Antalet årligen dödade i vägtrafikolyckor har sedan slutet
på sjuttiotalet sjunkit kraftigt till nuvarande 667 (1992,
SCB). Antalet som årligen drunknat under motsvarande
tidsperiod har i stället ökat till 101 (1990, SCB). Det
övervägande antalet fritidsbåtsolyckor med dödlig utgång
har visat sig ha samband med alkoholpåverkan. Omkring
hälften av dödsolyckorna på sjön vållas av eller drabbar
människor som är alkoholpåverkade, enligt
sjösäkerhetsrådet.
Att lagstiftningen skärpts vad gäller rattonykterhet under
denna period måste ses som en viktig anledning till att antalet
vägtrafikdödade har sjunkit. Allmänhetens inställning har
befästs i åsikten att alkohol och bilkörning inte hör ihop.
Det är nu nödvändigt att gå vidare för att också få ned
antalet dödsolyckor till sjöss genom att låta samma regler
gälla vid framförandet av fartyg som vid fordon på väg. En
sådan lagskärpning skulle ha samma normerande effekt som
lagen om rattonykterhet haft i trafiken, och som med all
säkerhet lett till färre trafikdödade.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att låta samma regler gälla för
onykterhet vid framförandet av fartyg som nu gäller vid
framförandet av fordon på väg.