsbolag investerar samtliga fria medel i
ett enskilt företag om detta företag är litet. Riskspridning
garanteras i stället av övriga placeringsregler och
begränsningsregler för olika tillgångsslag.
Femprocentsregeln verkar dock konkurrenssnedvridande i
förhållande till utländska försäkringsbolag och utländskt
ägande. Mot denna bakgrund anser vi att femprocentsregeln
och särregeln för förvärv av finansiella företag skall
upphävas. I synnerhet i dagens svåra läge för svensk
ekonomi finns inga skäl att behålla dåligt motiverade regler
som utgör hinder för svenskt ägande i aktiebolag i Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om placeringsregler för
återbäringsmedel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om marknadsvärdering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsningar för olika
tillgångsslag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om femprocentsregeln.
Stockholm den 19 april 1995
Per Westerberg (m)
Mikael Odenberg (m)
Chris Heister (m)
Ola Karlsson (m)
Sten Tolgfors (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Jan Backman (m)
Lennart Hedquist (m)
Inga Berggren (m)
Peter Weibull Bernström (m)
Lennart Fridén (m)
Olle Lindström (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Stig Rindborg (m)